Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 3225 ggr
Ladyinred
2008-11-21 14:37

Jag vill ha tillbaks min lillebror!

Jag förgås snart av oro över min bror. Vet inte vart jag ska ta vägen och han finns nästan konstant i mina tankar. Sakterliga håller jag på att förlora honom. Han har valt ett liv i missbruk och kriminalitet. Detta har pågått länge i det fördolda. Nu rasar det utför, han har ingen stans att bo (självvalt) så han flackar runt hos kompisar och i knarkarkvartar. På ett halvår har han gått ner över 20 kg i vikt. Kläderna hänger på honom som om han vore en galge. Han pysslar med tunga droger, framförallt amfetamin. Snor saker och gör inbrott för att finansiera det hela. köper större parier och säljer dyrare.

När jag fick reda på att han var i risksonen för några veckor sedan så ringde jag till soc och gjorde en LVM anmälan. Jag åkte hem till Nybro (har 10 mil dit) för att försäkra mig om att han gick på mötet. Detta var förra fredan. Då lät allt jätte bra och han skulle börja lämna urinprov några dar senare. Det kändes som att det fanns ett hopp igen. Samma kväll drar han och en polare från stan och har varit iväg sen dess. De är drygt 15 mil hemifrån och polisen söker tydligen efter dom. 

Länge va han arg på mig och vägrade prata med mig alls. Men sen jag åkte till Nybro så är vi på talfot och han berättar allt, precis allt för mig nu och jag blir mörkrädd av det jag får se. Innan förra helgen visste jag att det var illa men det var så långt mycket värre. Antar att han berättar dethär för att han så länge har haft ett hemligt liv och varit ensam i det. Men vad ska jag göra av all information jag får? När han berättar att han åker iväg och köper pulver för 3 tusen som han fått ihop från stöldgods så låter det som han går till affären och köper mjölk och jag reagerar på ungefär samma sätt. Jag börjar så sakterliga bli avtrubbad.

Men varje gång telefonen ringer så stannar hjärtat i kroppen.  I värsta fall kan det vara från bårhuset!

Jag är så ledsen och orolig över min lillebror att jag inte vet vart jag ska ta vägen, till råga på allt har jag fått magkatarr. Som om det inte va jobbigt nog endå.

Vet inte vad jag vill med detta, men jag känner mig fruktansvärt ensam och hoppas väll att bördan ska bli lite lättare om andra vet om den.

Annons:
Faxlin
2008-11-21 15:19
#1

Usch vilken hemsk situation för dig. Klart det är jobbigt. Och inget jag säger kommer göra det mindre jobbigt heller.
Nackdelen med droger är att den som tar dem verkligen vill bli fri själv. Annars kan nära och kära inget göra. Och jag tror du måste börja att intala dig själv detta redan nu. Det är inte ditt ansvar om han inte blir ren eller fri från detta.
dock tar inte den vetskapen bort oron för sin lillebror det förstår jag. Men det är en viktig del för att du ska kunna leva med det i alla fall i slutändan.

Finns inget jag kan säga riktigt. Så jag sänder en massa cyberkramar till dig och berättar att jag tänker på dig och din lillebror.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Honestyisdead
2008-11-21 15:58
#2

Beklagar vekligen. Sånt här är aldrig lätt, och det är inte lätt att göra något när personen i fråga inte klarar av att göra något åt det.

Jag håller tummarna på att han hittar en utväg"!

Ladyinred
2008-11-21 15:59
#3

Vi har bestämt att han skulle komma till mig idag o va här över helgen. jag hade satt in pengar så att han kunde ta bussen och jag har handlat tills ikväll. Nu skickade han ett mess att han inte kommer för att han skulle på kalas till en människa han precis träffat. Det var tydligen viktigare! Vi träffas tre gånger om året ungefär och han väljer bort mig hur lätt som hellst. Jag orkar inte mer. Jag är så frustrerad, ledsen och besviken. Fått en panikångestatack som precis börjar lägga sig.

Honestyisdead
2008-11-21 16:05
#4

#3 Tyvärr väljer man droger framför annat då man är fast i ett beroende. Det är inget personligt mot dig, utan det handlar bara om droger.

Skicka inga pengar, det kommer bara användas till fel saker tyvärr.
Åk istället och hämta honom  eller så.

Ladyinred
2008-11-21 16:28
#5

jo jag vet, men vi hade inte råd med det, de va därför. ska inte göra om den tabben.

Honestyisdead
2008-11-21 17:50
#6

#5 Usch. Vet hur det känns att inte kunna göra ngt, och bara se på! Jag hoppas det ordnar sig!

Annons:
Ladyinred
2008-11-21 18:08
#7

En del av mig säger "Ge upp!!" andra delen vill kämpa in i det sista. Känner mig så kluven. Självklart ska jag inte ge upp, men hur sjutton ska jag orka. Bara dessa veckor har sugit musten ur mig och det här kan fortgå i flera år om det ens tar slut.

Honestyisdead
2008-11-21 18:14
#8

Tillslut försöker man att inte känna, att inte bry sig. Men det är svårt, det är ju familjen.

Jag har inga direkta råd att ge .. det e så svårt sånt här

Nicka
2008-11-21 18:37
#9

Så fruktansvärt hemsktGråter..förstår att Du mår dåligt och magkatarr har ju kommit från detta ! Hoppas du har något att ta, medicin..!

Kramar från Mig & Sköt Om Dig så gott det går.

Saga85
2008-11-21 18:42
#10

Har inga råd att ge, och vet hur det känns att ha en strulig lillebror. För min har det dock inte gått så långt, men visst känner man sig hjälplös. Ibland får man upp hoppet om att han ska ordna upp det, bara för att se ännu ett försök gå i spillror. Har inget råd att ge, utan önskar dig, din bror och familj lycka till och hoppas det vänder mot bättre tider! Styrkekram till dig!

Hawknestgrove
2008-11-21 18:43
#11

Stackars dig…. MEn som alla andra säger här, det är hns val. OCh genom att skicka pengar, så hjälper du honom inte.

KAn inte annat än hoppas för både di och hans skull, att han kommer ur sitt missbruk. Men ta inte åt dig personligen! Deet är hans val och hans liv och du kan inte göra något åt det om han inte vill själv.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Honestyisdead
2008-11-21 19:06
#12

Ladyinred; Det finns förresten stödgrupper för anhöriga till missbrukare. Kanske du skulle ta och leta upp en sådan? då får du prata med andra som är i samma sits och så. Det kan ju vara skönt! Att ventilera och kanske få råd och tips.

Hawknestgrove
2008-11-21 19:40
#13

Ja, lyssna till Hera. Hon har rätt!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Ladyinred
2008-11-21 20:30
#14

Ja där sa ni nåt, ska kolla upp det vart det kan finnas här i närheten.

Jag hämtade ut nya Sobril idag och de har verkligen kommit till nytta :S Och på onsdag ska jag till psyk och prata om dethär. Men en speciell stödgrupp kan kanske hjälpa på ett annat sätt.

Honestyisdead
2008-11-21 20:39
#15

Hoppas du hittar!

kerstinjo
2008-11-21 22:05
#16

Hej igen!

Jag har sagt mina synpunkter på www.beroenden.ifokus.se och jag är helt övertygad om att du inte kan hjälpa din bror som läget är nu. Han har inte knarkat färdigt och han kanske är tvungen att gå ner sig ännu mer för att inse vidden och konsekvenserna av sitt missbruk.

Tyvärr kan du inte hjälpa honom nu, hur gärna du än vill.

Ibland måste man släppa taget för att överleva själv. Men det är inte meningen att du ska vända honom ryggen. Men du måste sluta med att "städa upp" efter honom.

Det låter hårt, men ta hand om dig själv i första hand och tyvärr måste du inse att din bror inte är mottaglig till förbättringar just nu.

Länk till svar på beroenden http://beroenden.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=fada964c-dcc9-4860-b27b-10e8bab2dbd4&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

Jag har sjäv levt ett hårt liv med narkotika, alkohol och kriminalitet och jag vet alldeles för väl hur en missbrukares logik fungerar. Så släpp taget!

Det bästa jag kan råda dig till är att ta kontakt med Al-Anon eller Alateen om du är tonåring. http://www.al-anon.se/ Al-Anon är en fristående självhjälpsgrupp som jobbar på samma sätt som AA (Anonyma alkoholister) och NA (Anonyma narkomaner).

Där träffar du personer som är i samma sits som du, något som jag tror kan vara jättevärdefullt för dig och även dina föräldrar.

"En narkoman är en sjuk person som gör sig själv och andra illa. Livet i nära kontakt med narkomanen ger även anhöriga problem. Det bästa sättet att hjälpa både den som missbrukar tvångsmässigt och dig själv är att bygga upp din egen styrka, förändra dina egna attityder, visa vänlighet mot narkomanen, och lära dig hur du kan frigöra dig från problemet."

//Kerstin Medarbetare beroenden.ifokus

 Kerstin 

 

Honestyisdead
2008-11-21 22:13
#17

Tack Kerstin. Tänkte be dig skriva här i tråden eftersom jag vet att du har erfarenhet.

kerstinjo
2008-11-21 22:23
#18

# 17 Dyrköpta erfarenheter! Men vad jag har lärt mig mycket!

 Kerstin 

 

Honestyisdead
2008-11-21 22:27
#19

#18 Jo, det vet jag.

Har ju lite själv, tyvärr.
Du är bra i alla fall, bra på att hjälpa!

kerstinjo
2008-11-21 23:28
#20

# 19 Tack för de orden Hera!

 Kerstin 

 

Annons:
Honestyisdead
2008-11-21 23:51
#21

Kyss

Ladyinred
2008-11-22 09:11
#22

det här är inte alls vad jag vill höra. jag vill ha en instruktionsbok med punkt 1-10 ;såhär gör du. och sen är allt bra….

Jag vet att det inte är så enkelt, men att släppa känns som att ge upp och det kan jag inte just nu.

kerstinjo
2008-11-22 12:23
#23

# 22

Ta kontakt med närmaste Al-Anon  (http://www.al-anon.se/) genast! Närmaste ställe hittar du på webbadressen.

Jag vet inte om du känner till Al-Anon, men kika in på deras hemsida och läs om dem. Varje Al-Anon grupp har endast ett syfte: att hjälpa anhöriga och vänner till alkoholister/narkomaner. Du är även anonym.

Du kommer att få massor av värdefulla tips om hur du ska bete dig gentemot din bror. Och du kommer att få lära dig hur ett missbruk fungerar.

Samtidigt träffar du andra som har samma problem som dig och det är jättevärdefullt.

Det är inte din bror som det är fel på, utan det är sjukdommen som din bror har som är boven!

Lycka till!

//Kerstin

 Kerstin 

 

Ladyinred
2008-11-22 13:13
#24

På deras sida står det ingenting om nakomaner utan bara om alkoholproblem. Det är ju inte det som är problemet. Plus att jag har 12 mil till närmsta mötesplats.

kerstinjo
2008-11-22 13:27
#25

# 24

Vad tråkigt att du har så långt dit, för de gör så mycket nytta. Att det står alkoholister gör ingen skillnad eftersom det handlar om en beroendesjukdom.

Om du vill kan du gå in på AA's sida och läsa om vad man ska göra som anhörig. Informationen finns ej på NA's hemsida, men det spelar ingen roll att det står alkoholist för problemen är desamma.

http://www.aa.se/texter/read.php?id=40962

 Kerstin 

 

Ladyinred
2008-11-22 16:11
#26

jag har förhoppningsvis fått goda nyheter nu. Han och en vän i samma sits har tagit sig till göteborg och sökt upp ett behandlignshem inatt. så nu är de där och fått ett dubbelrum, mat och rena kläder. På måndag ska de ta kontakt med kommunen de är från och be dem betala kalaset. Hoppas hoppas han får stanna!!!!

kerstinjo
2008-11-22 16:59
#27

Vilka nyheter!

Men kan man verkligen bara komma till ett behandlingshem och få husrum, mat och rena kläder?

Jag vill inte lägga smolk i din bägare men jag har aldrig varit med om det och jag har aldrig hört talas om att det kan gå till på detta sätt. Däremot kan jag tänka mig att de har fått tillbringa natten på ett härbärge.

Ett behandlingshem är en dyr historia och i Socialtjänstlagen står det; Socialnämnden ska aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren(din bror) får den vård som han/hon behöver för att komma ifrån sitt missbruk."

Det är även Socialtjänsten som beslutar var vården ska bedrivas.

Jag vill inte göra dig ledsen eller besviken, och jag hoppas för din del att det är sant. Men glöm inte att en missbrukare är en mästare på att manipulera sina anhöriga.

 Kerstin 

 

Annons:
Ladyinred
2008-11-22 17:21
#28

Min brors far blev kontaktad igår kväll av min bror, de har knappt nån kontakt annars. De berättade om sina planer att resa 30 mil dit (västkusten). Vännen till min bror har bott på det hemmet tidigare och de har varit i kontakt med hemmet och velat dit. Enligt hörsägen så har hemmet tyckt att bara de dyker upp så ska de pressa soc att betala. Min brors far har ringt till Huvudkontoret och blivit koplad till de hemmet de befinner sig på och fått besked att de är där. Verkar som det är nån slags kedja detta behandligshem. Har kollat upp det på nätet och det låter kanonbra.

kerstinjo
2008-11-22 17:27
#29

Vad bra, att hemmet är på deras sida, det kan vara till stor hjälp för att sätta press på Socialtjänsten.

Jag håller tummarna för dig och din bror och hoppas att en lösning är i sikte.

Berätta gärna mer när du får besked.

Styrkekram!

 Kerstin 

 

Honestyisdead
2008-11-22 17:32
#30

Bra nyheter Skrattande

Ladyinred
2008-11-22 18:40
#31

Jag tänkte att jag ska ringa dom på måndag och kolla läget. En tanke som slog mig nyss. Hur blir det vid Jul. Blir kan kvar där då? Lite tidigt att börja fundera på det kanske, vet ju inte ens om han får stanna Skäms

[mia-38]
2008-11-22 18:44
#32

Hej Ladyinred.

Jag är själv från Nybro. Vet hur jävliga både socialen och kommunen kan vara mot missbrukare som verkligen behöver hjälp.
Men jag hoppas nu att din lillebror fått hjälp och att behandlingshemmet ställer upp och hjälper honom.

Kramar från Mia

Hawknestgrove
2008-11-23 15:34
#33

Ja, Lady, du måste tänka på dig själv i först hand. Om du går under, så går även din bror under i alla fall och då är inget vunnet.

Så lyssna till kerstin, hon talar av erfarenhet och det är ingen skillnad på drog som drog. Helvetet är detsamma.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

spikes
2008-11-23 21:09
#34

jätte jobbig sits levde i många år med att fånga upp min bror som är alkoholist,men till slut måste man inse att den som inte vill bli hjälpt går det inte att hjälpa,man måste vara stark och inte dras med i alla ångest och alla samvetskval som kommer eftersom man tycker att man sviker när man tänker på sig själv,men gör inte det ibland måste man inse fakta även om det är hårt och svårt

Annons:
Ladyinred
2008-11-23 21:37
#35

Men min bror vill bli hjälpt. Annars hade han inte tagit sig 30 mil till ett behandlingshem.

spikes
2008-11-23 21:47
#36

35,men är han kvar där då?,du vet i deras värld är det en sak att säga att man vill bli hjälpt,och en annan att göra det,man måste bestämma sig för det inom sig och fortsätter han så har han antagligen inte gjort det….vill dig inget illa nu

Ladyinred
2008-11-23 22:10
#37

Ja han är kvar där, han och dom ska bearbeta soc i morron om att få stanna. Sen kommer han bli inlåst i tre mån utan telefon och permition så han kan inte gå. (om han får vara kvar)

kerstinjo
2008-11-23 22:21
#38

# 37

Även om han inte får tillgång till telefon eller får permission de första månaderna, så har han all möjlighet att gå därifrån när vården är frivillig.

Men nu är det bara att hoppas att han får vara kvar.

 Kerstin 

 

spikes
2008-11-23 22:39
#39

då håller jag tummarna att allt går väl….

Rocktjejen
2008-11-23 23:19
#40

ladyinred.jag blir så oerhört berörd av denna tragiska historia och jag hoppas innerligt att din bror ger sig själv denna chansen från djupet av hans hjärta..han ska göra det för sin egen skull inte för någon annan..Undrar om det är samma behandlingshem på Västkusten som jag tänker på där dom även får möjlighet att få utbilldning m.m.dykar certifikat osv.

Hur gammal är din bror om man får fråga?

Varma kramar Eva

Ladyinred
2008-11-24 06:55
#41

Japp det är samma hem. Han är 20 år. Blir 21 i mars (är själv 25)…

att de skulle ta sig dit har de hittat på själva, ingen som övertalat dom eller så. Fick reda på det dan efter de anlänt. Detta är något som han verkligen vill, att få en ny chans i livet. Antagligen kommer han inte tillbaka alls till hemorten efter det här utan börjar om nån annan stanns låter det som nu i alla fall. Han har för mycket dåligt umgänge där helt enkelt.

Annons:
Honestyisdead
2008-11-24 07:20
#42

#41 Ja, det är något man måste göra, flytta och börja om.
Annars är det sååå himla lätt att falla tillbaka.

Ladyinred
2008-11-24 07:31
#43

O så har man fått starta dagen med att packa alla djur för att vara berädd på att utrymma lägenheten. Det brinner ca 50 meter från huset så alla som bor i närheten blev väckta. Tur att det är snö ute, annars hade vi inte haft tid att packa dom enligt en brandman. Det låg glöd flera hundra meter bort som vinden fört med sig. Nu är det under kontroll och mest massa massa rök…

Honestyisdead
2008-11-24 07:50
#44

#43 Tur det är under kontroll nu! Måste vara obehagligt att vakna sådär!

Ladyinred
2008-11-24 09:26
#45

man börjar faktist vänja sig, det är fjärde gången nu på snart 6 år som det brunnit i det området, t¨vå av gångerna var det jag som larmade…

Honestyisdead
2008-11-25 16:34
#46

Ojdå!

Ladyinred
2008-11-25 21:49
#47

Pratade med mamma idag och han ska åka hem i morron. men denna gång kommer han i alla fall hem till mamma igen istället för att flacka omkring. De ska tillsammans med behandlingshemmet göra en utredning hemifrån om vad som behövs. kanske han får komma tillbaka kanske de har andra lösningar… Kanske han drar iväg och allt börjar om Obestämd

Hawknestgrove
2008-11-26 20:14
#48

Lady, det är tyvärr risken……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
kerstinjo
2008-11-26 21:06
#49

Tyvärr är det så ett missbruk ser ut, vägen till ett nyktert/drogfritt liv är sällan spikrak.

 Kerstin 

 

marko5
2009-01-15 18:12
#50

Hej hur har det hela flytit på? Fick han den hjälp som behövdes?

Har själv en farsa som gått den stigen om och om igen. Det enda jag kan säga dig är att ta hand om dig själv i första hand! Jag gjorde misstaget att tänka mer på den personen än mig själv tills jag gav upp hoppet om allt även mig själv.

Låt honom veta att du finns där, ge aldrig pengar. Har lärt mig att vara på min vakt, farsan var så otroligt manipulerande.

Inget är ditt fel, du kunde inte ha gjort något annorlunda för att förhindra det. Han måste vilja det helhjärtat själv även bryta upp med det bekantskapet.

Hoppas allt gått bra!

kerstinjo
2009-01-30 12:02
#51

Ja, hur har det gått för dig o din bror?

 Kerstin 

 

Ladyinred
2009-01-30 12:08
#52

de flyttar från stan om en månad, mamma och lillebror. vad jag vet håller han fortfarande på med "bus" om nätterna men tror inte några droger är inblandade just nu.

CarolineO
2009-01-30 12:47
#53

Usch, vad jobbigt. Min bror var likadan (egentligen båda 2, men den ena var värst) Polisen höll span på honom i flera år utan att hitta honom. Rätt som det var åkte han in i fängelse & satt ett par månader, sen kom han ut, hittade på nåt annat & åkte in igen…
Sen försvann han igen… Så jäkla jobbigt som familj att gå med konstant oro…
Idag mår han fortfarande dåligt över sakerna han gjorde på den tiden & går sjukskriven för det… Tyvärr sätter det djupa spår om det går tillräckligt långt. 
Bra att han tydligen kommit hem igen & att de flyttar!
Byte av socialt nätverk är ngt av det effektivaste mot droger & annat "bus". Hoppas bara att han hamnar i bättre umgängeskretsar på det nya stället!

Lycka till!!
Håller tummarna!

Upp till toppen
Annons: