Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
08. Bipolär sjukdom/Manodepression

Utredas för bipolaritet?

2011-07-11 05:19 #0 av: Lilith

Jag är lite rädd för att skriva det här inlägget, då jag har blivit så himla dåligt bemött många gånger när det kommit till diagnoser och funderingar kring dessa att jag är rädd för att jag ska bli det här också.
But here goes. Jag ska försöka hålla mig kortfattad, även om jag har en förmåga att skriva alldeles för långt.

I hela mitt liv har jag lidit av olika grader av depression och när jag var 17 år gammal rasade hela mitt liv samman och jag hamnade i en djup depression. Utvecklade panikångest, social fobi och blev slutligen diagnostiserad med borderline. Under hela den tiden har jag ätit en hel del mediciner, och det har funnits funderingar på om jag kan vara lindrigt bipolär.

Jag gick i DBT i två år och fick tidigare i år min borderlinediagnos avskriven. Vad som även konstaterats lite halvhjärtat innan jag flyttade till en annan stad var att jag kanske var någon form av bipolär, men inget de tänkte utreda.

Nu till den egentliga frågan.
Är det värt att försöka utreda detta? Nu mår jag för det mesta bra, även om jag går i perioder i mitt mående (men aldrig så djupt nere som det var förut). Ibland är jag väl lite rädd att det ska utvecklas till något värre, och det är väl därför jag skulle vilja ha ett klart svar. Men jag antar att det inte finns något att göra förrän den dagen i sådana fall visar sig...
För tillfället äter jag inga mediciner och har inte gjort det på ett år. Reagerade väldigt knepigt på antidepp, och personer i min omgivning märkte av detta tydligt. Min mamma tog hand om mina pengar för att jag inte skulle kunna spendera dem, t ex.
Det finns mycket psykisk sjukdom i min släkt också...

Anmäl
2011-07-11 08:09 #1 av: [WX5]

Ja det tycker jag att du skall ordna. Finns det psykisk ohälsa i släkten så är det nog värt det.

MVH Emilia

Sajtvärd på Åland. Söker medarbetare, PM vid intresse.
Medarbetare på Kost, Öl och Social fobi.

Anmäl
2011-07-11 11:16 #2 av: lillaisa

Skulle nog också säga att det kan vara värt att utredas.

Anmäl
2011-07-11 12:00 #3 av: Lilith

Tack för era svar. Hur kan jag tänkas gå tillväga för något sådant?
Jag har alltså befunnit mig i utredningar förut, men aldrig där jag bor nu. Där jag kommer ifrån hade de aldrig brytt sig om att kolla upp en sådan sak, kanske mycket för att jag fick tag på väldigt fördomsfulla läkare och bytte väl, ofrivilligt, läkare 8-9 gånger under de åren jag gick.

Det jag är rädd för är väl att de inte ska göra någon utredning alls, eftersom jag för det mesta fungerar rätt bra nuförtiden, och de har inte velat göra något tidigare förrän det såg riktigt illa ut, och knappt ens då pga av för lite resurser.
Sedan har det aldrig uppskattats att komma med egna teorier, så jag vet liksom inte hur jag ska lägga fram tankarna för en evenuellt läkare/psykolog.

Anmäl
2011-07-11 13:12 #4 av: Ratlings

Gå till psykriatrin som ligger på Mälarsjukhuset. Dom är ganska trevliga där. :)
Och bipoläritet går i perioder, perioder med mani och perioder med deprission. Men det är värt att kolla upp, då kan du får mer hjälp om du hamnar i en svår depperiod igen.

// Lise
When nothing goes right, go left!

Anmäl
2011-07-11 13:51 #5 av: Lilith

#4
Jo, att det går i perioder av mani/depression känner jag till. Jag misstänker att jag har haft hypomanier, snarare än någon mani.

Vad jag vet så kan man väl ha vanliga perioder ibland också?

Min förra typ läkare skulle skickat en remiss till psykiatrin här i Eskilstuna. Det var i februari jag flyttade och har inte hört något sedan dess, så antingen har det inte kommit fram som det skulle, eller så gjorde han aldrig någon remiss.

Anmäl
2011-07-11 15:16 #6 av: Ratlings

Ja det kan man.
Ring och fråga!

// Lise
When nothing goes right, go left!

Anmäl
2011-07-12 03:30 #7 av: Lilith

#6
Jo, jag kan prova. Jag antar att det värsta som kan hända är väl att de är otrevliga eller bara inte bryr sig.

Anmäl
2011-07-12 14:56 #8 av: Ratlings

#7 Jag har aldrig upplevd psykriatrin i Etuna otrevliga.. :)

// Lise
When nothing goes right, go left!

Anmäl
2011-07-27 09:11 #9 av: [esereth]

Skriv en "egenremiss" och skicka till en läkare. Då borde du slussas vidae till rätt person som lyssnar.

Anmäl
2011-07-27 13:59 #10 av: Lilith

Egenremiss? Hur menar du då?
Som att jag berättar vad jag tror och vad jag har för problem och så?

Anmäl
2011-07-27 14:21 #11 av: [esereth]

http://vard.vgregion.se/sv/Regler-och-rattigheter/Sa-fungerar-sjukvarden/Remiss/

Vad jag förstår så ska en egenremiss tas lika seriöst som om en läkare skrivit remissen. Alltså dom kan inte strunta i den.

Anmäl
2011-07-27 15:38 #12 av: Lilith

#11
Åh, tack. Jag ska kolla närmare på det där!

Anmäl
2011-08-26 00:15 #13 av: Lilith

Nu har jag äntligen mejlat dem, så får vi se vad som händer. Jag lyckades inte skicka någon egenremiss, men kanske kan de ge mig något svar på vad jag ska göra om jag hörde av mig till fel person.
Är lite nervös.

Anmäl
2012-05-30 17:19 #14 av: Diviana

Hej, jag blev nyss medlem här genom att jag sökte på google på bipolaritet och utredning. Fick bl.a. upp dina inlägg här.

Nu är det ett tag sen du skrev sist, och jag vet inte ens om du fortfarande är medlem här. Men om så är fallet så skulle jag gärna vilja veta hur det gick för dig!

Jag fick diagnosen bipolär typ 2 (hypoman) i januari 2010. Men psykiatern som utredde mig sa först bara manodepressiv och förklarade inget om olika typer av det, så först tyckte jag bara diagnosen var idiotisk, för jag kände inte igen mig i det jag hade hört om manodepressivitet. Du vet, slösa bort alla sina pengar, bli promiskuös etc. Inte förrän efter c:a 1 år, då jag började en 13-veckorskurs (dagsjukvård) för bipolära, deprimerade m.fl., fick jag veta att det finns olika typer av manodepression, att bipolaritet är samma sak, och att jag är bipolär typ 2. När jag fick veta detta, och vilka symtomen är, började allt falla på plats. Nästan allt stämde ju på mig....

Har testat några mediciner som inte funkade, men nu har jag Lamotrigin. Verkar fungera. Håller fortfarande på att trappa upp.

Hur mår du nu?

Kramar från Diviana! :)

Anmäl
2012-05-30 18:36 #15 av: Lilith

#14
Hejsan!

Jodå, jag är fortfarande medlem. Är inte särskilt aktiv inne på psykologi-delen dock.

Skönt för dig att saker och ting har börjat falla på plats! :)

Jag hade ett långt uppehåll utan vårdkontakt, men tog tag i det hela för någon månad sedan.
Har varit lång väntetid, och har ännu inte fått prata med någon. En sköterska ska kontakta mig den här veckan, eller nästa, så får vi se vad som händer sedan.

Humöret i är helt okej för tillfället, mycket i skolan som det ser ut just nu. Hösten och vintern var jobbigare däremot, mår alltid sämnre under vinterhalvåret, vilket är synd eftersom jag tycker det är fint med snö.

Anmäl
2012-05-30 19:53 #16 av: Diviana

Hej och tack för svar! :)

Ja, tyvärr är det långa vänttider inom vården.... :/

Jag mår oxå sämre under vinterhalvåret, särskilt, nov.-feb. Mörkret är inget vidare. Men en walesisk väninna lärde mig att lite mera se magin i vintern när hon var på besök sent i höstas. Att gå ut i skogen, tända en eld och åkalla Nordens gudinna. :)

Får se om jag lyckas tillämpa det nästa vinter! X)

Ha det gott!

 

Anmäl
2012-09-18 13:18 #17 av: dragonstar

Hej fick ju själv presis bipolär med hypomanidiagnos.

Jag är ingen specialtis men låter som att du kan vara bipolär av flera anledniningar.  En unipolär deprisjon får man när man ör över 25 och den varar nästan alltid 3 månader.

När man är bipolär är samsjukligheten stor ( alltså att du har andra diagnoser samtidigt) dessutom brukar man ha annan sjukdom innom släckten.

Detta var vad ajg fick veta nu förra veckan när jag träffade en ny läkare och vart diagnostiserad, har då vandrat rutnt över 5 år snart 7 tror jag mellan olika psykologer läkare oc hterapefter gjort den ena utredngine efter den andra.

 

Tycker du ska be om att få en utredning på det.

Här är en bra länk med information.

http://www.bipolarsjuk.se/studiecirklar.htm

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-09-18 15:02 #18 av: Lilith

#17
Jag ska få träffa en läkare nästa vecka. Har varit mycket krångel med att få kontakt med dem, men nu verkar det gå undan lite mer.
Jag är lite nervös för vad han ska säga och jag är jätterädd för att bli avvisad.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.