2009-03-03 00:40 #0 av: Saga85

Det har varit mycket den senaste månaden. Inte om man jämför med en "vanlig" människa, men för mycket för mig. Egentligen trevliga saker - massa födelsedagar, födsel, bröllop, släktträff. Men jag blir helt slut och sitter mest och önskar att dagen/kvällen ska ta slut så att jag kan få komma hem och andas ut. Vara själv. Men jag försöker, "Du måste försöka tvinga dig" säger min läkare. För jag vill ju orka, vill tycka om att göra saker, prata med andra.

Detta blandat med fortsatt strul med ekonomi, FK, veterinär och missat möte med läkaren idag har fått det att bubbla. Men inget kommer ut. Förrens något litet, egentligen meningslöst händer. Internet strular, lägger av och för en gång skull kan jag inte fixa det direkt. Då släpper allt. Den Elaka skriker i mitt huvud - Gör slut på all den här meningslösa skiten! Ge dig ut och hoppa! Ta kniven och snitta! Fly fältet! NU! Sliter i håret, kryper gråtandes ihop i fosterställning och skriker tyst in i kudden.

Och nu ett tag senare är det som om det där aldrig hände och jag är tillbaka på noll och lika tom som förut. Ömmande skalp och armar, och ett brännande minne av tårar i ögonen, annars är det som om jag bara inbillade mig allt.

Jag vill inget. Jag vill bara skriva av mig.