2011-08-11 12:53 #0 av: [Ai-chan]

Hejsan! Jag måste verkligen skriva av mig. Vet inte vart jag ska vända mig till, och psyk är bara slöseri med pengar.

Jag har gått igenom en massa i mitt liv, verkligen allt möjligt. Varit självmordsbenägen och med dagligen ångest och självskadningar. Jag lider utav dystymi och personlighetsstörning UNS. Jag har även haft pcos. Och en massa andra problem. Det har varit bra nu i några år, förutom att förra året så skadade jag mig två gånger endast, en gång på våren då jag skärde mig, och en gång på hösten då jag överdoserade. Sen så har det varit lugnt, har varit ren än så länge. Men är det tro ny extrem ångest attack som är på G?? Jag är skraj allafall.

Men just nu känner jag att jag börjar må sämre och sämre i psyket, det är kaos i hela mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig dagligen stressad - att jag har bråttom, men bråttom till vad? och jag känner mig dagligen att jag behöver uppmärksamhet och bekräftelser för att veta att jag finns att jag är ok, bra. samtidigt att jag vill vara helt ensam & skita i allt då jag tycker att människor är inget att ha att göra med, de sviker - sårar och skadar bara. så jag skjuter bort folk och kan ibland vara riktigt elak och bitchig - samtidigt som jag vill ha de kvar. Jag känner att jag inte längre kan vara avslappnad eller mig själv. Mig själv... jag vet inte änns vem jag är! Är jag en snäll människa eller är jag en elak människa? Jag vet inte vad jag vill göra i livet eller vad jag har i livet. Jag har börjat få illamående och har super svårt för att sova om nätterna, är dagligen trött, och känner att jag behöver tröstäta mig typ med godis och choklad jätte ofta. Det är kaos, vet inte änns hur jag ska få ner allt hur jag känner mig i text och org. Jag behöver dagligen ha något att göra, jag klarar inte änns av att vara hemma. Så fort jag är hemma och inte är med någon och inte har något att göra så dras jag ner allt mera. Men visst, jag har mycket att göra hemma. Men aldrig lust till något.
Jag känner mig allt mer dragen till dåliga saker, supa och sex. Fast jag har varit med om sexuella övergrepp och sånt skit.
Känns som att det är bara sånt folk som kommer till mig med. Idioter, desperata typer.

Jag har varit mobbad, extremt mobbad psykiskt och fysiskt, hela skolgången och ja, större delen utav livet. Är nu 25 år.
Jag har varit med om så många elaka människor och jag har gått igenom så mycket. Jag har svårt, eller jag kan inte släppa in nya människor i mitt liv. Känns ibland, att jag använder folk för att ja, utnyttja dom. Om jag har någon användning utav personerna så kan dom vara kvar, annars bye bye. Och jag kan inte prata med folk om sånt här, har ändå ingen att vända mig till. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Men ändå, jag vill må bra, kunna orka mera, finna mig själv. Kunna ha vänner att umgås med och prata om allt mellan himmel och jord.

äh. jag vet inte änns vart jag vill komma med detta inlägg. Allt är så förvirrande och jag vet inte vad jag ska göra längre.

Jag känner mig ful, äcklig, elak och extremt ensam. Som om det inte finns någon som förstår mig. Jag brukar inte tycka om att säga sånt här och tycka synd om mig själv. Men jag tycker verkligen inte om mig själv längre. Jag vill inte mera. Jag är så trött och less på allt.  Känns som att alla undviker mig nu, jag kanske lyckades.

Jag är den som stänger in allt och känns som att jag kommer att explodera snart. Jag mår skit!