15. Stress/Tvångstankar

Låt inte rädslan styra ditt liv.

2008-11-22 00:16 #0 av: kerstinjo

Rädsla är befogad om den hjälper till att varna för något som innebär skada eller livsfara.

Rädsla är en reaktion på fara eller hot.

 

Den kan ta sig i uttryck i flykt, apati eller mental blockering. När vi upptäcker något akut farligt eller hotfullt, flödar kemiska substanser i form av adrenalin och glukos ut i blodomloppet. Adrenalinet ger musklerna energi och ställer in kroppen på att möta, bekämpa eller fly bort från faran. Man blir torr i munnen, hjärtat börjar bulta snabbare, andningen blir snabbare och ytligare, och i vissa fall upphör den en kort stund. Men rädslan behöver inte alltid vara så stor att den ger dramatiska reaktioner.

 Men alltför ofta slösar vi energi på rädslor som faktiskt är helt onödiga.

Den kan vara liten och uttrycka sig som oro eller olustkänslor.

Bli medveten om dina rädslor. När du försöker undvika det du är rädd för och upptäcker att det begränsar din tillvaro på olika sätt, då är du förmodligen medveten om vad din rädsla beror på.

Annars får du ta tid på dig till att rannsaka dig själv, och ta hjälp av dina vänner.

Finns det något du undviker att göra, fast du egentligen skulle vilja göra det? Undviker du situationer som du upplever som okontrollerbara? Undviker du situationer där du är rädd för att tappa kontrollen?

Om du alltid är i farten bland människor och undviker ensamheten på alla tänkbara sätt, då finns det en anledning att fundera på om du är rädd för att vara ensam.

Men kanske det egentligen inte är ensamheten du är rädd för, det kanske är dina tankar som du känner att du inte har kontroll över.

Tankarna kanske skapar en rädsla för att inte vara omtyckt om du inte alltid är bland andra människor, eller att de ska prata illa om dig, och att du tror att du kan hindra dem från att göra det genom att ständigt vara närvarande.

Detta är vanliga saker att vara rädd för. Innerst inne handlar det om rädslan att inte vara "någon", att inte ha den betydelse man tror och hoppas att man har för andra människor, att kanske inte vara omtyckt eller inse att man kanske helt enkelt inte behövs.

Den här typen av rädsla bottnar i bristande självkänsla (nu var jag där igen), men den går att bygga upp med hjälp av mentala övningar. Det går med andra ord att intala sig själv att man duger som man är. För att duga handlar inte om vad andra människor tycker och tänker om en. Låt inte dina rädslor styra.

En metod att hantera sina rädslor är att visualisera fram situationen som man är rädd för, och medvetet styra den till en positiv utgång. Genom att forma mentala bilder av situationen, kan man flytta fokus från det man är rädd för ska hända till det positiva händelseförloppet i tanken.

Genom att öva sig på att tänka så tar man kontroll över läget, och det stärker självförtroendet inför den verkliga situationen. En hjälp på vägen är också att prata med andra människor om sina rädslor.

När du är mogen ska du göra det du förmodligen är mest rädd för, gå emot din rädsla.

Välj ut något som du verkligen skulle vilja göra, men inte gör för att du är rädd för att misslyckas. Bestäm dig för när du ska göra det. Berätta om varför du ska göra det för en vän, eller upprätta ett kontrakt med dig själv.bravegirl.JPG

Förbered dig och genomför det! Även om du inte lyckas helt första gången så är du en vinnare! Du har ju trots allt tagit ett första steg. För ju mer rädsla du upplever inför en utmaning, desto härligare blir det när du har besegrat den.

 

Så gå emot dina rädslor!!

 

 

Anmäl
2008-11-22 00:32 #1 av: Faxlin

Bra artikel. Som vanligt när du skriver. ;-)

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2008-11-22 01:15 #2 av: kerstinjo

Tack!

Anmäl
2008-11-22 13:01 #3 av: [aspie]

Jag är nästan konstant rädd för det mesta. Är rädd för att det ska hända de jag älskar nogot hemskt. Har ofta mardrömmar om det.

Jag är rädd för andra människor och håller mig mest för mig själv. Men det ska väl bli ordning på det någon gång i framtidenObestämd

Bra skrivet KerstinFlört

Anmäl
2008-11-23 02:55 #4 av: Faxlin

Jag är mest rädd för att bli mördad faktiskt. Så en hund saknas här hemma. En som kan hjälpa mig om mördaren dyker upp liksom.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2008-11-23 03:18 #5 av: [Tassy]

ush dessa förbaskade rädslor Skrikandes väck med dem! *vifta sopa skuffa buffa*

Som vanligt en bra och klok artikel! Flört


Anmäl
2008-11-23 11:56 #6 av: Yuki

Jag är rädd för människors närhet.

 

Anmäl
2008-11-24 00:02 #7 av: paronskrutten

Reflektion: Mindre kolhydrater - mindre socker - mindre glukos - mindre rädsla?

Anmäl
2009-01-07 23:19 #8 av: kerstinjo

Jag puttar lite.

Jag var på väg att skriva en artikel om "Rädslor", jag började lite smått. Men någonstans klingade det i mitt bakhuvud att jag kanske redan hade gjort det.

Anmäl
2009-01-08 00:50 #9 av: V-lang

Jag tänker putta ut av bara den det här året, alla rädslor ska bort och med lite hjälp ska det bara gå!

Anmäl
2009-01-08 08:58 #10 av: Tatsja

Jag har alltid gått med den känslan att aldrig räcka till. Att inte duga. Kunde kanske gjort bättre, kommer med ursäkter att det inte var så bra som det kunde vara och så vidare.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-01-08 20:39 #11 av: Emaljoh4

Jag är nog rädd för lite allt möjligt!

som t.ex

* Mycket folk

* skolsköterskor/doktorer (och allt sånt där)

* Att jag ska sticka upp en penna i hjärnan

* att nån ska skrämma mig

* Att Rico kanske dör snart (våran hund)'

* att gamlingar ska halka ute (när det är riktigt halt och överhuvudtaget)

* Att jag sitter i kyrkan, det kommer in en gubbe och skjuter ner alla som är där.

Ja osv alltså

Anmäl
2009-01-08 20:46 #12 av: isa

Jag blir alltid arg på mina "rädd-känslor" för jag vill inte vara rädd. Kämpar för att "räddkänslorna" inte ska få styra mitt liv.

Och sen blir jag arg för att det är ett ständigt kämpande mot rädslan hela tiden....

Tror inte det är bra för själen att bli arg på sig själv så ofta. Men det sägs att ilska är en "framåt-känsla" , man strävar i alla fall inte bakåt då. Men jag vet inte vad jag ska tro.

Hur som helst så blir jag väldigt stolt över mig själv när jag tvingat mig att göra något som jag är rädd för.

Men ibland kan det ju vara befogat att få vara rädd också.

Anmäl
2009-01-08 21:57 #13 av: flikkan77

Jag är rädd för en massa knäppa saker men sakerna brukar ändra sig. Ett tag var jag jätteräd för vindrutetorkarna på bilen, hade jätteångest och grät när jag var tvungen att köra när det regnade.

Nu är jag mest rädd för att förlora kontrollen och göra dumma saker, eller att min man ska dö bara för att jag inte är i samma rum som honom. Men det sistnämnda jobbar vi på.Oskyldig

Anmäl
2009-01-09 07:35 #14 av: Sputte

Om man inte är rädd för något då, eller åtminstoneväldigt få saker?
Betyder det att man har bra självkänsla och så?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.