Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 2488 ggr
Magda
2/7/09, 8:16 PM

depression

vet inte vad jag vill med detta inlägget.. kanske bara skriva av mig lite med folk som inte säger "ryck upp dig"

jag är så vansinnigt trött just nu.. har varit sjukskriven för depression och ångest i 5 år och nu säger försäkringskassan typ jaha nu har du bara 10 månader kvar att vara sjukskriven max.. vad menar de att jag ska göra sen????

har provat en del olikka mediciner.. är väl en 6-7 st utan vidare effekt annat än att jag mådde sämre och gick upp i vikt av någon..

har de missat ngt annat fel på mig?? varför orkar jag inte? varför bryter jag ihop så fort jag stressas det minsta? varför är jag ledsen?? varför kan jag inte vara som en vanlig människa och orka gå till ett jobb varje dag och tjäna pengar och leva??

den enda tiden jag mått riktigt bra var under min graviditet, sonen är 8 mån nu..

talade om det för doktorn att jag aldrig i mitt liv mått så bra som då, då sa han lite skämtsamt att jag fick se till att hålla mig gravid.. yeee det blir ju bra..

Annons:
Citronmeliss
2/7/09, 8:39 PM
#1

Hej, Magda!

När du skriver så tänker jag genast att du borde göra en riktig hälsoundersökning där man inte tar för givet att de "bara" är depression

Utan en riktigt grundlig undersökning, där man kan utesluta eller finna fysiska orsaker, är det inte heller så lätt att veta vad som är orsaken till att du mår som du gör.

Speciellt när du nämner att du mådde så mycket bättre under din graviditet så tycker jag att det är självklart att kolla dina hormonvärden bland annat.

Det är ju till stor del just de som ändras vid en graviditet.

Allt för ofta är sjukvården snabb med att se en depression som en "enbart" psykisk åkomma med åtföljande behandling i form av antidepp preparat.

Detta, istället för att noggrant leta och utesluta andra orsaker.

Det kan vara fysiskt/kroppsligt även om de ger depression som ett symptom.

Olika brister tex B12, järn, d-vitamin m.m. Kan ge deppighet och orkeslöshet. Sköldkörteln är också en "bov" många gånger.

Så mitt råd är att du kontaktar läkare igen för att bli grundligt undersökt med provtagning osv, med hänsvisning till att du EJ blvit hjälpt av den antidepressiva behandling du fått.

Något måste ske för som du skriver så har FK sina direktiv och de ligger på och pressar en, något som i sin tur gör att man mår ännu sämre psykiskt.

Man måste egentligen vara frisk för att orka vara sjuk, med alla de krav som ställs, eller hur..?

Kram och lycka till!

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

[aspie]
2/8/09, 9:42 AM
#2

Magda!

Usch ja, vilket skit det är att må så dåligt som du gör och att sen inte bli tagen på allvar är riktigt kränkande.

Ingen deppmedicin har hjälpt mig heller. Har oxå provat många men endast gått upp en massa i vikt och klädkontot har skjutit i höjden Rynkar på näsan

Den senaste medicinen jag fick (Voxra) har fått mig att bli ännu mer deppig. Gråter konstant och är överkänslig samt fått en massa otillåtna destruktiva tankar.. Sen när jag läste bipacksedeln fick jag syn på att medicinen kan vara startmotorn till bipolär sjukdomFörvånad

flikkan77
2/8/09, 10:43 AM
#3

Jag har varit sjukskriven i ungefär 7 år och har nu 18 månader kvar på min sjukskrivning, sen blir jag slussad från f-kassan till socialen istället. Om jag inte lyckas blir frisk och kan jobba istället.

Tror f-kassan bara får ha kvar dem som inte kan komma att bli bättre inom 10 år. Min handläggare berättade om en patient som väntar på hjärttransplantion men som inte får vara sjukskriven hos f-kassan efter som han kan ha fått nytt hjärta inom tio år och då vara frisk.

Egentligen är sjukskrivningen likadan bara en annan myndighet, och troligtvis mindre summa pengar. Så har jag fått förklarat för mig.

"You just have to belive…"

Magda
2/8/09, 6:29 PM
#4

#1&#2 ja det är just det att inte bli tagen på allvar som gör att jag får lite panik känslor.. även vissa i min närhet typ min  mamma och mormor tycker att det är väl bara att börja jobba så går det över..

och när doktorn inte tar en på allvar så känns det riktigt illa..

sökte läkare för ett tag sen för att jag hade huvudvärk så att huvudet kändes som det höll på att sprängas, hade min lille son med son skrek under besöket, doktorn sa, ja det är ju inte konstigt att du har ont i huvudet med det ljudet.. hmm.. känns ju inte som att de tar problemet på allvar då..

 men sen fick jag iaf komma tillbaks och ta blodprov, vet inte vad de kollade, lite av  varje var svaret jag fick.. de hittade inget fel och då var det nog migrän sa doktorn.. ta en panodil sa han(ammar så jag kan inte ta migrän medicin)

att ta panodil när jag har huvudvärk kunde jag själv kommit på..

jag kan säga att jag träffat på många läkare som inte verkar vilja anstränga sig för att reda ut problemet så jag har svårt att orka ta tag i det och söka mer vård och svårt att lita på läkare..

#3 ok då har du samma situation som jag då.. till mig sa dom inte alls vad som skulle hända sen.. inte att det blev socialen som hade hand om det eller nått..  har du fått någon info om du kommer att få möjlighet till rehabilitering typ arbetsträning och sådant sen med?

[rolnor]
2/8/09, 11:03 PM
#5

Har du provat samtal? Ibland så behöver man hjälp för att hitta rätt, tycker att det låter hoppfullt att du känner dej ledsen, då har du kontakt med dina känslor iaf? Det finns säkert goda grunder för det du känner men du kanske måste gå djupare för att hitta friskt vatten igen? En sån här kris är en stor möjlighet att växa, ett problem är ju tyvärr att det är dyrt med analys, men har du haft det svårt så länge så kanske du kan få det via vården?

Det är ju väldigt poppis med KBT, det ger snabbt "resultat" men jag vill mena att det inte leder till någon egentlig läkning av det gamla såret, blir mest ett "förband".

Magda
2/8/09, 11:11 PM
#6

#5 japp har haft samtals terapi med psykolog och nu senast kurator.. tack vare detta kan jag nu göra vanliga saker som att gå och handla som gav mig ångest attacker tidigare.. men det har ju inte hjälpt mot att jag är trött och ledsen och inte orkar med ett vanligt liv..

vad menas med KBT?

Annons:
[rolnor]
2/9/09, 12:10 AM
#7

KBT= Kognitiv Beteende Terapi, man lär sej att tänka i nya banor, jättebra för att hantera problem, men som sagt, roten till det "onda" kommer man inte åt, enligt mej. Jag har gått i samtal i 8 år och har det fortfarande jobbigt, men jag jobbar iaf halvtid, kämpar på. Terapin har gett mej en klarare bild av vem jag är, vilka mina föräldrar är och vad livet är. Har du haft en "lycklig" barndom? För många är det ju så att man inte minns så mycket och då kan man ju undra vad det beror på… Roligt att du har fått det bättre, Magda.

Magda
2/9/09, 7:15 AM
#8

aha men då vet jag ju vad det är .. vi jobbade med KBT enligt en pärm hon hade + samtal om allt som hänt, men nu känner jag liksom att det ger inte mer att älta allt hela tiden… men här där jag bor nu har jag heller inte tillgång till den psykolog som funkade bra som jag hade när jag bodde i värnamo..

nej jag har väl inte haft vad man kan kalla en lycklig barndom, många har haft det värre, men jag minns heller inte allt..

flikkan77
2/9/09, 9:52 AM
#9

Magda: Enligt vad jag förstod så skulle socialen jobba på ungefär samma sätt som f-kassa. Det blir inte så att de sparkar ut en i jobb bara så där, utan man ska bli rehabiliterad och sånt först. Sen är det säkert, som med allt annat, olika i olika kommuner med hur mycket hjälp man kan få.

Sen är det ju det där med, man måste nästan vara frisk för att orka vara sjuk och kämpa för det man har rätt till. Suck!

"You just have to belive…"

Upp till toppen
Annons: