Annons:
Etiketterstresstvångstankar
Läst 6363 ggr
kerstinjo
11/22/08, 12:16 AM

Låt inte rädslan styra ditt liv.

Rädsla är befogad om den hjälper till att varna för något som innebär skada eller livsfara.

Rädsla är en reaktion på fara eller hot.

Den kan ta sig i uttryck i flykt, apati eller mental blockering. När vi upptäcker något akut farligt eller hotfullt, flödar kemiska substanser i form av adrenalin och glukos ut i blodomloppet. Adrenalinet ger musklerna energi och ställer in kroppen på att möta, bekämpa eller fly bort från faran. Man blir torr i munnen, hjärtat börjar bulta snabbare, andningen blir snabbare och ytligare, och i vissa fall upphör den en kort stund. Men rädslan behöver inte alltid vara så stor att den ger dramatiska reaktioner.

 Men alltför ofta slösar vi energi på rädslor som faktiskt är helt onödiga.

Den kan vara liten och uttrycka sig som oro eller olustkänslor.

Bli medveten om dina rädslor. När du försöker undvika det du är rädd för och upptäcker att det begränsar din tillvaro på olika sätt, då är du förmodligen medveten om vad din rädsla beror på.

Annars får du ta tid på dig till att rannsaka dig själv, och ta hjälp av dina vänner.

Finns det något du undviker att göra, fast du egentligen skulle vilja göra det? Undviker du situationer som du upplever som okontrollerbara? Undviker du situationer där du är rädd för att tappa kontrollen?

Om du alltid är i farten bland människor och undviker ensamheten på alla tänkbara sätt, då finns det en anledning att fundera på om du är rädd för att vara ensam.

Men kanske det egentligen inte är ensamheten du är rädd för, det kanske är dina tankar som du känner att du inte har kontroll över.

Tankarna kanske skapar en rädsla för att inte vara omtyckt om du inte alltid är bland andra människor, eller att de ska prata illa om dig, och att du tror att du kan hindra dem från att göra det genom att ständigt vara närvarande.

Detta är vanliga saker att vara rädd för. Innerst inne handlar det om rädslan att inte vara "någon", att inte ha den betydelse man tror och hoppas att man har för andra människor, att kanske inte vara omtyckt eller inse att man kanske helt enkelt inte behövs.

Den här typen av rädsla bottnar i bristande självkänsla (nu var jag där igen), men den går att bygga upp med hjälp av mentala övningar. Det går med andra ord att intala sig själv att man duger som man är. För att duga handlar inte om vad andra människor tycker och tänker om en. Låt inte dina rädslor styra.

En metod att hantera sina rädslor är att visualisera fram situationen som man är rädd för, och medvetet styra den till en positiv utgång. Genom att forma mentala bilder av situationen, kan man flytta fokus från det man är rädd för ska hända till det positiva händelseförloppet i tanken.

Genom att öva sig på att tänka så tar man kontroll över läget, och det stärker självförtroendet inför den verkliga situationen. En hjälp på vägen är också att prata med andra människor om sina rädslor.

När du är mogen ska du göra det du förmodligen är mest rädd för, gå emot din rädsla.

Välj ut något som du verkligen skulle vilja göra, men inte gör för att du är rädd för att misslyckas. Bestäm dig för när du ska göra det. Berätta om varför du ska göra det för en vän, eller upprätta ett kontrakt med dig själv.bravegirl.JPG

Förbered dig och genomför det! Även om du inte lyckas helt första gången så är du en vinnare! Du har ju trots allt tagit ett första steg. För ju mer rädsla du upplever inför en utmaning, desto härligare blir det när du har besegrat den.

Så gå emot dina rädslor!!

 Kerstin 

 

Annons:
Faxlin
11/22/08, 12:32 AM
#1

Bra artikel. Som vanligt när du skriver. ;-)

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

kerstinjo
11/22/08, 1:15 AM
#2

Tack!

 Kerstin 

 

[aspie]
11/22/08, 1:01 PM
#3

Jag är nästan konstant rädd för det mesta. Är rädd för att det ska hända de jag älskar nogot hemskt. Har ofta mardrömmar om det.

Jag är rädd för andra människor och håller mig mest för mig själv. Men det ska väl bli ordning på det någon gång i framtidenObestämd

Bra skrivet KerstinFlört

Faxlin
11/23/08, 2:55 AM
#4

Jag är mest rädd för att bli mördad faktiskt. Så en hund saknas här hemma. En som kan hjälpa mig om mördaren dyker upp liksom.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

[Tassy]
11/23/08, 3:18 AM
#5

ush dessa förbaskade rädslor Skrikandes väck med dem! *vifta sopa skuffa buffa*

Som vanligt en bra och klok artikel! Flört

Yuki
11/23/08, 11:56 AM
#6

Jag är rädd för människors närhet.

Annons:
paronskrutten
11/24/08, 12:02 AM
#7

Reflektion: Mindre kolhydrater - mindre socker - mindre glukos - mindre rädsla?

Helena

kerstinjo
1/7/09, 11:19 PM
#8

Jag puttar lite.

Jag var på väg att skriva en artikel om "Rädslor", jag började lite smått. Men någonstans klingade det i mitt bakhuvud att jag kanske redan hade gjort det.

 Kerstin 

 

V-lang
1/8/09, 12:50 AM
#9

Jag tänker putta ut av bara den det här året, alla rädslor ska bort och med lite hjälp ska det bara gå!

Tatsja
1/8/09, 8:58 AM
#10

Jag har alltid gått med den känslan att aldrig räcka till. Att inte duga. Kunde kanske gjort bättre, kommer med ursäkter att det inte var så bra som det kunde vara och så vidare.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Emaljoh4
1/8/09, 8:39 PM
#11

Jag är nog rädd för lite allt möjligt!

som t.ex

* Mycket folk

* skolsköterskor/doktorer (och allt sånt där)

* Att jag ska sticka upp en penna i hjärnan

* att nån ska skrämma mig

* Att Rico kanske dör snart (våran hund)'

* att gamlingar ska halka ute (när det är riktigt halt och överhuvudtaget)

* Att jag sitter i kyrkan, det kommer in en gubbe och skjuter ner alla som är där.

Ja osv alltså

Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! Glad

 

Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

isa
1/8/09, 8:46 PM
#12

Jag blir alltid arg på mina "rädd-känslor" för jag vill inte vara rädd. Kämpar för att "räddkänslorna" inte ska få styra mitt liv.

Och sen blir jag arg för att det är ett ständigt kämpande mot rädslan hela tiden….

Tror inte det är bra för själen att bli arg på sig själv så ofta. Men det sägs att ilska är en "framåt-känsla" , man strävar i alla fall inte bakåt då. Men jag vet inte vad jag ska tro.

Hur som helst så blir jag väldigt stolt över mig själv när jag tvingat mig att göra något som jag är rädd för.

Men ibland kan det ju vara befogat att få vara rädd också.

flikkan77
1/8/09, 9:57 PM
#13

Jag är rädd för en massa knäppa saker men sakerna brukar ändra sig. Ett tag var jag jätteräd för vindrutetorkarna på bilen, hade jätteångest och grät när jag var tvungen att köra när det regnade.

Nu är jag mest rädd för att förlora kontrollen och göra dumma saker, eller att min man ska dö bara för att jag inte är i samma rum som honom. Men det sistnämnda jobbar vi på.Oskyldig

"You just have to belive…"

Annons:
Sputte
1/9/09, 7:35 AM
#14

Om man inte är rädd för något då, eller åtminstoneväldigt få saker?
Betyder det att man har bra självkänsla och så?

[aspie]
1/9/09, 7:53 AM
#15

#14

 I denna tråden…

http://psykologi.ifokus.se/Forum/Read.aspx?MessageId=7a4318df-9cd4-430d-8d32-ed027a3c5d4f

står det att :

"Mod är att göra det du inte vågar. Där det inte finns rädsla finns heller inget mod".

Om detta stämmer eller inte, vet jag inte Obestämd

Upp till toppen
Annons: