30. Bok/Filmtips

"In Treatmernt"

2011-07-16 16:38 #0 av: rolnor

Tittar ibland på den här serien, jag tycker att den är GROVT MISSVISANDE!

Att sitta hos sin terapeut och prata om sin barndom (vilket det oftast handlar om) är såpass mycket tårar och smärta att man inte ORKAR mer än 45 minuter!´

Det verkar ju så mysigt att bara sitta och mysprata om småsaker i livet, men så funkar det oftast inte, jag har själv gått i samtal i drygt 7 år.

Glöm skiten!Skrikandes

Anmäl
2011-07-17 19:31 #1 av: StickyKitten

Fast alla har väl olika upplevelser från barndomen? Man måste inte sitta och gråta av smärta. Eller vad menar du?

Anmäl
2011-07-17 19:57 #2 av: rolnor

Nej, man måste ingenting, men jag tycker att det mest handlar om mys-terapi och det tycker jag som sagt är missvisande. Det kan ju dröja ett tag innan det börjar brännas, men när det väl gör det så ser det annorlunda ut än i den här TV-serien, det är det intryck jag fått av samtalsterapi.

Anmäl
2011-07-20 12:46 #3 av: [RockarFett]

Jag såg förra sässongen och tyckte den var betyligt intressantare -speciellt den äldre mannen, tror han hette Walter.

Hittills tycker jag denna sässong är en klar besvikelse.Har den kanske bytt manusförfattare?

Jag skall försöka komma över sässong ett.

Anmäl
2011-07-20 14:47 #4 av: rolnor

Det är klart att terapi kan se olika ut, framförallt beroende hur djupt man kommit, men jag tycker aldrig att jag ser något riktigt brännhett i programmet, som sagt, man pratar lite mysigt med varandra...

Anmäl
2011-07-24 01:25 #5 av: Sophie&Segra

Vart visas den här serien? (Eller finns det att hitta på nätet?) Glad

Mvh, Sophie www.teamsegra.wordpress.com
Sajtvärd på Brukshundraser & medarbetare på Problemhundar.

Anmäl
2011-07-24 06:06 #6 av: [RockarFett]

"In treatment" sänds måndag-torsdag Svt.2 kl. 22.35 samt på Svt.play

Tidigare sessonger går att köpa och säkert att ladda ner också - för den som ägnar sig åt det

Anmäl
2011-08-15 19:07 #7 av: LenaR

Jag såg förra säsongen av In treatment och gillade den jättemycket. Den gamla mannen, flickan som fått leukemi, karriärkvinnan, den lilla pojken som slets mellan föräldrarna, sessionerna med terapeutens egen mentor... Jag tyckte det var enormt välskrivet och välspelat, och superintressant att se hur terapeuten letade sig in mot problemets kärna. I allas liv utom sitt eget...

Jag förstår inte din kritik alls faktiskt, Rolf, om du ursäktar att jag säger det. Alla människor som vänder sig till terapeut för att få hjälp är väl inte psykotiska, alla som blir deprimerade eller råkar i något dilemma har väl inte utsatts för övergrepp i barndomen? Vem som helst kan väl behöva en utomståendes ögon för att reda ut saker ibland?

Det ser jag som en av poängerna med serien. Det handlar om allmängiltiga mänskliga problem som man skulle önska att man hade en inkännande och obeveklig dr. Paul Weston att hjälpa en med. Vad som är "mysigt" med en man som drivit sin flickvän i döden, eller en pojkes smärta när föräldrarna skiljer sig, eller en kvinnas sorg över att hon inte kan få barn, det ser jag inte. (Och jag tror inte att du menade så heller, rolnor.)

Den här säsongen intresserade mig inte lika mycket, så jag har inte följt den. Men förra säsongen - som jag tror var andra - den kan jag varmt rekommendera. Jag tror första säsongen var lika bra, men den såg jag inte. Någon annan som vet om den var bra?

Anmäl
2011-08-16 14:20 #8 av: rolnor

Ja, du har såklart rätt, det är bara jag som tycker att något fattas, känner inte igen mej varken i min egen terapi eller den som mina kompisar gått igenom, min upplevelse är att det ofta handlar om problem i barndomen som senare i livet dyker upp som ångest eller andra symtom.

Jag tittar fortfarande på serien för jag gillar analyserande av känslor och tankar överhuvudtget, så serien har ett underhållningsvärde för mej, det måste jag erkänna, men, det är vääääldigt lite tårar...

Anmäl
2011-08-16 21:00 #9 av: LenaR

Att det är lite tårar kan ju vara ett dramaturgiskt val - gråt tar tid och för inte handlingen vidare. Det är min gissning. Men sen måste jag säga att hur känslosam och lättrörd jag än är så håller jag masken tills jag försvinner hellre än att gråta hos en terapeut. Så jag har kanske lättare att känna igen mig i serien än andra?

Anmäl
2011-08-17 19:57 #10 av: rolnor

Ja, i så fall förstår du inte hur en session med en traumatiserad människa kan se ut, utan dú föredrar lite småprat, även om det rör viktiga ämnen. Jag tror inte att "riktig" terapi gör sej så bra i TV, det blir alldeles för mycket att ta in.

Glad

Anmäl
2011-08-18 09:41 #11 av: LenaR

Det var en dryg kommentar. Jag tycker inte om när människor tillskriver mig åsikter och erfarenheter jag inte står för.

Anmäl
2011-08-20 13:29 #12 av: rolnor

Ber om ursäkt.

Anmäl
2011-08-20 13:36 #13 av: rolnor

Jag tror att jag blir lite frustrerad av att "ingen" tycks förstå vad jag menar...

Skrikandes

Anmäl
2011-08-20 15:03 #14 av: [RockarFett]

TS: Jag håller inte med dig.Beror väll på vilken sorts terapi man går i.

Själv har jag gått många år i olika sorters terapi och nästan aldrig användt tiden till att gråta.Det är så bortkastat och något jag klarar på egen hand.Man är väll helt enkelt olika.

Jag tycker den här sessongen var en jättebesvikelse.Det enda jag tyckte var intressant eg. var Terapeutens egen terapi.

Skulle vilja se första sessongen!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.