Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
01. Akuta situationer

När sambon är borta...

2011-06-05 17:23 #0 av: ChristineL

Jag känner att jag mår så fruktansvärt dåligt just nu! Min sambo är borta på spelconvent den här helgen, åkte i torsdags och kommer hem imorron kväll. Men jag klarar inte av att vara själv. Har tagit extra kvällspass på jobbet för att slippa ensamheten, och nu sitter jag här och känner att jag lika gärna kunde ligga hemma i sängen och bryta ihop. Jag röker och tröstäter tills jag är spyfärdig, både fett och socker. Fattar inte ens varför jag köpte ciggaretter! Jag feströker bara nån gång ibland, har aldrig rökt "på riktigt" men nu blev det så. Så löjligt!

Förstår inte varifrån denna känslan kommer, känner mig ensam och övergiven och gör ingenting åt det. Det är jättebra att min sambo har sina egna hobbies, och vi är inte ett sånt par som sitter ihop med varandra heller. Men jag står inte ut med att vara ensam i lägenheten, gå till sängs själv och vakna själv. Vore så jäkla mycket bättre om jag sysselsatte mig med att storstäda eller ta tag i disken eller nåt sånt, men istället sitter jag framför datorn/tv'n med massa onyttigheter.

Vet inte var jag vill komma riktigt, men behövde skriva lite nånstans. Någon som känner likadant eller har tips på vad man kan göra för att känna sig bättre?

Anmäl
2011-06-05 17:54 #1 av: Hawknestgrove

se det så här.. nu har du klarat av mer än hälften! i morogn kväll vid den är tiden så är han hemma! Du har alltså mindre än ett dygn kvar att vara ensam. Försök hitta mysiga ensam sysslor nu, när du faktiskt får  vara i fred! se det så!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-06-06 00:37 #2 av: ChristineL

Jo, nu är det ju inte långt kvar tills han kommer hem, men varför blir det alltid såhär för? Vill inte berätta för honom hur jag mår för vill inte att han ska bli ledsen och känna sig tvingat att avstå från sina kul grejer som han kanske drar iväg på varannan-var tredje månad.

Anmäl
2011-06-06 22:49 #3 av: Hawknestgrove

Ja, tillåt både dig och honom att ha egen tid. Annars så finns risken att förhållandet kvävs.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-06-07 09:31 #4 av: Allamej

Det är ju jättebra att ni inte är ett par som sitter fast i höfthöjd.... men att du ska må så dåligt som du gör när han far iväg är ju mindre bra. (känner igen mig)

Ok, det känns antagligen otroligt fel just nu men skaffa dig en hobby som inte inkluderar honom, en där du kan vara i dig själv och bara utesluta världen. Måleri och pärlor är exempel på sådana

Jag var fast i ett förhållande som ditt, visserligen var det banne mig massor med fel i det förhållandet, men när han började prata om att fara iväg så fick jag panik... Må tilläggas att jag varken har körkort eller bil och vi bodde mitt ute i skogen...

Eftersom jag inte fick måla så blev det pärlor och smyckestillverkning. Resten är historia :)

Karln finns inte kvar men min passion för pärlor är större än någonsin och jag har sakta börjat våga måla igen... Även om jag hör hans röst eka i skallen varenda gång jag tittar på en pensel så har jag åtminstone satt igång.

Anmäl
2011-06-09 13:13 #5 av: [mysvensk]

Allamej har rätt, försök ha en hobby. Och ett annat tips är, försök hitta på något roligt själv när han är borta. Det känns ju alltid extra jobbigt när man själv sitter ensam hemma, deppig utan något att göra medans den andra hälften är ute och har roligt...

En psykolog/kurator skulle också kunnda hjälpa dig tror jag!

Anmäl
2011-06-09 17:11 #6 av: Hawknestgrove

och jag vet hur det är att sitta i den sitsen, det är inte lätt att komma ur själv. För om du tänker så här, han lever ju inte så genom dig....Då finns risken, att han inte vill vara kvar i ett sånt förhållande som han hela tiden känner att han får skuldkänslor av.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-06-10 12:47 #7 av: Anna4077

jag mår också väldigt dåligt när min sambo är borta (som tur är åker han inte bort mer än över kvällen då han e en väldigt hemma kär). för mig räcker det att han åker på en fest utan mig å så ligger jag i sängen och känner mig livrädd.

jag pratade de me min psykolog om detta och on frågade om det var så att jag inte litade tillräkligt på mig själv att vara ensam. därav panik när han försvan. kanske är en tanke som kan hjälpa dig?

hoppas du hittar en lösning

Anmäl
2011-06-10 13:26 #8 av: ChristineL

Jag har funderat rätt länge på att gå och prata med någon. Skaffa hobby, ja... Förra året var vi fodervärdar till en hund som tog upp väldigt mycket tid så då var det inte lika "farligt" men tyvärr kunde vi inte ha kvar honom av olika anledningar...

Anmäl
2011-06-10 17:04 #9 av: Hawknestgrove

Christine, där säger du det igen. Vi var fodervärdar. försök att sätta dig själv i första rummet, eller varelser som är helt fristående från er. Att volontärjobba exempelvis på ett djurhem eller höra med Stadsmissionen om de behöver hjälp är ju något som är behjärtansvärt och  som är helt förutom ert förhållande, som kan ge dig massa själslig tillfredsställelse. För tänkt dig själv i hans sits, att alltid se dit med martyrkrona och ledsen så fort han ska någonstans själv. Till slut så blir ju inte en sådan människa attraktiv och då känns det inte alls trevligt. Vilket gör en ond cirkel, att han blir mer och mer borta.......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-06-20 20:50 #10 av: Anna4077

för mig funkar det inte me hobby. jag gömmer mig hos mina föräldrar. jag skulle (eller ja jag gör) prata med någon och ta allt i baby steg. jag brukar även åka till mina föräldrar. kanske kan hjälpa? åka till någon där du känner dig trygg och hitta på något med dom. sen kan man även bunkra upp i soffan och titta på alla filmer sambon inte vill titta på. de gör de till något positivt. ensamtid är bra. även om det är läskigt

Anmäl
2011-06-20 20:50 #11 av: Anna4077

för mig funkar det inte me hobby. jag gömmer mig hos mina föräldrar. jag skulle (eller ja jag gör) prata med någon och ta allt i baby steg. jag brukar även åka till mina föräldrar. kanske kan hjälpa? åka till någon där du känner dig trygg och hitta på något med dom. sen kan man även bunkra upp i soffan och titta på alla filmer sambon inte vill titta på. de gör de till något positivt. ensamtid är bra. även om det är läskigt

Anmäl
2011-06-20 21:26 #12 av: Hawknestgrove

ja, det är också bra råd. Vet ju att alla inte  bara kan skaffa sig en hobby så där hux flux. MEn som sagt se ensamtid som något du unnar dig. Din tid, bara din som du gör vad du vill med!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-06-25 22:04 #13 av: kandy

hej! jag trodde jag var ensam om det här!! jag vet numera vad det beror på att jag har svårt vara ensam när maken är borta men jag känner oxå mig arg på mig själv att vara så osjälvständig!! men i mitt fall bottnar det i en tidig övergivenhet men det är en lång väg att bearbeta........kanske du kan kan känna igen något från din uppväxt för i regel finns där mycket i det förflutan som finns kvar och gnager i vuxenlivet och stör våra relationer.......kram och hoppas du kan komma vidare..........ensamhet kan vara ett växande och utvecklande än om du inte ser det så just nu! Oskyldig

Anmäl
2011-06-25 22:04 #14 av: kandy

hej! jag trodde jag var ensam om det här!! jag vet numera vad det beror på att jag har svårt vara ensam när maken är borta men jag känner oxå mig arg på mig själv att vara så osjälvständig!! men i mitt fall bottnar det i en tidig övergivenhet men det är en lång väg att bearbeta........kanske du kan kan känna igen något från din uppväxt för i regel finns där mycket i det förflutan som finns kvar och gnager i vuxenlivet och stör våra relationer.......kram och hoppas du kan komma vidare..........ensamhet kan vara ett växande och utvecklande än om du inte ser det så just nu! Oskyldig

Anmäl
2012-03-10 11:46 #15 av: [Northbridge]

Min mor är gift, men min far jobbar i Norge, så de ses var 3e månad. Tänk det du! Du borde inte tycka synd om dig själv ,finns så många andra som har det värre.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.