Om du just nu går runt o känner dig missanpassad är det för att du just har fått veta att psykologen tycker att du kan ha ADHD? Eller är det nått annat du funderar på?

Vissa mår bättre av att få saker o ting bekräftat, och dessutom så får du din diagnos på papper om du nu skulle ha ADHD eller nått annat. Då kan du även få hjälp om du nu behöver det.

För mig var det viktigt att bli utredd. Skönt att kunna se ett mönster och ett samband, varför en del saker helt enkelt inte fungerar som dom "borde". En förklaring till mig själv om varör en del varit svårt, varför jag inte fungerat som andra. Ett bevis och en knäpp på näsan till alla lärare som alltid sagt "du kan bara du vill men du är ju så lat". 

Men som sagt det är olika, en del känner sig mer annorlunda av en diagnos, känner sig utpekade. Men man kan ju få medicin och förstå varför man agerar som man gör ibland. Så för mig är det positivt med utredning. Men, det är ju olika beroende på vem man är.

#1 Känner mig missanpassad för att psykologen tror att jag har nåt sånt..

Men jag vet inte om jag vill ha en diagnos? Det förändrar ju liksom inget..

#2 Kul att höra om en som gjort en utredning.. Kan du berätta om hur det gick till?

Jag har ingen egen erfarenhet av utredning, eller dessa diagnoser, men min mamma kämpar just nu för att få min bror utredd. Han har problem i skolan, vilka bla. visar sig rätt lika min systers hjärnsynskada. Han får ingen hjälp alls från skolan, då han är "normal". Andra kontakter tycker att han ska utredas då de misstänker att det finns anledningar till hans beteende, men det har fastnat på vägen.

I vilket fall, han vill själv inte ha en diagnos (13år), men han kommer inte att få någon hjälp, eller stödundervisning om inget kan visa att han behöver det, i detta fallet en diagnos.

Sen är det ju så att det kan vara enklare fram i tiden med, när man flyttar, får ny läkare mm. Då vet man vad det beror på och kan försöka behandla det, istället för alla underliga "symptom" som egentligen härrör från eventuell diagnos. Det blir lättare att behandla en om man vet vad det beror på.

Tja, först är det en del frågeformulär med frågor som då är inriktade på att se lite hur man fungerar i situationer, hur man tänker osv. Sen är det testmoment med lite logiskt tänkande, lite lägga pussel, arbetsminne och så vidare. Man får sifferraddor att komma ihåg och rabbla både framlänges och baklänges, bilder att komma ihåg, berätta "historier" till bilder som ska läggas i rätt ordning… Sen är det en intervjuliknande grej där man får berätta om hur det har fngerat tidigare, hur man kännt under skoltid och så. Sen vill dom gärna ha en intervju med en förälder eller annan närstående som var med under uppväxttiden och kan berätta hur man var när man var riktigt liten (men dom kan inte tvinga en till den delen).  En del får göra eeg och mr röntgen för att utesluta andra fel tror jag. Fick dock inte jag göra. En snabb sammanfattning.

Den fråga du ställde finns det massa svar på här http://bokstavsfolk.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=523d13c7-58b8-4c3f-8e6b-d578f195653a&GroupId=f9e44006-edd1-4573-b5a4-025e40184d7f&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

#5 Tack för länken!

Och utredningen verkar ju inte lika lskig som jag trodde. :)

Jag själv står också i startgroparna för en utredning, och jag ser fram emot att äntligen få svar. Jag tror det kommer underlätta mycket, iallafall för mig att ha svaret.

Mvh Tassy

#7 Har du fått tid redan Tassy?

#8 Nej, jag har inte fått en tid än, men jag ska allt se till att få den där utredningen fortast möjligt

Idag sov jag så tungt att jag inte vaknade av väckarklockan så jag hann aldrig ringa om remissen, och i morgon har jag skola på morgonen, nästa chans blir på onsdag. Tungt detta…

Det kan vara jätte bra att ha det på papper om man har ADHD.
Själv tycker jag att det här hjälpt mig enormt.
Jag fick mycket mera hjälp och alla tog mig mera på allvar såfort jag hade fått dom dära papprena ifrån psyk.

Jag fick specielll hjälp i skolan och har lyckats att skrapa ihop ganska bra betyg ändå.

Nu får jag special hjälp på arbetsförmedlingen och utan den skulle jag inte klara av att gå dit.

Så det kan vara väldigt bra att ha det på papper.

Kör hårt!
Det är inte direkt så att det är något konstigt alls att göra utredningen, utan det är bara för det bättre på alla sätt och vis. :)

Känner du att du passar in i problematiken? Känner du att det skadar din vardag? Om ja, gör utredningen. Tror du inte att du kan bli hjälpt av en diagnos så skit i det. En diagnos gör skillnad enbart om den är korrekt och om den är ställd för att behandla och arbeta fär att underlätta.