Annons:
Etiketterpersonlighetsstörningarborderline
Läst 7989 ggr
Camomilla
10/16/08, 12:00 PM

Borderline?

Har läst om en del psykiska sjukdomar och jag har nästan alla symptom av Borderline. Det är lite läskigt och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Jag växlar mycket snabbt i humöret. Under samma dag kan jag hunnit vara hur deprimerad som helst och sedan extremt aktiv och uppåt, ofta om vartannat.
Jag är har inte stabila känslor. Minsta lilla sak kan få mig att bryta ihop och ge mig massvis med ångest, till och med överväga självmord. Det behöver inte ens vara menat negativt, jag bara uppfattar det som det, eftersom jag tror att alla vill mig illa.
Jag är livrädd för att bli lämnad ensam, och uppfattas därför ofta som klängig och efterhängsen
Jag skadar mig själv ofta och har självmordstankar. Har gjort flera självmordsförsök.
Jag är väldigt impulsiv och tänker mig sällan för.
Jag känner mig ihålig hela tiden. Förutom under ångestanfallen, då jag nästan sprängs.
Jag kan inte acceptera vem jag är och försöker hela tiden vara någon annan. Hatar mig själv mer än något annat här i världen. Skulle helst vilja gömma mej nånstans och aldrig mer bli sedd.

Låter det som Borderline? eller är jag helt ute och cyklar? Skäms Förlåt i så fall! Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

tacksam för svar.

Annons:
David
10/16/08, 12:11 PM
#1

Jag tycker att det låter som om du borde låta en läkare eller psykolog utreda dig för Borderline. Rent spontant så tycker jag mycket av det du säger passar in på Borderline. Men det är jättesvårt att säga. Man kan reagera olika på olika typer av diagnoser, och det finns många som står väldigt nära varandra också.

Men, jag tror du har allt att vinna av att låta någon inom sjukvården göra en borderline-utredning.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

kerstinjo
10/16/08, 12:34 PM
#2

Jag tror att det är lite farligt och kan skapa onödig ångest om man läser för mycket om olika psykiatriska sjukdomar innan man har fått en diagnos.

Det går nästa alltid att hitta kriterier som stämmer och jag minns så väl min utbildning inom psykiatrin där jag och mina kurskamrater blev akut psykiskt sjuka eftersom så mycket kunde stämma. Själv hade jag (tyckte jag) massor av psykopatiska drag.

Det bästa jag kan råda dig till är att ta kontakt med din vårdcentral och berätta om dina tankar och problem. Därifrån kan de lotsa dig vidare så att du får hjälp.

Lycka till!

 Kerstin 

 

paronskrutten
10/16/08, 4:20 PM
#3

Det låter som typiska tonårsproblem tycker jag..svårt att veta in eller ut i alla situationer, och det är mycket som händer, mycket känslor och hormoner. om jag inte minns helt fel är du i min ålder? ber om ursäkt om det inte är så..

Säger inte att det inte kan vara nåt "fel" på dig, och en utredning skadar aldrig.

Helena

Honestyisdead
10/16/08, 11:20 PM
#4

Kan vara mycket.

Mår du dåligt bör du kontakta läkare, så kan dom hjälpa dig vidare.

Rocktjejen
10/17/08, 2:43 PM
#5

Man ska nog akta sig för att läsa för mycket om psykiska diagnoser och övriga..vet av egen erfarenhet att man kan må så mycket sämre och nästan tro till slut att man lider av en det ena och det andra..

Bara ett litet gott råd i all välmeningGlad

Kram Eva

exitingsvillemo
10/19/08, 3:54 AM
#6

ja ojojoj, vad man kan bli sjuk av att läsa olika saker :o)

Läste en bok om olika psykiska åkommor och jag hade nog allihopa när jag var klar :o)

Men om du mår dåligt, sök hjälp. Ju fortare du får rätsida på problemet desto bättre

Annons:
exitingsvillemo
10/19/08, 3:55 AM
#7

ta kontaktmed din skolsköterska, hon kan hjälpa dig vidare och hon har tystnadsplikt

kerstinjo
10/19/08, 4:26 AM
#8

Jag har berättat det i någon tråd. När jag gick min psykiatriutbildning så fick både jag och mina kurskamrater akuta psykiska sjudomar.

Jag hade (tyckte jag) psykopatiska drag!!!

Därför ska man inte läsa för mycket om psykiska sjukdomar innan men har fått en ev. diagnos. Man kan alltid hitta kriterier som passar in och det kan skapa en onödig ångest.

 Kerstin 

 

Camomilla
10/21/08, 4:59 PM
#9

Skäms

David
10/21/08, 5:01 PM
#10

Jag har helt slutat att läsa om olika diagnoser innan läkarna sagt sitt. För läser jag så är det precis samma som Kerstin, så är jag drabbad av allt. Kan nog till och med få till det så jag har ont i fötterna också om jag läser tillräckligt noga.

Men, mår man inte bra, så sök hjälp, och prata med en läkare som är professionell "bedömare".

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
10/21/08, 7:21 PM
#11

Jag är precis tvärtom mot Kerstin och David. Jag blir inte sjukare elller hittar fel hos mig när jag läser om olika diagnoser och symtom.

Jag är riktigt ärlig mot mig själv när jag läser.  Hitintills har jag ALLTID haft rätt i mina egenställda diagnoser samt min dotters

Citronmeliss
10/21/08, 7:58 PM
#12

I detta fungerar jag som du aspie!Flört

Camomilla, jag förstår att du är fundersam! 

Jag instämmer med övriga i att det bästa du kan göra är att kontakta läkare för att få hjälp och komma vidare med hur det förhåller sig!

Lycka till!Glad

Kram, Citronmeliss

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

Caspia
10/23/08, 4:31 AM
#13

# 2. Åh så bra skrivet!

Envishet och drömmar

Annons:
kerstinjo
10/23/08, 1:00 PM
#14

# 13 Tack!

 Kerstin 

 

skogspinglan
11/4/09, 7:16 PM
#15

man ger inte emotionellt instabil personlighetstörning (f d borderline) till personer under 18 års ålder… ta kontakt med skolsyster el skolkurator så kan de hjälpa dig vidre o sitt inte o läs alltför mycket på psykiatriska diagnoser - för de kan stämma allihopa o du mår bara sämre av det.

Caspia
11/4/09, 7:22 PM
#16

# 15. Jag håller med dig. Psykiska sjukdomar eller problem bygger ju på karaktärsdrag som alla människor har i grunden. Jämför ex. ångest, det är ju en grundläggande känsla för människan men ställer till besvär när det blir ohanterligt.

Envishet och drömmar

kerstinjo
11/7/09, 2:34 PM
#17

En gammal tråd, men ändå så viktig.

Tyvärr är en emotionellt instabil personlighetstörning en s.k. skräpdiagnos.

Man behöver absolut inte ha någon psykiatrisk sjukdom bara för att humöret växlar.

Många gånger kan man prata om att hon/han är en "humörsmänniska", men att därifrån säga att det är en personlighetsstörning är att ta ut svängarna för mycket.

Vi är olika. Vissa går genom livet utan att ha varken så många upp- eller nedgångar. Vissa människor pendlar lätt mellan "högt och låg", medans andra går genom livet på "låg växel".

Är man dessutom i en känslig och utvecklande ålder, en ålder då man inte riktigt har fått något fotfäste här i livet, så kanske det inte är så konstigt att humöret och känslorna hoppar jämnfota?

Livet är upp och ner, men det kan vara otroligt svårt att tackla det. Svårt att handskas med alla känslor och tankar som kommer från alla håll.

Men jag tror att så här ser det ut, periodvis, för oss alla. Livet är inte en rak och behaglig "gräddfil" alla gånger.

 Kerstin 

 

HannaM
11/7/09, 7:52 PM
#18

Sen ska man ju inte glömma bort att det faktiskt finns dom som har diagnosen, som inte bara är lite upp och ner sådär som normalt utan faktiskt har en personlighetsstörning. Jag tycker det är jobbigt att "min" diagnos ses som en skräpdiagnos, folk tenderar att inte riktigt ta det på allvar då.

kerstinjo
11/7/09, 9:47 PM
#19

#18 Det var inte riktigt så jag menade Hanna, men det fanns en tid då det var otroligt populärt att sätta diagnosen Borderline,  man utredde inte svårigheterna/problemen ordentligt utan man var snabba med att avfärda patienten med att den led av en emotionellt instabil personlighetstörning.

Men en emotionell personlighetsstörning kan vara så mycket och utan en advekat utredning så har många tyvärr fått den diagnosen, fastän det kanske legat andra orsaker bakom störningen. Orsaker som man m.a.o. inte gått till botten med.

är det en s.k. skräpdiagnos, när man inte gör en ordentlig utredning för att utesluta andra störningar.

Däremot, Hanna, så har jag all respekt för de som verkligen lider av sjukdomen.

Förstod du hur jag menade?Obestämd

 Kerstin 

 

HannaM
11/7/09, 9:52 PM
#20

Jag förstod hur du menade redan första gången tror jag=) Men det blev väl lite fel. Menade mest att jag tycker att det är tråkigt att den ses som (och är till viss del) en slaskdiagnos eftersom det finns dom som verkligen har den på riktigt och det är inte alla som tar det seriöst då.

Annons:
kerstinjo
11/7/09, 10:01 PM
#21

#20 Okidoki. Jo, visst är det synd att många ser det som en skräpdiagnos, men tror du inte att det mest är folk som har jobbat inom psykiatrin och har lite insyn i hur fel det kan bli.

Därför tycker jag att det var synd att ta bort namnet Borderline, för den diagnosen säger mycket mer än emotionell känslostörning.

 Kerstin 

 

HannaM
11/7/09, 10:04 PM
#22

#21 Dom har väl bytt namn med just den motiveringen? Fast då att emotionell instabil personlighetsstörning skulle säga mer?

kerstinjo
11/7/09, 10:25 PM
#23

När jag läste min psykiatri så var det diagnosen Borderline, som gällde och kriterierna är fortfarande desamma.

Så visst innefattar diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning samma saker. 

Jag har själv en person i min närhet som har fått diagnosen vid 18-årsåldern och jag är fortfarande väldigt tvivlande på att den diagnosen är rätt.

 Kerstin 

 

HannaM
11/8/09, 12:40 AM
#24

#23 Jo precis, diagnoskriterierna är ju samma men att dom bytte namn för att namnet sa mer om problematiken eller hur det nu var? Fått för mig det. Dvs att dom tyckte tvärtemot dig, att emetionell instabill personlighetsstörning säger mer. Suck, jag föredrar Borderline, detä r kortare att skriva.

kerstinjo
11/8/09, 10:10 AM
#25

#24 Attans att de inte frågade mig först.Tungan ute

Men i mina öron, om man enbart läser diagnosens namn, EIP, utan att vara insatt i kriterierna, så kan var och varannan passa in i diagnosen.

Så därför gillar jag Borderline bättre.

 Kerstin 

 

David
11/8/09, 4:49 PM
#26

Oj, jag som föredrar det nya namnet. Men tycker att läkare är alldeles för villiga att sätta diagnosen på personer som har "vanliga" svängningar i måendet också, utifrån enbart ett par samtal.

Är det inte så för att få diagnosen så ska det emotionellt instabila vara så kraftigt att det påverkar livskvalitén och funktionen att fungera skapligt om dagarna?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[SarahOhrn]
2/10/10, 8:03 PM
#27

Jag förstår hur du känner! Har exakt samma sak… Jag började prata med en tjej här på PM om helt andra saker sen började vi prta om annat, och kom in på hur lika vi är. Och det visar sig att hon har Borderline bland annat… Och jag vet att jag tänkt länge att nåt är fel och när jag läser andra diagnoser stämmer inte så mycket på mig men jsut Borderline stämmer 90% av allt! Jag vet mkt väl att man kan bli sjuk av att läsa för mycket (är hypokondrisk o gör det ofta, fysiskt sjuk då) men det här är inte så. Jag vill verkligen inte men det stämmer så jäkla bra och jag blir så rädd!! =/

Annons:
NaimaG
2/12/10, 8:42 PM
#28

Jag har Borderline och alla de symtom du beskriver. En person med Borderline kan gå från ängel till bitch på fem sekunder och vice versa. Uppsök hjälp. Jag fick mitt idag.

Katarina
2/12/10, 10:58 PM
#29

Jag fick min diagnos först efter två års utredning, så jag tycker inte att de tog lätt på att ställa diagnos.

Mansonchild
6/9/10, 8:34 PM
#30

Desto mer man läser om en sjukdom desto mer känner man samhörighet med den.

Tycker du ska görea en utredning på saken..Vet hur det är.

parize
9/6/10, 12:58 PM
#31

det är ingen sjukdom.. det är en skada i ens utveckling från barndommen… har det uppstått trauman så tenderar barnet att få sina normala utvecklingfaser ur spel.. beteendet blir oroligt o antingen svart eller vitt… finns antingen goda människor eller onda.. svårt att lita på omgivningen.. o det i sig gör att en med Borderline beter sig oroligt…

att vara klängig är ganska känt med en som har det o det är för att en borderlin pasient inte kan hantera känslorna.. att bli "lämnad" tycker ju ingen om men för en som blivit skadad sårad så finns det en ständig känsla av oro.. o den ökar vid seperationer… man kan säga att en med borderin har en själslig brännskada.. o de som inte har det har mera hud.. har en bättre grund att stå på o dessutom inga trauman i bagaget…

en person som får en sån diagnos är det bra för att då funkar det bättre när den ska vara inom vården o f-kassan..

man får inte glömma att det är ett namn på en skadad personlighet som inte blir av sig självt utan det har ens föräldrar skapat

Honestyisdead
9/6/10, 5:05 PM
#32

parize; nej, det är inget som ens föräldrar har skapat. Man behöver inte ens ha varit med om något traumatiskt.

Man kan få detta problem ändå.

parize
9/6/10, 7:51 PM
#33

oki jag respektarar din tro/vetenskap…

men det är inte ett fel i hjärnan som man föds med utan formas efter hur man blir bemött i tidig ålder…

alla som jag vet har Borderline har vart med om traumatiska saker.. nrä vuxna aviker från att ge barnet det den behöver då uppstår det en skada.. o då blir det en personlighetsstörning… allt från borderline-psykopati…. har man som barn inte fått gränser eller vart hårt hållen så man inte en normal utveckling i hjärnan utvecklas… där blir det en skada o då kan sitter det kvar o sen vid vuxen ålder så aviker de jäntemot andra som fått en normal uppväxt…

ett intressant ämne är det men det krävs mera förståelse i det.. man måste se under det.. inte bara beteendet.. för det har kommit från nånstans..

Honestyisdead
9/6/10, 8:23 PM
#34

Det KAN bero på traumatiska upplevelser då man är ygnre. Men ingenstans har jag hört något om att det beror på om föräldrarna har regler eller inte.

Visa gärna var du fått det från.

Beteendet, personlighetsstörningen, kan komma från allt från stress till en olycka. Somliga vet man inte ens varför de får det.

Annons:
parize
9/6/10, 9:09 PM
#35

hej HeraGlad

jo mycket är ju därför… oj alltså jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om personlighetstörningar med trauman i bakgrunden men det skulle ta mycket tid…

jag har läst om det på olika forum har haft Borderline men blivit starkare för jag har gått tillbaka i min barndom o reparerat det med mycket tid o energi.. ja hade inte fått den grunden jag skulle haft som barn… vilket ledde till ett handikapp..

mina föräldrar va själva sjuka o är det än.. o då regestrerade jag deras humör.svängningar o ena dagen va de snälla o andra dagen saddistiska så jag visste aldrig på vad för humör de va.. det är det som kallas svart o vit tänkande hos Borderline.men det hela  viledde till att jag va tvungen att "lägga" min egna utvekling åt sidan (hjärnan  blockerar för att skydda)för allt handlade bara om ren överlevnad..

o att överleva trauman sätta stress i kropp o själ o det i sig blir det beteenden av o då vill de kalla det för olika som bordeline.. postroumatisk stress syndrom.. o en dy diagnos som snart ska komma till sverige som heter desnos… desorder of extress stress..

alla de här jag räknat upp är beteenden som aviker för att från tidig ålder det första levnadsåret så är det jätte känsligt för barnetsutveckling o en liten sak som våld eller försummning sätter en skada i sårbarheten…

HannaM
9/7/10, 1:15 AM
#36

Hej jag har förmodad Borderline (läkaren orkar inte göra utredning så det står bara att jag uppfyller diagnoskraven i mitt sjukintyg) och har INTE varit mde om något traumatiskt. Haft en bra och trygg uppväxt men se det gick snett någonstans ändå.

Honestyisdead
9/7/10, 4:59 AM
#37

HannaM; precis.. det finns inget facit.

DefektBPS
1/28/11, 12:49 AM
#38

Jag har bara flummat igenom det ni skrivit.. Jag tycker att  du självklart ska kolla upp med en läkare/psykolog/Kurator..

Men "borderline" (som det egentligen inte heter längre) sätts inte på ungdommar under 18 eftersom det är så likt "tonårssymptomen"

Det fick jag lära mig när jag fick min diagnos.. så om du är i tonåren (jag personligen gillar inte det ordet) så är det 50/50 med hjälp.. självklart hjälper psykologer etc dig.. men diagnosen kommer inte fören efter man fyllt 18..

Styrka! /E

fluan
10/7/12, 8:44 PM
#39

Hej där,

Hur länge har du kännt såhär?

Sen kan man också fråga vad som hänt för att du ska känna sådär…

Kanske är det en liten depression som väcker stress och ångest.

Om det nu är så att du har BLPS så är det endast ett begrepp för psykiatrin att kategorisera dig och veta på ett ungefär. Det är lätt att man läser psykologiskabegrepp och kan applicera dem på sig själv, speciellt när livet är skit. Jag har själv fått BLPS satt för 2 år sedan.

Om du vill veta så vänd dig till en psykiatrisk mottagning. Berätta allt du känner, tänker, utgå inte fårn det du vet om diagnosen nu. Lyssna till ditt inre liksom.

Kram

tearsandrain
10/8/12, 6:55 PM
#40

Man behöver inte ha blivit "skadad" av sina föräldrar eller ha varit med om något traumatiskt i sin barndom. Visst har många med Borderline  traumatiska upplevelser bakom sig men när jag gjorde utredningen för Borderline var det inte ett kriterium för att få diagnosen. 
Jag fick diagnosen när jag var 20 och tycker att trots att jag gjorde en utredning så var det så många i vården som redan antog att jag hade diagnosen att jag tvivlar på att utredningen gjordes ordentligt. Det är tyvärr en diagnos som sätts alldeles för lätt.

Men poängen är att jag har diagnosen och har som barn inte varit med om trauman, min familj är enligt mig den mest underbara familj som någon kan ha.

Upp till toppen
Annons: