09. Depression/Ångest

det var så skönt..

2011-06-28 19:49 #0 av: [sandrastrQm]

För det mesta har det varit skönt att pryda min kropp med sår, blod som fyller armarnas utsida.

Jag önskar det var så skönt igen, inte samma facination att göra det nu som då. Då det hjälpte.. Nu, det duger för en sekund.. och efter det blir det bara värre ångest -

Kanske borde man göra det mer destruktivt, jag är så SUGEN på det'

Sjukt som det låter, underbart är det..

Anmäl
2011-06-29 09:18 #1 av: Allamej

Ok, detta kommer att låta hårt men jag säger det iaf.

Skärp dig för h-vete!

Sluta prata om självskador och självmord. Ta ansvar för ditt liv och sök hjälp.

Ett litet piller per dag är kanske allt som krävs för att du ska må bättre, eller en liten semester på sluten avdelning eftersom du bevisligen är en fara för dig själv.

Du vill inte ta tag i något men sitter och skär dig som om det vore blaj.

 

Du vill nog inte ta till dig det jag skriver och låt bli om du vill men allvarligt, är inte din omgivning, dom som älskar dig värda mer än så? Du försvinner ju bara, dom är kvar. Tänk två snäpp längre än du gör nu så blir allt bättre.

Sök hjälp.

Anmäl
2011-06-29 18:49 #2 av: [sandrastrQm]

Jag försökte söka hjälp och blev utredd av en läkare, men enligt dom mådde jag prima ballerina - så.. Lite den inställningen har jag haft sedan dess tyvärr.. Altså, jag vill inte ta mitt liv, dock kommer dom tankarna tillbaka flera gånger - ibland massor gånger per dag, och ibland är allt uppåt som tusan.

Jag önskar att det fanns någon slags vilja att söka hjälp..
Men allt som finns kvar är dock ångest..

för jag vet att jag vill LEVA, men ändå är det svårt att leva ett liv på detta viset.

Anmäl
2011-06-29 19:20 #3 av: Allamej

Men sluta fejka att du mår bra när du går till en läkare, visa ärren, visa när det är som värst. Far på akuten mitt i natten istället för att ligga och blöda.

Ställ till ett helsikke för dom så att dom faktiskt lyssnar och sen är det upp till dig att vara ärlig. Jag vet att du inte vill vara det, du skäms över ärren, du skäms över hur du mår. Men du måste visa dom.

Anmäl
2011-06-29 19:32 #4 av: [sandrastrQm]

ja, jag önskar det var så lätt..

Det är svårt att ta sig egentid när ens sambo är jobbnarkoman i princip & när man har barn som måste ha omvårdnad.. Ja,, låter väl som en bortförklaring..

Men varför se till mitt egna bästa när det inte betyder något?
När andra betyder mer än en själv? När man tappat hoppet..
När man verkligen inte kan se sig själv lycklig, utan bryr sig om alla andra istället?

Jag är inte egoistisk, jag bryr mig bara om andra.. För det mesta, men det slår jag bort när jag skadar mig själv. För annars skäms jag, skäms över att jag inte är en tillräckligt bra mamma, vän och tillräckligt frisk för att vara som alla andra..

Anmäl
2011-06-29 19:59 #5 av: Allamej

Du ser till dig och ditt barn först. Vad tror du ditt barn kommer att göra i tonåren när det sett dina ärr? Du ger ditt barn ett självskadebeteende om du inte söker hjälp. Och din karl kan ta ledigt eller ta ut pappaledigheten så du får lägga in dig ett tag och lugna dig.

Du är ju slut, finns ju ingen ork kvar i dig så du måste ha hjälp nu.

Anmäl
2011-06-29 21:29 #6 av: [sandrastrQm]

Ja, det har du faktiskt helt rätt i. Men jag önskade att han tänkte på mer än bara pengar.. :/

Usch, denna dagen har varit helt kaos. Just kaoset i mig tröttar ut mig till max. Vaknar med huvudvärk varje morgon och vill knappt gå upp..
Behöver väl kanske inte bero på tillståndet, men det känns ju..

var femte minut ändrar mitt humör, från total lycka av att bara titta hur mitt barn ler - sedan efteråt blir jag totalt nere och avskyr mig själv till max. Jag skäms att jag började med självskadebeteendet, och jag vill ju absolut inte att mitt barn ska ta efter..

nu är jag dessutom själv.. barnen sover, sambon jobbar - dåligt & bra tillfälle.. Beror ju på hur man ser på det. Dåligt eftersom att jag då kan med att göra mig själv illa.. Bra, för då gör jag ju mig illa.. och får som jag vill (?) (Fast jag inte ens är säker på vad jag vill) Men tankarna har gått åt det hållet flera gånger bara idag..

KAOS..¨

:'/

Anmäl
2011-06-29 21:36 #7 av: Allamej

Far in nu.

 

Anmäl
2011-06-30 08:11 #8 av: [sandrastrQm]

Jag vet att åker jag in förlorar jag allt,
stannar jag kvar i detta mående kommer jag förlora allt..
så varför inte försöka njuta av dom sista sekunderna nu, sedan släppa allt. Och bli fri.

 

Mmhmmm.. det lät som en plan.
Tack och hej!

Tack för allt stöd.
This is it, i hope.

Anmäl
2011-06-30 09:13 #9 av: Allamej

Sandra, du förlorar inte allt för att du söker hjälp. Du gör det för din egen skull och ditt barns skull.

Anmäl
2011-06-30 09:48 #10 av: Howliten

Sök hjälp.

Det är lätt att fastna i sitt mående. Det blir lite som en identitet som blir svår att skiljas ifrån. Fast man måste. För att må bra. Valet är ditt. Må bra eller inte.
För din skull. Tabletter finns som hjälper dig komma ur ditt självömkande. Så att du kan ta tag i ditt liv. Så du mår bättre. Men som sagt, du är ensam ansvarig för vad du väljer att göra. Ingen annan. Inte din sambo som jobbar och drar in inkomst. Inte ditt barn och inte heller någon eller något annat i din omgivning. Enbart du.

Jag vet att åker jag in förlorar jag allt,
stannar jag kvar i detta mående kommer jag förlora allt..

Det tänket är bara till för att du ska slippa välja och att istället få vara kvar där du är nu. Var inte så rädd för förändring.

Jag önskar dig lycka till från mitt hjärta.

Sanne

Anmäl
2011-06-30 11:20 #11 av: [sandrastrQm]

Det gör ont i mig att få höra det, för jag vet att det igentligen är det bästa. Att jag verkligen borde söka hjälp nu innan det blir värre.

Men vad gör man när man är rädd? När man känner att man ger upp hoppet mot sitt barn, lämnar det.. Jag kan inte stå ut med tanken att inte få träffa mitt barn, :(

 jaa.. jag vet att det är dubbelmoral.
Att vilja dö men samtidigt inte för att man då inte kommer få se sitt vackra barn växa upp.

Jag vet att alla förtjänar bättre.

förlåt allesammans, för att jag ens började denna tråden.

Tiden förtjänar jag inte, inte heller dessa ord ni skrivit för att hjälpa.

(baah, det lät patetiskt från mig..)

 

Anmäl
2011-06-30 12:23 #12 av: Allamej

Du förtjänar allt gott här i livet och därför är det viktigt att du tar hjälp nu så att du kan börja leva. Det du gör nu är inte ett liv, det är ett vakuum, limbo... Och du förtjänar all tid vi lägger på dig :)

Anmäl
2011-06-30 13:30 #13 av: [sandrastrQm]

Åh, frustrerad.
Nu är jag inte ensam, nu när jag känner ångesten som starkast :/

skulle inte bjudit hit kompisen.. fan >_<
elakt kanske, men så jag känner nu.. DET BRINNER I MIG!

Anmäl
2011-06-30 13:59 #14 av: Allamej

Låt kompisen skjutsa dig till akuten nu eller agera barnvakt, ta hjälp, kräv den.

Anmäl
2011-06-30 14:32 #15 av: [sandrastrQm]

tur att hon hade tid på vårdcentralen vid tre, nu har hon gått,
Nu kan jag lixom få andas igen. Kanske klarar jag mig utan att göra något dumt, om tjugo minuter ska jag hämta min dotter.

Så ska jag göra nåt blire nu.
Men jag känner inte för det,
nu gör det inte lika ont, nu går
det att klara sig. Jag står emot
impulsen att skära mig.
For now..

Anmäl
2011-06-30 14:36 #16 av: [sandrastrQm]

men jag är svimfärdig, för mycket värme och sol, för lite sömn och mat..
maten äcklar mig, sömnen springer ifrån mig när jag vill ha den som mest..
se, inte ens sömnen vill ge mig något. Kanske dags att inse det.

Jag låg i sängen igårkväll och det sved i ögonen så trött var jag.. Men så fort jag blundade tittade jag igen, panik i andningen & inbillar mig saker.. uhh!

Anmäl
2011-06-30 15:41 #17 av: [sandrastrQm]

jaha, här sitter jag uppbäddat med saker och försöker skära mig, men det vill inte tränga igenom. *suck* wtf liksom, rätt otroligt när man väl försöker! :/

Anmäl
2011-06-30 17:22 #18 av: Allamej

Det finns piller och beghandlingar som du kan ta och göra för att du ska må bättre. Ta tösen med dig och far till akuten.

Du gör det om du vill må bättre

Om du låter bli så är detta det tillstånd du VILL vara i

Ditt val, vill du skära dig, ha ångest, svårt att sova och spela den perfekta mamman och sambon?

Eller, vill du ha hjälp, låta dina sår läka och bli till ärr som bleknar tills din dotter är tillräckligt gammal för att förstå vad dom betyder, kunna sova en hel natt, tillbringa en dag utan ångest och vara en förebild för din dotter?

Ditt val. Ingen har bundit fast dig. Du är fri att gå. eller stanna och fortsätta vara där du är, där du känner dig trygg, där du vill dö.

Anmäl
2011-06-30 17:27 #19 av: [sandrastrQm]

Detta kanske låter sjukt men.. Jag vet inte vad jag vill längre.

 

Anmäl
2011-07-02 01:06 #20 av: [Tranqullity]

#19# Tänk efter: är det värt att vakna imorgon och bli serverad det dåliga samvetet till frukost när det första du känner är en svagt brinnande smärta som påminner dej om gårdagen? Varför måste ditt självskadebeteende eskalera och bli ännu värre än att skära dej? Självklart finns det tusen och åter tusen sätt att våldta din kropp. Men det måste inte alltid drivas till sin spets. Du har ett barn. Du har valt att föda ditt barn. Om du inte kan kontrollera detta beteende så är det ditt ansvar gentemot dej själv samt ditt barn att få hjälp.

Våga visa att du mår dåligt och KRÄV hjälp. Det gör ont i mej när jag hör att ett barn är inblandat. Om du inte respekterar och tar ansvar för dej själv så är du skyldig att sätta ditt barn i främsta rummet. Barn förstår mer än vad många av oss tror och ditt sätt att bruka våld mot din kropp går långt ifrån obemärkt förbi i ett barns ögon.

Anmäl
2011-07-02 09:37 #21 av: Howliten

#20 Håller med dig där.

 

sandrastrQm... bara du är ansvarig för dig och ditt beteende. Ditt självskadebeteende är inte DU. Det är ett beteende. Och som alla beteenden så kan de ändras. Ibland kan man ändra ett felaktigt beteende själv men långt ifrån alltid. Måga gånger behöver man hjälp. I olika grad.

Jag förstår att det finns orsaker till att du känner ångest men jag tror att en del av den ångesten är din egen. Orsak alltså. Varför bygga på den? Varför inte ta första steget till att bli av med ångesten.

Mellan dina rader finns också självömkan och lite martyrskap. Det är ok. Var bara rädd om dig så du inte fastnar i den. För den är destruktiv. Alltihop är ju ett sökande efter uppmärksamhet och bekräftelse på ett eller annat sätt.

Du har ett barn. Jag vet inte hur gammal du är men visst kan det vara tufft att bli vuxen. Du kanske inte var redo men egentligen spelar det ingen roll då det inte går att påverka. DU har nu ansvar för ditt barn. Inte bara du utan din sambo också (jag förutsätter att han är pappan).

Jag fundera på om du pratar med någon i din närhet som du gör här? OM det är någon i din omgivning som kan gripa in. För du är farlig inte bara för dig själv utan även för din dotter. Inte på det sätt att du skulle skada henne fysiskt kanske. Men att se sin mor skada sig själv och kanske ta livet av sig är inte en barnvänlig miljö. Det ger skador i själen. Det är ditt ansvar som förälder att skapa en trygg plats för din dotter.

För er bådas skull - sök hjälp.

 

 

Anmäl
2011-07-02 09:57 #22 av: [Tranqullity]

Jag vet att det är lätt att bli trygg i ett beteende som du kan och som du känner att du kontrollerar. Talar nu utifrån min egen erfarenhet. Det är en falsk trygghet och du kan inte kontrollera det. Det är starkare att arbeta bort detta beteendet nu än att låta det bli värre och värre och att du kanske inom en snar framtid får åka ambulans till sjukhuset, antingen för självskador eller så har du vid den tidpunken börjat att självmedicinera och du tar en oavsiklig överdos. I detta läget kommer Soc kopplas in. Det kommer att utredas huruvida du är i skick att ta hand om ditt barn. LPT brukar vara en vanlig följd i detta skede och då har du ingenting att säga till om längre.

Det säger så mycket om dej om du söker själv och vågar visa dej svag just då, för sen utvecklas du genom den upplevelsen och blir i slutet stark.

Vet inte hur länge du har självskadat men arbeta bort detta nu. Inte efter 15 år när din kropp är trasig både på in och utsida efter alla självskador. Du vill inte vara där.

Anmäl
2011-07-02 13:25 #23 av: [sandrastrQm]

Jag har nu för 3 dagar sedan bestämt mig för att sluta med att skära mig. Jag har hittat något bättre att pina mig själv med som inte märks på något sätt & vis. Så mitt barn ska slippa se någoting uppenbart.

Anmäl
2011-07-02 14:06 #24 av: [Tranqullity]

Alla gör sina val och det var  ju väldigt tråkigt att dina prioriteringar här i livet inte verkar vara i sin ordning.Lägg ner dina desperata skrik på hjälp i detta forum(där du har fått en hel del jävla bra råd) och förgör dej själv. Lider med ditt barn som inte fick välja sin mor. Det är rent utsagt vidrigt att läsa hur du medvetet väljer bort ditt barn.

Det är ditt barn det är synd om. Dina martyrskrik är riktigt patetiska.

Anmäl
2011-07-02 14:15 #25 av: [sandrastrQm]

Jag väljer inte bort mitt barn, det är för henne jag lever. Jag vet att det kanske är elakt att jag inte söker hjälp. Men jag väljer bort att skada mig själv synligt, istället för att välja döden. Åtminstone ett framsteg.. Men, jag ska sluta.

Jag ska här med ta bort min användare - synd att jag inte kan ta bort tråden.. men väljer att ta bort hela skiten istället.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.