Annons:
Etikettkronisk-smärta-påverkan
Läst 3988 ggr
isa
2009-04-26 21:12

nu är kraften slut

Jag var så glad tidigare idag, för jag kände det som att det var på väg åt rätt håll igen, att de värsta smärtorna har gett med sig för denna gång.

Vad händer : Jo, efter mitt storkok med matlådorna så börjar det hugga igen. I 2 timmar fick jag vara smärtfri och naturligtvis passade jag på att göra något nyttigt då. Jag fick i och för sig sitta ner och laga maten, för jag kunde inte stå upprätt.

Jag blev klar med matlagningen vid 17.00 och har bara legat ner och vilat sen dess. Kraften kommer inte tillbaka, jag är helt slut. Det finns liksom ingen energi kvar, fast jag inte har lika ont som tidigare i veckan.

Jag tror kraftig smärta, suger musten ur mig. Det finns ingen ork till någonting.

Tur att ni finns, så jag kunde skriva av mig. Detta är så himla tröttsamt att vara så himla nära att "gå in i väggen" hela tiden. Händer det minsta lilla negativa sak nu, då kommer jag bryta ihop känner jag. Det finns ingen kraft över till andra problem och jag vill ha den kraften för livet är inte problemfritt.

Igår fick jag värsta ångesten också på kvällen. Det är nån ny slags ångest som kommer när jag har eller har haft sådär jätteont.

 Hur ska jag kunna återfå min kraft igen om det inte slutar göra ont nångång?????????

mvh isa

Annons:
Veyla
2009-04-26 21:21
#1

Jag vet inte, men kanske du behöver låta dig "gå in i väggen" Du balanserar på en lina som går uppåt. Ju längre då balanserar ju högre blir fallet. Man måste låta sig lida och pinas ibland för att det ska bli bättre. Jag vet, det går inte just nu! Det finns så mycket som "måste" göras. Men det kommer det alltid att finnas.

Jag skulle inte klara av att följa tipset själv men kanske du klarar det? Innan du faller pladask.

isa
2009-04-26 21:35
#2

# Tack för ditt svar. Det var omtänksamt skrivet.

Men saken är den att jag har ju redan fallit pladask, och den gången var det ordentligt med en ganska kraftig deppression. Jag är livrädd för att hamna där igen.

Men på sätt och vis så har du rätt, särskilt det där med att man balanserar på en lina som bara går mer och mer uppåt, och desto högre linan blir, desto värre blir fallet…………………. Jag skulle ha struntat i de där "måste-grejorna" idag, jag tycker att jag borde ha förstått att efter en sån här svacka igen med kraftiga smärtor, då har jag ingen energi.

Men det är lätt att vara efterklok…………….

Jag måste lära mig att lyssna på mera på min kropp! Det är allt som det handlar om tror jag. Jag måste fatta nån gång att även om de värsta smärtorna ger med sig, så behöver jag tid för återhämtning.

mvh isa

flikkan77
2009-04-26 21:37
#3

Är själv helt slut idag efter att hållt på mycket i trädgården och gjort färdigt ett dike vi ska plantera häck i. Nu är jag så trött så jag har svårt att skriva här, stavar fel på vartannat ord ungefär.

Jag har dock inte ont… hade jag haft det vet jag inte hur jag skulle orka. Du är stark Isa, kanske för stark.

Hoppas att det kommer att bli bättre för dig någongång Isa!

Kram!

"You just have to belive…"

David
2009-04-26 21:41
#4

Är också väldigt dålig med råd och tips för just fysisk smärta, men om man jämför lite med en person som mig, som har extremt låg stresströskel, kanske det är värt att försöka som Veyla sa, att inte sätta målet så högt. Att när man mår bra för en stund, bara låta sig må bra, utan att behöva göra något. Slänga upp fötterna på fotpallen, titta på tv, och bara vara?

Men jag känner igen mig, så fort det känns som man klarar av något, då ska man minsann göra allt som legat under den period när man inte varit på topp.

Istället för att göra ett storkok till matlådor, kanske går det att köpa sådana här, visserligen inte direkt mumsiga, färdigrätter till micron? Åtminstone ett tag, så du kan ägna dina smärtfria stunder åt något annat.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

isa
2009-04-26 21:43
#5

#3 Tack flikkan . Det värmde. Nu får vi vila tycker jag. Nu skriker soffkuddarna på mig att jag ska komma och lägga mig.

Kram!

isa
2009-04-27 11:48
#6

#4 Tack David och Veyla för era svar. Ja, David , det är precis så jag måste lära mig. Att när jag har en bra för en stund så ska jag bara vara och njuta. Inte göra massa måsten .Ska försöka tänka på det iframtiden.

kram!

Annons:
lakrits69
2009-07-28 16:47
#7

Hej!

Jag har fibromyalgi eller ångestsmärtor!?

När jag håller ångseten i schack och biter ihop eller är distraherad går det åt så mycket energi att jag blir helt utmattad. Först får jag surrningar i hela kroppen som sedan övergår i ont halsen och influensakänsla i hela kroppen, denna skit kan sitta kvar från en timme till ett halvår. Det sticker och värker i hela kroppen och man känner sig så sårbar!

Men när ångesten är så stark eller jag inte orkar kämpa för trycka ned den vill den bara komma ut! Men hur ska den komma ut utan att man blir knäpp och galen!

Vad lätt det hade varit om man kunde "lätta på trycket"

Hur gör man detta?

Känner ni igen detta?

MVH

Orolig själ

isa
2009-07-28 17:05
#8

Ja, det där känner jag igen alltför väl. Hur man gör för att undvika det, är en annan fråga som jag dessvärre inte kan svara på. . . . . . det undrar jag också.

lakrits69
2009-07-28 17:47
#9

Hur har du det med sömnen?

Just nu har jag inte ont men vet att den ligger och lurar. Den vaknar lätt när jag blir utsatt för stress eller någon typ av krav. Däremot har jag extremt mycket ångest och svårt att sova, måste ta stilnoct/zolpidem nästan varje kväll eller så tar jag atarax och tillåter mig själv att bli zombie några dagar för att kunna "slappna" av! Jag är jätte rädd för att få värk igen!

Tyvärr kan jag inte slappna av med andra männsikor och blir väldigt osocial.

Jag mår absolut bäst när jag är ensam. Jag kan nästan bli hög av att sitta på ett berg och titta ut över havet. Det är den bästa medicinen för mig att vara själv med mina sinnen. Ibland har det hänt att smärtan har släppt vid sådana tillfällen, det är nästan förlösande!

Ljudböcker är också mysigt!

Men så kan man ju inte leva! Man kan ju inte befinna sig en mediationsvärld, okontaktbar!

Jag har börjat med sertralin hexal för fem veckor sedan och jag tycker orken är bättre men inte min viljan att vara med.

Jag ha fortfarande panikattacker och det är det som är det värsta!

Jag hade hoppats att sertralin skulle ta bort det med det kanske dröjer fler veckor?

Någon som vet eller har samma erfarenhet?

isa
2009-07-30 12:01
#10

Jo, min sömn är bra, förutom att jag vaknar 10-20 gånger per natt för att jag ligger i nån konstig ställning som gör att det gör ont, men som tur är att jag duktig på att somna om. Har insomningstabletter om jag skulle vara för orolig.

Känner det så likt mig själv, när du skriver att du nästan kan bli hög av att sitta på ett berg och titta ut mot havet. Jag älskar att vara i ett naturreservat, ganska nära där jag bor, tar bara 20 minuter med en buss att åka dig. Jag brukar kolla på rovfåglar där. Det är så underbart varenda gång, då blir jag "ett" med naturen. Och det är bara jag och naturen som existerar. Det har hänt mig också att smärtan har släppt utav sig själv när jag är där. Det är så otroligt skönt.

Panikattacker är så hemskt att det vill jag ens inte tänka på just nu. Peppa, peppa ta i trä, så har jag inte haft någon kraftig panikångestattack sen i julas.

lakrits69
2009-07-30 13:38
#11

Hej!

Jag känner igen det du beskriver med svårt att sova när kroppen värker. Man känner sig som hundra år, kroppen är stel och knakig och värker surrar molande eller så kan den sticka pulserande på olika platser. Men den mest centrala värken strålar från ländryggen, inte som ryggskott utan mer som mensvärk.

Ibland kan jag hitta olika områden på kroppen som är som blåmärken men det syns inget, någonslags inflammation. Jag har också lite feber, typ 37.3 och har vanligtvis 36.9.

Jag har varit hos läkaren och gjort de flesta fysiska tester och de visar nada och genom att jag har så mycket ångset är det den som är den troliga boven.

Men det tråkiga i kråksången är att när värken släpper eskalerar ångesten. Det kanske är bra, skiten kanske är på väg ut…

När värken finns håller den mig i schack, jag har något att koncentrerar mig på och kroppen blir trött.

Nu när inte värken finns känns det som jag löses upp och bara försvinner. Så sjukt!

Vi var på Ikea igår! Vilken plåga! Jag känner hela tiden ångset och har svårt att koncentrara mig och blir helt frånvarande och stirrig, vill bara förvinna!

impish
2009-10-15 14:05
#12

Det där med smärta är något nytt för mig också. Jag har haft panikångest i 6-7 år, men först för ett par månader sedan började andra konstigheter smyga sig på. Ont i magen och tarmarna, mensvärken har förvärrats, jag känner mig lite öm i lederna, är torr i ögonen och munnen, iskall om händerna (blå under naglarna) och har såndär låg feber, 36,8 (med normaltemp på kring 36,0.) Febern har suttit i sedan i augusti…

Sover rätt ok, men är ändå dödstrött hela dagarna. Ibland orkar jag knappt sitta upp, utan ligger hopkrupen i soffan och orkar bara andas. All denna sjukdomskänsla ger mig bara mer ångest, och nu känns det som att jag håller på att falla sönder helt. Det jobbiga är att läkarna inte hittar något direkt fel och att det känns som att jag åkt på något kroniskt, igen. Som om det inte räckte med panikångest och vestibulit.

Under de korta perioder som jag har lite mer ork lägger jag min energi på att vara arg över min situation. Jag orkar verkligen inte må såhär längre.

lakrits69
2009-10-17 01:39
#13

Vilka fysiska tester har du gjort?

Annons:
kerstinjo
2009-10-17 12:01
#14

Sänk kraven på dig själv! Vad är det som säger att du behöver göra storkok? Kan du inte dela upp det på flera gånger?

Varva ner och gör bara det du känner att du orkar. Det är inget fel i att lägga sig på soffan eller sätta sig i fotöljen med en bra bok.

Skippa alla "måste-saker". Jorden går inte under för att du låter dammsugaren vila, skurmoppen lider inte av att stå kvar i städskåpet några extra dagar, inte heller behöva alla matlådor göras på en gång. Osv.

Unna dig tid att bara vara, tid, som bara är din egen, tid där du bara tar hand om dig själv. Tid utan en massa "måsten". Jag vet att det är svårt. Men ack så befriande!

Plocka bort några av dina "måsten" eller tona ner dem och ägna tiden åt dig själv. Gör en fikakorg i stället och ge dig ut i skogen, sätt dig på "ditt" berg och strunta i dammråttorna därhemma!

Stress och "måsten" är de handbojjor vi bär runt hjärtat."

 Kerstin 

 

lakrits69
2009-10-17 12:39
#15

# 14 Det du skriver är alldeles rätt!

Vi måste byta strategi, inte lätt, men ska försöka…

När jag bakar bullar nu förtiden gör jag aldrig dubbel sats längre och jag använder degkrokarna till vispen!

Det är verkligen bra med detta forum, det blir som en dagbok och hjälper en att minnas och man ser vad som har förändrats, eller hur Isa!?

isa
2009-10-17 14:40
#16

#14 och #15 Ja - jag har lärt mig jättemycket genom detta forum.

B.l.a så har jag slutat med de stora, energikrävande storkoken. Jag blir lika stolt över mig själv nu om jag bara gör en gryta. Och dammråttorna får vara kvar. Jag fattar nu att jag har ställt för stora krav på mig själv, det går bara inte längre. Tänk att man nästan ska gå in i väggen för att fatta det.

På något sätt så är nog alla mina stora panikångestattacker bra för mig. Det är min kropp som bara skriker ut - sluta nu!

Och till slut så inser jag att jag måste ta det lugnare.

Tunnelbanan bojkottar helt och hållet just nu. Varför ska jag ha kravet på mig att jag måste kunna åka tunnelbana när det finns bussar.? Jag vet att man inte ska undvika det man är rädd för när man har panikångest, men i detta akuta läge, är jag helt nöjd med att jag vågar åka buss till jobbet, att jag klarar att ta mig dit och orkar vara på arbetet är bra nog.

kram på er allihop

ttss
2010-08-05 01:45
#17

Jag har fysisk smärta, men jag tror att detta går att använda på all form av smärta.

Tänk dig som ett batteri, som behöver laddas och som till sist tar slut. Det kan gå på sparlåga ett tag, men sen orkar man inte mer. Dina 100 % är kanske som en frisk människas 10%. Det gäller bara att jobba med det du har och prioritera. 

Så här prioriterar jag. Jag kommer dock aldrig längre än till första punkten, men när jag kommit för bi den (eller när jag inte duchar) så gör jag något för mig själv. 

Först skall du prioritera din primära ADL (tvätta dig, sova m.m.)

Sedan: göra sådant du mår bra av, vad än det kan vara, tex. läsa, meditera, omgås med familjen.

Göra den sekudära ADL (bädda, städa, laga mat) 

Arbeta/plugga

Sådant du mår bra av.

Apropå att undvika. Alla undviker. Där handlar det åter om att prioritera, gör det du kan, och passar dig bäst.

isa
2010-08-06 14:25
#18

#17Tack för ditt vänliga, omtänksamma och kloka svar.

( undvikandet av tunnelbanan går i perioder. Just nu har det varit en period på flera månader som jag vågar åka T-banan igen. Glad ) Fast bara på morgonen, när jag snabbt vill komma fram till jobbet. När jag åker hem, tar jag bussen. Då är jag så trött och blir mycket lättare rädd, då är det skönt att sätta sig och slappna av på bussen.

ttss
2010-08-06 19:01
#19

Isa, gör bara ditt bästa, jag hoppas att det blir bättre med allt för dig!

isa
2010-08-06 21:35
#20

#19 Tack! Glad Jag önskar dig detsamma!

Annons:
Upp till toppen
Annons: