hej wx5!

Dom där planerna på att avsluta ditt liv alltför tidigt, vad skulle det vara bra för? Egentligen? Är inte det ett lite väl egoistiskt sätt att se på saker och ting? Barnen till exempel, dom lär ju behöva DIG och inte någon surrogat(mor eller far, vet ej vilket kön du har?)

Jag har liksom du planerat en för tidig död, har gjort det flertalet gånger. Nu är det dock ett bra tag sen. Det är liksom så mycket bättre att söka upp små glädjeämnen här och där. Bättre att ta en av ungarna i knäet, snusa in doften av barnets hår, hud, känna hjärtat picka på innanför bröstet, känna kärleken som strömmar ur ungen när den slingrar små armar runt ens hals.

Då vet man att det inte är värt att avsluta ens egna liv alltför tidigt, ty man är ändock BEHÖVD, av dessa små varelser som man satt här på jorden. Kanske att man kan ge dom en annorlunda uppväxt, andra minnen än man själv bär med sig. Kan dom bara en enda gång tänka tillbaka på sin barndom som vuxna, och tänka på en stackars gammal mor med ömhet, då anser åtminstone jag att något är vunnet.. För mig är det något att sträva efter.. Dom ska inte behöva se tillbaka på sin egen barnsdom med hat och förakt, ömkan över ens sorgliga gestalt. Istället då kämpa för att uppnå något, om inte för min skull, så för DERAS!

mitt liv är MITT (ditt liv är DITT) men det påverkar många många andra.. Även om man i dom mörkaste stunderna både känner och tänker att jorden blir en bättre plats utan ens egna trampande fötter på den, så är det en LÖGN! Ty både du och jag är betydelsefulla! För våra barn, inte minst!