Hej

Vet att det är några här som "följt min historia". kort resume: Hela mitt liv har på olika sätt varit präglat av sexuella missförhållanden. Både andra som blivit utsatta och jag själv. Bland annat gruppvåldtäkt som resulterade i prostitution tyvärr. Min sons far var porrberoende och hjärntvättade mig totalt. Jag var tvungen att tävla mot tjejerna i porrfilmerna som han tittade på, annars dög jag inte.
Har ADHD och bipolär typ 2 och har mycket ångestproblematik.

P.g.a. mitt förflutna känner jag enorma krav att göra häftiga grejer när det gäller sex. jag gör aldrig något jag inte vill. Har haft väldig lust tidigare till sånt som gjort min pojkvän alldeles häpen. Sen hände en massa saker när vi flyttade ihop som gjorde mig extremt sexuellt osäker på mig själv, tappade lusten. Min pojkvän avvisade mig väldigt mycket och svek mig.

Jag är idag tillbaka mentalt i mitt förhållande med sonens pappa. Jag mår verkligen jättedåligt och har enormt mycket panikångest. Gråter flera gånger varje dag och har väldigt mycket flashbacks. det kommer när som helst. En sak som kommer upp hela tiden och som bara får mig att vilja kräkas och gör så jag vill skrika och kasta grejer, som bara river inom mig, är att min pojkvän för något år sedan nämnde att han hade haft en trekant. AAAAAHHHH det är så jobbigt!!! Den där bilden jag blixtsnabbt och automatiskt skapade mig av den där trekanten just när han sa det, jagar mig och äter upp mig. Usch. Så fort jag tar i honom så får jag nästan kväljningar och slås av tanken att "där har dom tagit på honom". Usch. Kan inte" ta på mig själv" heller längre för vad jag än försöker fantisera om så kommer den där bilden upp.

Jag ser inte på TV och film längre av räsla att någon sex-scen ska komma upp. Förra helgen kom en av pojkvännens kompisar hit med en film, Crank heter den. I filmen finns en scen där en kille har sex med sin flickvän mitt på stan inför folk. Pojkvännen hade nänmt den där scenen när han beskrev filmen för mig. Så när scenen kom och hennes bröst kom fram, Höll jag på att skrika rakt ut och kasta fjärrkontrollen. jag sprang in på toaletten i värsta panikångesten, satte mig på toalettstolen och höll för öronen och gungade fram och tillbaka.

Allt sånt här som jag ser upprepas i mitt huvud. Som en repig skiva. om och om och om igen. När som helst. Det är som trauman om och om igen.

Igår var jag och pojkvännen hos min terapeut och pratade om det här och jag bestämde mig för att jag måste titta på den här scenen med min pojkvän. Måste dyka ner i det här fruktansvärt skrämmande träsket.

Så vi bestämde att på onsdag, inte för sent på kvällen, ska vi sitta tillsammans och se på den där scenen, om och om igen, tills det känns okej. På torsdag, alltså dagen efter ska vi tillbaka till min terapeut.

Usch, jag är vettskrämd. Värre än att hoppa fallskärm. Känns som om jag ska hoppa framför ett tåg, som kör vääääldigt långsamt dessutom. Usch usch usch. Jag orkar inte må dåligt längre, orkar inte kämpa och vara duktig, men det finns ingen återvändo. jag vill inte välja ett liv i självförnekelse. jag vill bli lycklig. och då måste jag igenom allt det här. Så det är en jobbig tid framöver. Det skrämmer skiten ur mig. Trängd i ett hörn utan någonstans att fly.

Några råd inför onsdag och närmaste åren?

Kram