Annons:
Etiketterpersonlighetsstörningarborderline
Läst 23973 ggr
David
4/26/09, 9:23 PM

Patologisk lögnare

Jag har läst en hel del sista tiden om lögnare, som ibland har vant sig så mycket vid att ljuga att lögnen även för de själva framstår som sanning.

Den "troliga" lögnen är den mest förödande av dem alla eftersom den, till en början, framstår att vara den mest sanningsenliga.
Habitual Liar Brains Look Different On Scans

Det verkar inte finnas en forskning eller åsikt som är den andra lik. Vissa vill påstå att den patologiske lögnaren går att koppla till flera olika personlighetsstörningar, som exempelvis psykopater/narcissister/antisociala , medan andra säger att lögnaren har en annan hjärnstruktur.

Jag tror vi alla vid något tillfälle dragit till med en lögn, oftast kanske en nödlögn, s.k. vit lögn. En ofarlig sådan, som egentligen går ut på att inte såra någon annan.

Men lögnerna därefter börjar bli farliga, dels för lögnaren, eftersom sanningen alltid kommer fram, förr eller senare, men också för de som blir "drabbade" av lögnen.

Fundera gärna, vart går gränsen för en acceptabel lögn?

  • En vit lögn/nödlögn
  • En lögn som endast går ut på att stärka självförtroendet för den som levererar lögnen
  • Överdriva sina egna kunskaper, exempelvis vid en anställningsintervju, men också för att verka mer spännande, och även här stärka det intryck andra får av personen
  • En lögn som påverkar andra, inte nödvändigtvis med flit ifrån lögnaren
  • En lögn som även kan klassas som manipulativ, där lögnen går ut på att medvetet tjäna något på lögnen

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Annons:
David
4/26/09, 9:26 PM
#1

För mig, innerst inne, går gränsen vid en lögn som endast är till för syfte att stärka självförtroendet för den som levererar den, så länge den inte är till skada för någon annan. Men börjar lögnerna bli så allvarliga att de skadar andra, då har det gått för långt.

Jag är dock väldigt duktig på att gå på hela kopplet med lögner. Och jag tror inte att jag är ensam om det heller.

Många säger också att lögnaren inte själv förstår vad den gör, att personen saknar både ångest och skuldkänslor för sina lögner, även om det är väldigt tydligt att lögnen har skadat någon annan.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

isa
4/26/09, 9:41 PM
#2

För mig är ingen lögn ok. Inte ens en vit nödlögn. Numera gäller total ärlighet. Jag har dragit vita nödlögner i mitt liv, just för att inte såra någon annan.Men jag lärde mig ganska snabbt att förr eller senare så måste sanningen komma fram i alla fall och då är bäst om den kommer fram från början.

Det är heller inte Ok, att som en del resonerar att "håller man tyst" så har man inte ljugit. Jag resonerar att om man håller tyst och sitter inne med information - då undanhåller man sanningen.

Ovanst. gäller hur jag själv försöker agera i förhållande till andra.

Dessvärre går jag på lögner själv, jag har tyvärr låtit mig luras allt för många gånger i mitt liv. Jag vet inte om det är snällhet eller dumhet.

mvh isa

[aspie]
4/27/09, 10:02 AM
#3

"Lögnen sprider snabbt som en präriebrand.

Sanningen som en lus på en tjärsticka"

Ett ordsprål som verkligen stämmer enligt min egen åsikt. Visst jag har använt mig av vita lögner men det var då jag var liten/ung. Jag tycker oxå alla lögner är en lögn. Jag håller hellre tyst än ljuger.

Vet ju själv hur mycket en lögn kan skada andra. Även små vita lögner. Vet det finns många som säger sig vara mycket ärliga men ljuger ändå. Vad är ärlighet då?

Min dotter bara skrattar åt mig och säger - Ha ha ha, mamma du kan verkligen inte ljuga.

Nä, jag är så arg på alla lögner. Vem i hela världen kan man lita på?

Förresten, det står i nästan alla böcker om autister som har Aspergers syndrom, att de är mycket ärliga och trofasta. De håller start fast i sanningen och hatar lögnerFlört

Aviendha
4/27/09, 11:42 AM
#4

Jag har tidigare tvingats dra allehanda lögner för att kunna klara av min vardag, men ingen av dessa lögner har skadat någon annan. Däremot var de nödvändiga för att min bräckliga värld skulle hålla ihop i de trasiga sömmarna.

Dock hade jag ångest och stora samvetskval över detta, även om detvar så "litet" som att jag skyllde på huvudvärk för att skjuta på en träff med en bekant när jag inte ville/kunde ekränna att jag satt med världens ångest.

Jag tycker inte om att ljuga, absolut inte, och även genomskinligt vita lögner får mig att älta, men ibland "måste" man. Eller ja, jag måste när det gäller min mamma för att jag ska hålla mig kvar på rätsidan.

Zaphix
4/27/09, 2:09 PM
#5

Jag tror att de flesta ljuger ganska ofta. Man gör det nog inte alltid med mening, men det händer ändå.
Handlar nog ofta om småsaker såsom att man säger att man redan har diskat till sambon på telefonen, fast man ska göra det snart, för att göra personen glad.

Jag kan småljuga lite för att vara andra till lags eller för att de inte ska bli sårade. Har jag glömt att köpa en julklapp till någon säger jag inte det, utan jag säger att jag glömt ta med den och köper en fort som attan.
Eller om någon frågar om personens nya tröja är fin, så säger jag ja, oavsätt om det är det fulaste jag sett. Ingen av oss blir gladare av att jag säger att den är ful..

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Veyla
4/27/09, 2:33 PM
#6

Jag föredrar ärlighet. Jag mår bäst av att andra är ärliga mot mig. Och vad gäller mig mot andra, ja man kan väl kanske säja att en del av mitt handikap innebär att jag inte kan ljuga. Eller snarare så förstår jag inte att jag kanske borde ha ljugit förens efteråt när jag får se reaktionen. Med detta i tanke så är kanske lögner hälsosamma för vissa. Men jag skulle ha väldigt svårt att lita på en person som ljugit för mig, även om det så bara är små vita lögner.

Tycker som Aspie, en lögn är en lögn!

Annons:
hus-musen
4/27/09, 3:01 PM
#7

Jag litar inte på många och lögner är inget jag sysslar med. Hela köret med att akta andras känslor och ljuga vita lögner tror jag inte på. Vill man inte veta vad andra tycker och inte tål ett ärligt svar så frågar man väl inte? Tycker jag inte om en tapet eller en tröja så säger jag det när personen frågar, alla är ju olika och tycker om olika saker.

Qui dormit, non peccat

 


Veyla
4/27/09, 3:22 PM
#8

#7 japp, precis. Det är skilnad på ärlighet och ärlighet!

hus-musen
4/27/09, 3:29 PM
#9

#8 Ja de tycker jag med, men jag brukar alltid bli emotsagd för mina så kallade "radikala" åsikter.

Man behöver ju inte vara elak fast man är ärlig och säga tex att något är skitfult och man hellre skulle dö än att ha den tröjan eller den tapeten, de räcker ju med att säga att nej de där är inte min smak eller nej jag är inte så förtjust i den färgen osv=)

Qui dormit, non peccat

 


Hawknestgrove
4/27/09, 3:35 PM
#10

Vita lögner, dvs nödlögner kan var aok, om de tjänar ett gott syfte. Ändmålen helgar medlen.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[aspie]
4/27/09, 3:39 PM
#11

Eller så kan man ju göra som jag brukar om man vet/misstänker att svaret kan såra. Helt enkelt hålla käften och inte kommentera alls Flört

När jag var ung gjorde jag många klavertramp och sårade människor utan att förstå med mina ärliga kommentarer. Idag, med en massa erfarenhet p.g.a min höga ålder Tungan utehar jag lärt mig lite mer och håller som sagt tyst hellre än att kanske såra en annan människa för det vill jag verkligen inte göra.

LenaR
4/27/09, 3:57 PM
#12

#11 Aspie, jag respekterar vad du säger, men själv tycker jag det är värre när jag frågar efter någons åsikt och de inte svarar… Då har jag ingen aning om vad de tycker och förutsätter det värsta!

Jag ljög väldigt mycket när jag var ung, av olika anledningar. Idag försöker jag leva efter principen "Den som ljuger stjäl en bit av världen." (Vet inte vem som sa det?)

#7 8 9 Håller med.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

[aspie]
4/27/09, 4:16 PM
#13

#12 Du missförstod mig nog. Om någon frågar mig vad jag tycker om "hennes nya frissa" så måste jag ju givetvis  (inte hålla tyst) och tycker jag det ser för bedrövligt ut  så¨säger jag inte det utan hellre då att du var mycket finare innan

Annons:
Veyla
4/27/09, 4:17 PM
#14

#11 jag tror jag har en del att lära inom det hela "hålla tyst" biten. Jag tror dessvärre att andra här kan hålla med Tungan ute

Men i slutändan är det väl vad man gör som räknas, eller?Obestämd

[aspie]
4/27/09, 4:22 PM
#15

Alla lär vi oss med tiden Veyla, även du Flört

Och jag lär mig fortfarande, ty vi blir aldrig fullärda i detta liv

LenaR
4/27/09, 4:25 PM
#16

#13 Ja, jag missförstod. Då håller jag med, får man en fråga får man svara ärligt, annars kan man faktiskt tiga!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

[aspie]
4/27/09, 4:28 PM
#17

#16

Precis så menade jag Glad

[aspie]
4/27/09, 9:37 PM
#18

#14 Veyla!

Så här står det i Tont Attwoods senaste bok.

Vuxna med AS är kända för att vara ärliga, för att ha ett starkt rättvisetänkande och för att hålla sig till reglerna. De har en stark tro på moraliska och etiska principer.

Detta tycker Attwodd är beundransvärda egenslaper men kan tyvärr ställa till problem när andra personer inte delar dessa ideal.

Veyla
4/27/09, 10:08 PM
#19

#18 japp, Det stämmer med mig så är Regler, moral och etik väldigt individuellt. Så det är precis som Attwood säjer. Det skapar problem då andra inte har samma regler =D

Tavar
4/27/09, 10:16 PM
#20

Har dragit massvis med vita lögner, tex om någon går fram och pratar med mig inne i stan och vill ha mitt mobilnummer "tyvärr, jag kan inte mitt nummer", "men får jag skriva upp mitt i din mobil?", "jag har inte den med mig" osv eller om jag sitter och läser om olika psykiska sjukdommar och min mamma eller bror frågar vad jag gör svarar jag att jag läser min mejl. Dock är de flesta vita lögner jag säger bara för att jag vill vara ifred (i min familj är det norm på att inte störa någon som kollar sin mejl).

Dock har jag flera ggr dragit större lögner, tex sagt att jag varit i skolan fast att jag inte har det, men det är för att inte såra mina föräldrar plus att slippa mer skulldkännslor än de jag redan har.

Som tur är är jag ingen mytoman ännu iaf Oskyldig

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

Annons:
[aspie]
4/27/09, 11:08 PM
#21

#19 Jag gillar detta skarpt Skrattande

Hatar oxå orättvisor och oärlighet Flört

Raderad
8/11/09, 12:39 AM
#22

Själv så vill jag inte ljuga, verkligen inte, men det som stör mig är att jag tänker efter varenda gång om det verkligen skulle vara en bra idé att ljuga nu eller inte, och ibland gör jag det Rynkar på näsan 
Men om jag tänker efter så ljuger jag mest för min mor då hon själv försöker lära mig att ljuga för andra så hon får helt enkelt smaka på sin egen medicin, men det är endast några få vita lögner, men det är i alla fall inte okej, det vet jag Rynkar på näsan
Bland andra folk så ljuger jag ytterst sällan… så det får man väll vara nöjd med Flört

Bergspuman
8/11/09, 8:23 AM
#23

Jodå nödlögner och vita lögner förekommer. Om småsaker. Men jag gillar det egentligen inte. Tycker bäst om ärlighet i alla lägen. Men jag har även lärt mig att total ärlighet kan ställa till det ibland. Så i vissa situationer kan jag hålla tyst. dvs. inte BERÄTTA, eller tala om vad jag egentligen tycker. Diplomati och att inte såra andra kan vara långt viktigare emellanåt än att alltid trumpeta ut sanningen och hylla ärlighet. Detta sagt efter ett långt äktenskap med en man som var ärlig intill laserstråleskärpa. Vi hade ofta konflikter om just det.

Bromelia
8/12/09, 12:43 PM
#24

Nödlögner finns även här men de handlar till 99% om mitt mående, om ex någon vill hitta på något nån dag och jag känner att jag inte fixar det så kan jag istället säga att jag redan är upptagen fast jag inte är det. däremot om någon ex frågar mig om sin nya tröjja eller sin nya frisyr så svarar jag ärligt för de har ju ändå frågat om min åsikt.

Citronmeliss
8/12/09, 2:18 PM
#25

#23 Jag instämmer mycket i det du skriver Bergspuman!

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

Fidelina
1/28/10, 7:46 PM
#26

Förlåt, men jag upplever rubriken på denna tråd som missvisande. Patologisk lögn är en helt annan sak än de lögner du vill att vi andra skall diskutera kring.

En patologisk lögnare är oftast mycket gränsöverskridande i sina lögner, går långt över vad som är moraliskt rätt och lagligt. Dessa lögner är så mycket värre än vad exempelvis en vit lögn är, då patologiska lögnare medvetet skadar andra allvarligt för sin egen vinnings skull. De mönster av lögner dessa patologiska lögnare skapar, är ofta mycket komplexa men de levereras på ett sätt att de verkar mycket trovärdiga till en början. Tills någon annan försöker att motbevisa, då total förvirring ofta uppstår och osäkerhet uppstår om vem som ljuger och vem som talar sanning. Den som försöker motbevisa, blir ofta antastad av den patologiska lögnaren med nya lögner. En patologisk lögnare kan aldrig erkänna att han/hon gjort fel, kan aldrig be om ursäkt. En patologisk lögnare strider tills de vunnit med sina lögner.

Kanske snurrigt skrivet, men de mönster av rena lögner jag själv har varit utsatt för av en psykopat är mycket komplexa och svåra att trassla sig ur. Dessa metoder av lögner skadar den utsatta oerhört.

NaimaG
1/29/10, 3:56 PM
#27

#3 Amen, till det sista du skrev Flört
 

Jag accepterar inga lögner i mitt liv inte äns vita. Jag kan heller inte minnas någon gång jag ljugit inte äns som barn, min far var oerhört noggrann med att lära mig ärlighet och trofasthet.

Jag brukar följa "utan sanning ingen framgång". Bara den simplaste lögnen kan skada.

Annons:
[aspie]
1/29/10, 4:01 PM
#28

#27 Alltid trevligt med fler som tycker lika. Har du AS eller?

NaimaG
1/29/10, 4:02 PM
#29

#27 Har skrivit det till dig tidigare ja, det och adhd. Ställer kanske till problem eftersom mitt användarnamn är utbytt från vagaKaLomok till naimaG.Flört

[aspie]
1/29/10, 4:05 PM
#30

#29 Ja jösses, jag har svårt att komma ihåg namn he he.. Kommer inte ens ihåg ditt gamla namn… sorry SkämsGlad Du har nog bytt Avatar oxå eller?

NaimaG
1/29/10, 4:07 PM
#31

#30 Det med men den byter jag för ofta. Har liksom inte hittat min smak på Avatar än. SkrikandesSkrattande

isa
1/29/10, 4:15 PM
#32

Känner mig som nån slags lögnare idag, när jag alldeles nyss stod och "låtsades" vara trevlig mot en föredetta kille som jag råkade träffa på ute. Han är ingen person man vill göra sig osams med, och han har fortfarande den där läskiga makten över mig. Jag var mest trevlig av rädsla - är jag en lögnare då?

Det känns verkligen inget bra. Det kändes lite bättre förut, när jag var så stark att jag kunde gå förbi honom utan att ens hälsa tillbaka när han hälsade på mig, men å andra sidan så var jag rädd hela tiden då också. Vet inte vilket som känns bäst, fast jag tror min självkänsla kändes bäst när jag ansåg att han inte ens var värd att hälsa på - trots att jag var rädd för att han skulle "straffa" mig för att jag inte pratade med honom. Svårt.

Hawknestgrove
1/29/10, 4:17 PM
#33

ja och en avdelning lögnare som jag nästan tycker synd om ibland, är ju mytomanerna. de tror ju på sig själva!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[aspie]
1/29/10, 4:36 PM
#34

# 32 Isa, det där tycker jag inte räknas som en lögn. Snarare en överlevnads grej. Jag vet hur det känns att vara rädd för våldsamma män.

Kram

Annons:
allhealing
2/3/10, 12:08 AM
#35

#0

Lögner existerar för att rädslor existerar.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Upp till toppen
Annons: