Jag har precis slutat med cipralex, åt 15mg, och mår mycket bättre nu! Är inte riktigt lika trött länge och det är superskönt.

Vet att jag har ätit zoloft med någon gång men minns inte när eller hur mycket eller varför jag slutade med den.

Har använt Setraline i två månader för min depression. Hade tidigare Mirtazapin, men den gjorde mej hemskt trött. Är lite"piggare" på Setraline men ångesten vill inte släppa. Ordinerats för några dagar sedan att öka dosen. Det kändes lite bra att läsa info här uppe, så jag HOPPAS det hjälper. Men jag blir så destruktiv. Jag VET  om en massa "nyttigt" jag ska göra, promenader, motionera, hålla dygnsrytmen, ta mej ut över huvud taget, men gör tvärt om. Vill helst isolera mej. Då får jag skuldkänslor som självklart ökar ångesten. Känner någon igen det ??

Jag har ätit Zoloft men när jag fick panikångest så hjälpte den inte längre utan jag bytte till Efexor som har hjälpt.

Har ätit zoloft en sväng, men fick så hemska biverkningar så jag fick byta till fluoxetin.

#2 Skojar du? Det känns igen hur bra som helst!

Men vet att man borde göra så mycket, och att man säkert skulle må bra av att göra det med, bara det att man orkar inte. Fast det är ju så att det finns en anledning till vi äter mediciner med, vi mår inte så bra att vi orkar!

Jag behöver liksom en spark i ändan ibland, eller helt enkelt tillåta mig att bara ligga hemma tills jag orkar gå ut. Bara göra det absolut nödvändiga och inte lyfta ett finger mer, efter någon dag eller två så kan jag känna lite ork komma tillbaka, mest för att jag släppt de där "måstena".

Jag har ätit zoloft, men det hjälpte inte mig så vi bytte till exanor (eller nått sånt) sen till nått annat jag inte minns namnet på och nu till citalopram

jag har haft citalopram och sen Cipralex men har sen i höstas bytt ut den mot Voxra som blev en vändpunkt. Cipralexen gjorde mej trött och håglös fick ingenting gjort. Den var nog bra kanske när man var som deppigast (jag är sjukskriven för utamttningssyndrom mm.) Cipralexen tog död på det sexuella och trubbade av känslolivet tyckte jag. man hade ingen lust eller ork.
Voxran har fått mej att komma upp på morgonen och all lust är tillbaks :) både den sexuella och all annan lust. Jag lyckas nu göra mer än att plocka i och ur diskmaskinen varje dag :-) 
Jag är så glad att jag lyckades övertyga min läkare att byta Cipralex mot Voxra.

Kanske den kan hjälpa fler som inte blivit hjälp av annan medicin. :-) Hoppas det.

Jag gick in i den berömda väggen och fick Cipralex, åt den en månad det var den värsta skräck jag har varit med om.

Bara av erfarenheter ni berättat om här kan man nog dra slutsatsen att man måste få prova sej fram till rätt medicin. Tror inte läkarna häller vet i början, tycks vara högs personligt.

#9 Jag har testat massor med olika mediciner under snart 7 år, till och med så läkarna börjar klia sig i huvudet nu. Så att man får prova sig fram har du helt rätt, jag har till och med lyckats få läkare att ha ett litet möte om vad de skulle ge mig för medicin en gång.  Läkaren jag hade då körde helt enkelt fast.

Jag har ätit cipralex utan någon större framgång. Blev bara sjuk, feber, ysrel, svättningar osv. De som jag har tyckt varit bäst för mig va cimbalta iallfall för huvet men samma där, massa biverkningar. Läkaren tror inte att jag tål serotonin eller va de heter.

Men citronmelis.. har du inte fått någon antiepileptika samtidigt som du ätit cipralex? För de brukar läkarna vara väldigt noga med att man har skydd mot mani. Är själv bipolär och har alltid fått skyddsmediciner samtidigt.

Har testat Zoloft i två olika doser, tycker att den mindre dosen är bra, blir inte så "instängd" men blir lite mer aktiv, tar tag i saker…

Men visst förändras jag lite som person tycker jag, blir mer "yta", är skönt ibland, men känns ibland fel…

#2, #5,

Har läst en bok om KBT och som råd till svårt deprimerade stod det att man just som ni gör, ska sänka ribban, gör något jättelitet, t.ex. handdiska en tallrik, börja smått så kan lusten att aktivera sej komma tillbaka, OCH, den värsta boven i dramat är nog skuld, medveten eller  omedveten, väldigt jobbig känsla, speciellt om man får skuld för att man känner skuld etc. Då sitter man fast!

#12 Det som är svårt kan jag tycka är när man har lagt ribban på golvnivå och man fortfarande inte orkar. Har lite djur att ta hand om och mår jag dåligt så blir det bara det absolut nödvändigaste. Känns skönt att orka det i alla fall men, precis som du säger, så kommer de där skuldkänslorna, man borde ju orka så mycket mer än vad man gör just då.

Jag har börjat bli ganska bra på att tillåta mig ta det lugnt, man skuldkänslorna för djuren finns alltid där.

Förstår jag, ibland så orkar jag inte ens ta hand om mina fiskar i akvariet…

Lustig grej det där med Zoloft, har haft lite maniska symptom sen jag började med den, bättre nu på den mindre dosen, min läkare varnade mej faktiskt inte för den biverkningen, lite dåligt…

*12 *13. Så sant. Jag har skickat efter en bok om självhjälp via KBT. Hade skickat intresseanmälan till en forskningsgrupp som utarbetar en metod för självhjälp samt stöd via internet. Blev inte antagen men tippsad om deras bok.

Skuldkänslorna,,,En del dagar tvivlar jag på att jag har någon depressio,,,att jag bara blivit så lat,,,men försöker då påminna mej om att jag inte kan känna glädje,,,inte ens tillsammans med mina goa barbarn.  Att det mest känts jobbigt att umgås. Sen får man väl inte ångest då man ska försöka göra något. Blir då som om man ska utföra nån storbedrift man inte vet hur den ska utföras,,,

#11 Jodå, jag åt lithium samtidigt, men tyvärr är det inte alltid det hjälper.

Det är som alltid helt individuellt hur man reagerar.

Dels på ett specifikt preparat och ännu mer komplicerat blir det när man ska ta hänsyn till den sammantagna effekten vid medicinering av olika preparat! Ibland funkar det - ibland inte.

Jag hade gärna ätit Zoloften (sertralintet) då det gav mig välbehövliga kickar eller tom långa perioder av överenergi.

Jag blev dessutom så mycket bättre i min värk, speciellt i höfterna, sköönt!

Det är dock inte lika angenämt när det slår över och blir för mycket av det goda. Skillnaden kan vara hårfin.

Man styr ju tyvärr inte själv när manin plötsligt bryter ut. Den kan komma som genom ett "blixtnedslag i princip!

Cipralexen gjorde mig faktiskt kraftigt aggressiv så den var inte lämplig alls!

Ja det är ganska skönt med överenergi, men i mitt fall leder det lätt till att jag bränner en del pengar, handlar på eBay, drar upp stora planer, skönt om man varit passifiserad en längre tid (som man lätt blir av neuroleptika, typ Zyprexa..), men dyyyyrt…

Precis rolnor!

Det är där man inte vill riskera att hamna

Även om ett visst mått av överenergi är välkommet hos mig som annars inte alltid har energi nog för att orka dagen..

Har ätit bägge preparaten. Började med Zoloft, den tog ganska snabbt bort de depressiva symtomen. MEN: jag fick mellanblödningar, OCH jag fick jättesvårt att komma. Jag fick kämpa runt 45 minuter innan jag fick orgasm, skittrist.

Cipralex har jag kört med sedan hösten 2004 (med ett par avbrott då jag försökte sätta ut medicinen, vilket sket sig, blä…). Den tar effektivt o snabbt bort depressiva symtom, och jag fick inga mellanblödningar. Liiiiten effekt på orgasmförmågan, men inte som med Zoloft. Kunde komma 3-4 ggr på raken. Ingen nedsatt sexlust, tvärtom har jag haft god aptit på sex *L*. MEN: jävligt besvärliga insättningsbiverkningar den här gången, usch usch.

Dock: i längden har den varit väldigt effektiv, och bidragit till att jag orkade genomföra skilsmässan, när äktenskapet inte fungerade längre, stå ut med en tillvaro som nyskild, arbetslös, inga pengar, påbörja nytt jobb för att ett halvår senare byta jobb igen och börja pendla, samt gå ut i dejtingdjungeln igen för att försöka hitta ny partner. Kort o gott: hjälpt mig att upprätthålla ett normalt liv!

Det är härligt när man äntligen finner en medicin som verkligen fungerar, istället för att ge ytterligare problem, något som ibland blir fallet!

Zoloften fick jag fruktansvärda svettningar av, dygnet runt!

Jag har aldrig besvärats av svett i hela mitt liv så det var ett "gissel" för det bokstavligen rann floder..

Vad gäller det sexuella så har jag tyvärr fått negativa bieffekter av samtliga preparat jag ätit!

Känslolivet på den fronten har varit lika med noll!

Ändå är det för mig så som du beskriver, jag har förr haft stor hjälp att kunna genomföra "stora" projekt i mitt liv tack vare Cipramil och senare Zoloften.

Det har inte varit utan bieffekter kan jag villigt erkänna.. och i dagens läge äter jag inte längre dessa preparat då jag blir hypoman med risk för att hamna i mani!

Men, jag är evigt tacksam för när jag fick dem första gången 1998.

Utan dem är risken stor att jag hade gått under!

Kan tillägga att Cipralexen fick jag snabbt sluta med när jag prövade den.

Blev aggresiv och lynnig..

Kan så vara att Cipralex, Zoloft m fl SSRI-preparat inte är så bra för den som är bipolär vilket jag förstått att du är. Och det ska gudarna veta att det är oerhört olika hur man svarar på olika sorters mediciner.

Jag hoppas att du idag har en annan medicinkombination som fungerar för dig?

Jag lyckades äntligen få en medicin för ca ½ år sedan som gör att jag fungerar riktigt skapligt, jämfört med innan!

Smolket i bägaren är att jag tyvärr fått bieffekter som jag inte längre kan blunda för!

Svår ledvärk och exem … så nu håller jag på att sätta ut preparatet (Lamotrigin) och det känns lite hopplöst får jag erkänna..

#24 Du låter lite som mig Citronmeliss. När man hittar en medicin som nästan fungerar så reagerar kroppen negativt på den. Har bytt medicin minst tre gånger hittills i år… Så tråkigt att aldrig hitta något som kan vara längre än någon månad eller två.

#24, #25. Vad hemskt. Så avskyvärt att inte kunna hitta rätt medicin. Verkligen! Jag hoppas ni inte ger upp helt bara?

Ja, själv har jag försökt "smyga" med biverkningarna, dvs lura mig själv, i hopp om att de ska försvinna, bara för jag inte vill sluta..

Är så trött på detta eviga sökande..

Nej, sluta är ju inget alternativ.

Däremot kommer jag att vänta med att börja med något alternativ så jag säkert vet vad som är eventuella effekter av det nya preparatet.

Men… betyder det att du är helt utan medicinsk behandling då någon period? Det kan väl inte vara bra?

Hellre det än att kanske få problem som är orsakade av samtida bruk, utsättning och insättning samtidigt.

Jag vill veta vad som är vad..

Har under alla år tragglat på med ett flertal mediciner samtidigt. Uppstarter..avslut.. korsreaktioner osv. till slut har varken jag eller läkare vetat vad som gett vad.. det är ingen lösning!

Hellre då helt omedicinerad ett tag. 

Då vet vi åtminstonde att det beror på det, eller senare, på det nya preparatet/en.

Vägrar dock att starta upp mer än ett åt gången för att kunna relatera biverkningarna till rätt preparat.