Kärlek
Tror ni att det finns någonting som den "rätte", en själsfrände?
Finns det i sådana fall en för alla i hela världen, finns det flera för alla? Finns det några som inte har någon själsfrände?
När man har hittat sin själsfrände, vet man det då?
Visst finns det en själsfrände, en tvillingsjältill alla! :-)
Och ja, man vet..
Ja, den rätte finns där ute och jag har hittat min. Fast ska vi vara petiga så var det han som hittade mig. Vi kan prata om allt och stödjer varandra när vi mår dåligt. Är så säker på att han är rätt att jag gifte mig med honom.
Tror också att det finns någon till alla och att man vet när man hittar den.
"You just have to belive…"
Ja. Det finns nog någon där ute för alla. Där allt stämmer. Kanske finns det två eller tre också. För jag tror att även om olyckan skulle vara framme att ett förhållande tar slut, så finns det en till "soulmate" där.
Men, hur hittar man dem?
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Desto mer man hittar sig själv, desto mer kan man attrahera den egenskapen hos någon annan.
Allting handlar om att våga leta inåt i sig själv.
Letar man utåt hittar man dessa sanningar. Letar man inåt hittar man dessa sanningar.
*3 Nja… Så tror inte jag..Jag tror man har en tvillingsjäl som helt enkelt är en andra halva av dig själv. Sen kan man ha ett antal själsfränder med en liknande själ som din. Om du förstår skillnaden.:-)
Hur man hittar dom? Dom kommer när man är redo att släppa in dom.. Det tror jag.
#5. Du är så duktig på att uttrycka dig! Ja, en tvillingsjäl, det låter ju logiskt att man bara kan ha en sådan, men flera själsfränder.
Det jag är orolig för bara, är att om det bara finns EN tvillingsjäl, vad skulle hända om det av någon anledning tog slut, kan vara vad som helst, dödsfall, skiljsmässa osv…
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
*6 Då sörjer man som f-n och sen möter man en själsfrände! :-)
Detta är vad jag tror på och skulle kunna skriva flera sidor om men… Kanske lite "flummigt" om man inte är inne i detta. Men jag tror att det är så, jag tror på ljuset i tillvaron.
Tack för komplimangen!
*8 Visst är det så. Det finns ju dom har levt ett liv ihop, sen på hemmet kommer gubben i lägenheten brevid och ställer till det för änkan.. haha Visst är det underbart uträknat? Fast man måste våga ta chansen när den kommer..
Är nog lite tveksam till att alla kan hitta sin rätte/rätta.
För alla kan väl inte ha samma tur som jag ?
Och att jag hade hittat min rätta, det visste jag redan innan hon flyttade in.
// Anders...f.d. 890-3 .....och fortfarande batteridriven!
*10 Tänk om alla hade sån tur som dig! :-)
Jag har också funnit min plats…
Men många grodor blev det…. haha
Jag tror inte alls på "den rätte". Eller den kanske är den rätte ibvland, men man får nog jobba på den för att den, och en själv, inte ska förlora sin status som den rätte.
*13 Klart man måste jobba, ingen vill väl bli tagen för given. Kärleken sköter sig inte självt, den måste ha näring.
Jag har slutat hoppas på detta, men man vet ju aldrig. Men nu är jag nästan 50 år och så skadad av livet att jag inte kan ha en relation. och enligt läkare och psykologer så kommer jag inte att bli hel förrän om 10-15 plus kanske 5-10 år till efter proffissionell hjälp. och då kanske jag inte ens lever längre
# 15
Visst kan man ha en relation fastän man har blivit skadad av livet och det finns säkert någon som kan tycka om aspie precis som hon är idag.
Men samtidigt tror jag att man på "äldre" dagar har blivit rätt bekväm med hur man har det och kan ha svårare för att släppa in en ny person i sitt liv.
#16 hmmm, kanske, men jag skulle inte våga släppa in någon i mitt liv en gång till. Som jag nog sagt innan, så har jag tyvärr en ibyggd psykopat-magnet och visste jag var den satt, hade jag tagit bort den omgående
Då jag är en såndär person som håller på vetenskapen så tror jag såklart på personkemin. Jag tror inte det finns "den rätta", utan det finns flera personer man matchar mer eller mindre bra med, medan andra kan man inte alls dra jämt med. Jag tror även det inns olika nivåer på detta, och pen psykologisk synvinkel såklart, det här med erfarenheter, uppväxtmiljö osv osv, hoppas ni förstår?
Det finns många personer som skulle kunna vara den rätta, men utan "rätt" personkemi blir man inte kär. vem har inte varit med om "jag skulle så gjärna vilja älska dig, du är perfekt, men det säger inte klick"?