Under ca 3-4 år kräktes jag.  1½ av dessa åren kräktes jag väldigt mycket. Jag gick ner i vikt, jag blev anorektisk och jag genomgick flera behandlingsprogram.

Nu är jag frisk. Jag har inte framkallat kräkningar på många år, jag svälter mig inte. Jag äter det jag vill utan att hets-äta.

Jag vet många i min omgivning som har eller har haft ätstörningar. Människor som kräkts under många många fler år.

Det jag vill framhäva är att: Inte alltid räknas det hur länge man framkallar kräkningar för att man ska få bestående men.

Vänner som haft beteendet kanske 10-tal år, har haft turen att slippa det jag fick på betydligt kortare tid.

Jag kan inte, trotts att det var 5-6 år sedan jag framkallade kräkningar, längre äta mig mätt. Jag kan inte dricka mig "o-törstig" genom att svepa ett par glas vatten. Jag kan inte ligga ner efter jg svalt något överhuvudtaget. Jag vet inte om jag bara kommer rapa, eller om maginnehållet kommer upp tillsammans med luften. Oftast får jag spya i munnen efter varje måltid, varje glas dricka…

Varför?

När jag kräktes så mycket som jag gjorde, skadade jag min övre magmun. Den "ventlien" som gör att maten stannar i magsäcken. Under åren som gått efter det, har det vuxit sig ett bråck där. Bråcket fortsätter växa och det blir bara värre för var dag. Nu kan jag inte luta mig framåt ens för att klappa katten. Allt kommer upp.

Vanligtvis operar man bort ett sådant bråck, men det funkar inte hos alla. Många som har haft ätstörningar har även rubbat hur tarmarna ska fungera. Kramper och onormala gaser är inte ovanligt.

När man opererar ett magmuns-bråck, tar man bort chansen att rapa upp luften man sväljer, man kan t o m mista förmågan att kräkas. Rapar man inte, måste luften ta "andra vägen ut"..har man rubbad tarmförmåga kan detta bli ännu mer smärtsamt än de problem man haft innan. Dagliga kramper och problem-mage kan göra dig sängliggande och skrikande rakt ut. Skulle du bli magsjuk, är det samma sak där: du kan inte kräka upp det… det måste gå hela vägen… vilket kan göra dig ännu sämre…

Dead end? Ja… för mig antar jag det. Jag kommer förmodligen få göra operationen iallafall… men med riskerna att det hela blir sämre. Utan operationen får jag större besvär än jag redan har. Magkatarr och uppstötningar är min vardag. Magtabletter äter jag dagligen. Bråcket blir större…

Jag har förhoppning dock. Jag hoppas innerligt att jag får vara en av dem som kommer kunna rapa trots en konstgjord magmun som inte har den funktionen den  borde. Vissa klarar det!

Ville väl bara berätta att… besvär kommer inte alltid på en gång. Jag trodde jag klarat mig ur det, men icke… Effekten av destruktivitet kommer inte alltid direkt… ibland tar det många år…

/Jezzz