09. Depression/Ångest

Avundsjuka och bitterhet

2011-08-27 19:24 #0 av: pernillaa

Vad gör man då man blivit bitter och avundsjuk på sin egen fästman?

Jag kan inte vara glad åt någon enda liten positiv grej som händer honom. Ingenting! Jag blir så djävla arg och avundsjuk. Hatar honom nästan för att han hela tiden fått allt och jag ingenting sen vi blev ihop. Hur allt serverats honom på silverfat medan jag jobbat arslet av mig. Avskyr honom för att han svikit mitt förtroende och hur han övergav mig när jag behövde honom som mest. Avskyr att jag måste förlåta honom eftersom ingenting varit med onda avsikter. Han visste bara inte bättre. Jag hatar att jag måste förlåta honom.
Jag vill inte vara duktig och stark mer.

Vill bara slå honom och skrika och kasta grejer, men har tagit en loratadin istället(antihistamin) och lite vodka.

Vill inte prata med honom längre om hur jag mår och hur jag känner rörande vårt förhållande. Får inget svar. Händer ju inget ändå.

Hatar att jag måste acceptera att det jag gett honom i form av tjänster, energi och tålamod troligtvis bara varit i onödan. Hatar mig själv för att jag inte visste bättre. Men jag trodde att han var annorlunda. han var och ÄR ju så djävla snäll. Men inte mot MIG!!!!!!! Han tar mig förgivet! Hatar att bli sedd som den starka. Den som ska ta itu med allting och fixa. Hålla HANS huvud ovanför vattenytan. oj oj oj, stackars stackars han som får stöd av alla! Är så djävla bitter, hörs det?! XD

 

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2011-08-29 18:40 #1 av: Gypsy

Läs boken "Why men love bitches" så får du ett bra begrepp om varför man inte ska vara den tålmodiga, snälla och förstående flickvännen som hela tiden stället upp :)

Det är faktiskt det enda relationstipset jag kan ge någon nuförtiden, vare sig det gäller pojkvän, man, killkompis, bror eller pappa. Kortfattat om boken: Du kommer aldrig få respekt och bli bra behandlad av en man om du är för snäll. (Vilket det låter som du är baserat på "han var och ÄR ju så djävla snäll. Men inte mot MIG!!!!!!! Han tar mig förgivet!")

Sen är det ju fågelungen som skriker som får mat. Det jag menar är: Du får inte mer stöd och hjälp av andra än vad du kräver :)

 

Hoppas nåt var till någon slags hjälp iaf :)

Anmäl
2011-08-30 15:52 #2 av: Maria

Men är det inte så (om jag minns rätt sedan gamla inlägg) att din pojkvän har någon diagnos?

Beroende på vad så kan det ju förklara en del av hans beteende.

/Maria

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.