Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 2632 ggr
KadjaNina
4/30/09, 10:47 PM

Orkar inge mer

Jag orkar inte längre. Jag klarar inte av mitt utseende. Jag vill bara dö. Jag vill sluta äta, jag vill slita bort mitt hår, jag vill cutta hela min kropp. Jag vill inte längre leva med mitt utseende. Jag vill se mig blöda, först då blir jag vacker!

Just nu vill jag slå sönder alla speglar, plåga mig till det yttersta! Jag vill bli utnyttjad på alla sätt som går för det förtjänar jag! Jag är ändå bara ett jävla äckel..

Annons:
KadjaNina
4/30/09, 11:06 PM
#1

Vad ska jag göra? Jag är så frustrerad, arg, ledsen, har panik.. Jag orkar inte att leva med den jävla ångesten längre. Jag har fan ångest över allting!

[aspie]
4/30/09, 11:16 PM
#2

Åh fy så svårt du har det. Äter du någon speciel medicin nu eller är du så här ändå? Tänker främst på svåra biverkningar som man kan få.

Jag har själv känt det samma som du och detta är fruktansvärt hemskt att leva med

*Jätte-bamse-kramar*

KadjaNina
4/30/09, 11:26 PM
#3

Nej, jag tar inga mediciner. Jag har alltid varit så här. Fast det blev värre för kanske 1-2 år sen. Jag måste tillbaka till psyket. Jag slutade gå där för lite mer än ett år sen. Jag behöver hjälp.. :( Jag är så less på att gå runt och må så här dåligt.

Tack! Jag ska gå ut och röka nu, brukar bli lugnare efter det. Sen tänkte jag lägga mig på spikmattan en stund och se om det hjälper. Just nu känns det som att jag håller på att få en panikattack.

patti2
4/30/09, 11:33 PM
#4

KadjaNina. Jag vet inte om jag är rätt person att ge dig råd om hur du ska göra. Jag ville bara säga att jag känner igen mig i det du berättar, jag har en väldig ångest över mitt utseende och det var över en månad sedan jag såg mig själv i spegeln. Det blir bara värre och värre, vissa dagar vill jag inte gå utan för dörren för att jag känner att folk stirrar på mig för att jag är så ful. Jag har haft turen att få tid hos en kognitiv beteendeterapeut och jag hoppas att det ska hjälpa. Men samtidigt som jag är lättad över att ha fått en tid, känner jag mig orolig för jag vet att kognitiv terapi bland annat innebär att man ska utsätta sig för det man är rädd för, och tanken på att behöva se mig själv i spegeln ger mig panik. Men något måste jag ju göra för jag orkar inte ha det så här längre.

KadjaNina
4/30/09, 11:43 PM
#5

#4 Jo, jag måste söka hjälp. Jag kan inte se på tv eller något liknande om det är snygga tjejer med. Jag vågar inte kolla i spegeln. Jag gillar inte när folk tittar på mig för det känns som att det enda de ser på mig är fel.

Jag har tänkt i ett par veckors tid att jag ska söka hjälp, men det har aldrig blivit av för jag vågar inte. Jag har även stora sociala problem som jag måste ta itu med. Nu måste jag våga ringa. Jag fixar det inte annars. Om inte så får någon annan ringa eller följa med mig.

Just nu känns det som att jag bara vill lägga mig ner och aldrig vakna.

isa
5/1/09, 1:48 PM
#6

Fy så hemskt. Jag lider med er KadjaNina och Patti2. Det enda rådet jag kan ge är att KBT är jättebra - i alla fall har det funkat för mig och man gör det i små, små steg och bara i den takten som passar dig själv.Till slut nådde jag målet, och denna KBT-terapi har funkat för mig i mer än 3 olika problem! På helt olika användningsomåden. T.E.X mina problem med

1. Smärta, 2.panikångest  3 . Rädd för getingar.Men man måste praktisera det hela tiden, det går inte att lägga det åt sidan som jag har nu, tyvärr gjort med min rädsla för getingar. Så nu blir det att börja om från  ruta ett igen. Men jag vet ju att det funkar. Till slut kunde jag t.o.m stå cirka 2 meter ifrån ett getingbo!!!!

här får ni styrkekramar ifrån mig.

Annons:
KadjaNina
5/1/09, 2:59 PM
#7

#6 På måndag har jag tänkt ringa, då får jag höra om jag kanske kan börja med en sådan behandling. Har läst lite och det verkar rätt så bra. För jag kan verkligen inte leva som jag gör.

Idag känns det väll lite bättre, fast min pojkvän fick inte röra mig tidigare idag för att jag känner mig så äcklig och det känns ju inte helt bra. Han får ju alltid annars röra mig. Hoppas KBT finns här då för jag bor på en ganska liten ort.

Jag har ju så många problem som måste bort. Det funkar inte längre. Jag vill verkligen må bra.

David
5/1/09, 3:31 PM
#8

#7. Kikade på din presentation, och KBT finns i ett av teamen där, om de inte ändrat sig väldigt mycket på ett par år.

Har inte så mycket bra råd att komma med annars, varken till KadjaNina eller Patti2, förutom att jag verkligen lider med er.

Många tjejer (och för den delen killar) drabbas/påverkas mycket av de Photoshop-redigerade bilderna som man dagligen matas med, men när det blir så här illa, då bör man få professionell hjälp med att bearbeta sina tankar. Finns mycket att prova, KBT som går ut på att ändra sitt tankesätt, och på många håll erbjuds också kroppskännedom, som i kort beskrivning går ut på att acceptera sin kropp och sig själv, precis som den är. Att inse att man varken är ful, äcklig eller någon som förtjänar att inte synas.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

patti2
5/1/09, 4:47 PM
#9

Tack för att ni bryr er, det värmer.

Kram

KadjaNina
5/2/09, 2:05 AM
#10

#8 Då borde det säkert finnas kvar.

Jo, det är så jobbigt. Jag är så arg över att jag ser ut som jag gör. När jag var runt 10 brukade jag kolla mig själv i spegeln och jag vela inte inse att jag ser ut som jag gör. Jag tänkte; "Inte ser jag ut så där, det är inte jag". Förstår du?

Jag råkade ut för en olycka när jag var liten och då fick jag fläskläpp som läkarna sa skulle försvinna. Den försvann aldrig och jag måste nog operera om min mun för jag kommer aldrig bli nöjd annars. Jag trivs verkligen inte med min mun.

Måste också säga tack =)

Tavar
5/2/09, 3:52 AM
#11

Blir så att jag tappar självförtroendet och tycker jag är hemsk i perioder med, men då brukar det släppa om jag försöker skärpa mig. Äta bättre, träna, sköta hyn och sådanna saker. Vet inte vad man ska göra när det sitter så djupt som hos dig dock… Jag opererade öronen som liten då jag blev mobbad för dom, dom stör mig fortfarande men har hår som täcker dom. Det hjälper faktiskt.

Om du tror det är en operation delvis som du behöver, så tycker jag du ska försöka få en. Utseendet har mycket att göra med hur man mår, man måste inte vara snyggast i stan men man vill känna sig ok och vacker både för egen del och den man delar livet med.

Dock är det viktigt att du söker hjälp, det är svårt men värt det. Man behöver någon som kan hjälpa en när man har det jobbigt.

Lycka till!

// Tavar

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

KadjaNina
5/2/09, 4:33 PM
#12

Jo, jag jag försöker också göra såna saker när jag mår extra dåligt över mitt utseende. Jag känner mig aldrig helt okej när det gäller mitt utseende, men när det blir som jag känner nu så är det extremt. Då hjälper det knappt att jag äter bra, tränar, klär mig snyggt, fixar mig osv. Jag känner mig fortfarande fulast i världen.

Jag måste nog operera om min mun. För jag kommer aldrig bli nöjd över den. Olyckan hände när jag var runt 6 och jag har aldrig känt mig tillfreds med min mun. Jag skulle verkligen behöva en sådan operation.

Jo, för jag fixar det inte ensam. Min syster är socionom så henne brukar jag prata med ibland när jag har det som svårast. Men jag behöver ändå prata med någon som kan såna här problem.

Tack!

fibbran
5/2/09, 5:03 PM
#13

åh det gör ont i mig att läsa det du skriver.

Du behöver definitivt hjälp, sök gensat så här ska du inte behöva må.

jag vet att psykvården ibland kan vara svåra att ha att göra med, men stå på dig mitt i din ångest så att du verkligen får hjälp.

Det dinns mycket bra mediciner som är ångestdämpande som jag absolut tycker att du ska börja använda, även stämmningshöjande i kombination brukar ge resultat.

Har du pratat med någon om att du vill operea din mun ?

Kanske är det där ditt problem i grund och botten finns ?

Fibbran

Annons:
Tavar
5/2/09, 5:22 PM
#14

#12 Finns det någon vårdcental dit du kan gå och be om hjälp att hitta ett bra ställe att börja diskutera en operation?

En viktig sak man kan tänka på när man söker hjälp hos psykvården är inte att vara stark när man ringer ibland gång på gång (vet inte hur långa köer och så det är där du bor) utan att vara tjurskallig. För någon annan kan det kännas lika dant men det kräver inte lika mycket av en själv. Lite udda tips men det kan hjälpa när man är i botten.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

KadjaNina
5/2/09, 6:39 PM
#15

#13 Jo, men de jag hade förut var absolut inte bra. Isf måste jag ha en ny att prata med. Jag mådde bara sämre när jag gick därifrån.

Jag gick ju även på soc samtidigt som jag var där och hon jag hade  på soc var jätte bra. Fast jag behöver mer professionell hjälp än de på soc.

Jag har väll pratat med några få om det. Kan möjligtvis vara så att det är det som är problemet.

#14 Ja det finns det. Men jag har nog inte råd med en operation om det blir för dyrt. :(

Tavar
5/2/09, 7:15 PM
#16

#15 Kanske kan ta ett lån eller låna pengar av en släkting?

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

patti2
5/7/09, 10:28 PM
#17

KadjaNina. Jag hittade en sida som kanske kan intressera dig. Jag känner i alla fall igen mig i det som beskrivs på sidan. Jag tycker det känns skönt att läsa att det finns fler som känner likadant, ibland känner jag mig så ytlig som fokuserar så mycket på hur jag ser ut, det är ju inte jag. Det är först under det senaste halvåret som jag har börjat tänka de här tankarna. Jag har ingen diagnos men tankarna kring mitt utseende har redan påverkat mitt liv negativt, min utbildning har blivit lidande och till viss del också mitt sociala umgänge.

Kram

http://www.levamedbdd.dinstudio.se/

Hawknestgrove
5/8/09, 12:20 AM
#18

Tavar, det löser inget. För som vi alla vet, så är det en psykisk störning eller sjukdom, det där och det kvittar hur många operatioer som görs, så kommer det inte bli bra. Dessutom, så kommer inte en seriös plastikkirurg göra något  heller. De har faktiskt ett ansvar de med.

KAdjaNina, lyssna på PAtti2. Hon har så rätt!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Tavar
5/8/09, 2:36 AM
#19

Det är inte alltid psyket som det är fel på när man vill ändra något på sig själv, jag har gjort det och är nöjd nu och gjorde inte operationen för jag hade operationsberoende utan pga ren mobbing och att jag ville känna mig normal.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

Annons:
patti2
5/9/09, 5:44 PM
#21

Nej den funkade ju inteRynkar på näsan

Citronmeliss
5/9/09, 6:26 PM
#22

patti, nu har jag ordnat så länken funkar!Glad

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

patti2
5/9/09, 6:32 PM
#23

Tack!Glad

Citronmeliss
5/9/09, 6:36 PM
#24

Det var så lite så!Glad

En sida med massor av nyttig och tänkvärd läsning!

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

KadjaNina
5/9/09, 10:14 PM
#25

#16 Kan inte ta lån då jag inte är 18.

# 17 Kände igen mig på många punkter. Men jag tror inte mitt utseende har påverkat mitt sociala liv. Nog för att jag knappt har ett socialt liv. Men det är för att jag får panik av att umgås med folk. Jag kan bara umgås med min pojkvän och min familj, men inga fler.

#18 En sådan operation hade jag faktist velat göra för jag har aldrig känt mig tillfreds med min mun. T.o.m på somrarna så brukar jag gå med en sjal över munnen. Vet inte om jag kan bli nöjd med den, men det återstår att se. Jag kan ju alltid göra ett försök att acceptera den.

Tavar
5/9/09, 10:19 PM
#26

Hur gammal är du? När jag opererade mig fick jag göra det gratis eftersom att jag blev mobbad i skolan för det. Du kanske kan få fixa det så med?

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

KadjaNina
5/9/09, 10:26 PM
#27

#26 Jag är 16. Hur gör man då?

Sen jag skrev det första inlägget så har jag varit lite smått galen. Jag har färgat och klippt håret. Jag har tränat varje dag och riktigt hårt. Slutat äta godis och bara ätit nyttigt. Jag har gått ner 2kg.

Sen så har jag fixat mig varje dag, vilket jag har varit väldigt dålig på att göra de senaste månaderna. Solat osv. Jag mår väll lite bättre, men på sätt och vis inte eftersom att jag har blivit helt manisk.

Annons:
Tavar
5/10/09, 12:47 AM
#28

Prova att kontakta vårdcentralen och säg som det är, du vill göra en operation, men pga att du är 16 kan du inte ta lån och fråga om det finns något sätt att fixa det på.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

Upp till toppen
Annons: