09. Depression/Ångest

Är så ledsen, är deppig och vill bara bort

2009-04-19 00:44 #0 av: SimsBrooke

Detta är ett bloggutdrag från min egna blogg, http://sandra-omsandrasliv.blogspot.com/ Där kan man läsa om mitt liv, just nu behöver jag eran hjälp, läs här under så förstår ni mycket bättre vad jag menar.
 

Ibland kan jag känna mig helt ensam, varför?
Jag har ju vänner, jag har en familj, jag har ju allt jag kan tänka mig.
Jag lever inte något direkt fattigt liv, jag får en inkomst varje månad eftersom jag jobbar extra på mitt sommarjobb, dock inte så mkt snart =(. Jag har vänner, familj som älskar mig. Varför känner jag mej som jag gör då?
Ibland vill jag bara sätta mig ner och gråta, bara att få gråta ut tills man känner att det känns bra, men på vems axel ska jag göra det på? Mattias axel är alldeles för långt bort för att kunna lägga mitt huvud på. Varför kan jag inte få känna den närhet jag behöver?
Varför kan det inte bli så att han bara står i min dörr någongång och tar mig i sin famn och säger hur mycket han älskar mig!
Hur ska jag göra för att känna mig bättre?
Rymma bort och inte säga vart jag är?
Eller vad?
Vad krävs för att höras? Vad krävs för att få synas, det känns jobbigt allt.
allt med farfar, farmor, jobb. Jag saknar farfar så jävla mycket, Jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Det som är mest jobbigt är nog min farbror, jag tror det är dels hans fel att jag inte mår bra. Jag fick aldrig gå på farfars urnsättning, och jag känner att, om man ska gå på begravningen och det inte blir en jordsättning så ska man ju få gå på urnsättningen. Det hade ju bara behövt vara, farbror, hans tjej och hennes son, min pappa, jag, mamma, min bror och hans tjej och om farmor hade varit med.
Han tog verkligen ifrån mig en viktig sak, att få veta och få säga hejdå till min farfar och verkligen veta att farfar får sin sista vila.
Och jag verkligen avskyr/hatar honom för det här.
Jag har verkligen stor lust att säga till pappa och mamma att jag mår dåligt pga min farbror. Men det vill jag inte, jag vet inte vem jag ska prata med om det här. Det är oerhört jobbigt att både skriva/prata & att tänka på allt det här. Sitter och får tårar i ögonen varje gång, jag minns när min mormor, moster och kusin kom till oss när de hade fått reda på att farfar hade dött.
Jag stod och lagade mat med Kim, jag kände att jag inte ville ha dem här, alltså min mormor, min moster och kusinen. Jag hade inte smält det ännu att farfar hade dött, mormor kom fram till mig och började krama mig och det HATAR jag verkligen när jag är ledsen och har fått reda på något sorgligt. *Men fn, mina tårar bara rinner*
Varför kan jag inte få må bra för en gångs skull, ibland mår jag bra , men ibland har jag min fasad uppe. Min fasad som säger att jag mår bra fasten jag inte gör det.

Nu ska jag inte tråka ut er eller ta upp av eran tid, men faktiskt det är ju ni som bestämmer er för att läsa min blogg, inte min tid som spills.

See Ya

Sandra

Sajtvärd för The sims ifokus
Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

Anmäl
2009-04-19 16:28 #1 av: [Norum]

Jag tror att om man känner sig ensam fast man har många omkring sig som man vet älskar en, då är man ensam i själen. Även själen behöver näring.. Då är det viktigt att man fyller på energidepåerna med det man älskar själv. Vad tycker du om att göra? Promenera, rida, djur och natur, rita, skriva, laga mat eller nåt annat. Gör det du älskar. Kanske hittar du nåt att göra tillsammans med någon? Då fylls ju både kropp och själ på, så att säga.

Sorg bearbetar men på olika sätt. Det finns inget rätt och fel. Men du måste berätta för dina föräldrar hur du känner det! Som förälder älskar man sina barn in till den minsta molekyl och de vill onget mera än att hjälpa dig om de kan. Men då måste dom ju veta hur du känner det.. Om du inte vill så kan du ju berätta lite nu coh då, om det skulle kännas bättre för dig.

Att gråta är sunt! Önskar att jag kunde göra det men jag har mitt inombords. Skulle jag släppa ut all gråt som finns i mig skulle jag nog kunna ha självbevattning i trädgårdslandet i sommar. Och det är inte bra, det vet jag men.. Så var glad för att du kan gråta!

 

// Skruttis

Godmanskap & Gmfinfo

Anmäl
2009-04-19 22:40 #2 av: isa

Marylin Monroe lär ha sagt så här: Jag känner mig som mest ensam, när jag har mest människor omkring mig.

På mig stämmer det "ordspråket" väldigt bra. En liten tröst kanske i alla fall.

kram isa.

Anmäl
2009-04-19 23:13 #3 av: [Norum]

Visst stämmer det! Så brukar jag kunna känna det. Förstår det precis..

 

// Skruttis

Godmanskap & Gmfinfo

Anmäl
2009-04-23 22:32 #4 av: SimsBrooke

Ja jag vet inte, jag kanske behöver komma hemifrån för att få känna att jag är mig själv. Jag har hittat ett jobb i Sthlm, och där har jag lite vänner. Inte många men det räcker för min del..

Sajtvärd för The sims ifokus
Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.