*pojken*
*pojken*
_
kom till insikt
trots dålig utsikt
att min avsikt
måste förnyas
den om att ta hand
om *pojken* i mitt inre
måste prioriteras
sluta blockeras
sluta dompteras
av den yttre mannen
som hjälper andra på
bekostnad av sig själv
glömd låg *pojken* slagen
helt trasig, skräckslagen
av den felaktiga pliktlagen
men själva livet hann ifatt mig
bränt barn skyr elden, sägs det
men utbränd man luktar lik
måste bli min egen samarit
åter ge åt *pojken* tillit
låta honom läkas bit för bit
inte ta ut honom i solskenet
för snabbt, så han åter blir blind
och drar sig tillbaks igen
dock, i vila lära honom tala
om det svåra, det brutala
det som synes paradoxala
lyssna, lära mig av honom
*pojken* som jag övergav
när jag blev så kallad man
han ska få komma till sin rätt
suga ur giftet från vart ormbett
förlåta för var regel jag överträtt
aldrig återvända till rädslans rike
utan ta honom med på fjällvandringar
högre höjder för att se från ovan
*pojken* ska få växa sig stark
*pojken* ska få bli min patriark
för barnen tillhör himlens mark
den fullkomliga kärleken driver
ut all rädsla och tanke på straff
sanningen hann ifatt lögnen
Han som är vägen, sanningen och livet
lärde mig ta första stapplande klivet
där kärlekens ärlighet är ledmotivet
att vara sann mot sig själv
våga säga nej med ett stänk av ja
och inte tvärtom, bara våga vara
den *pojke* och man jag är
sanningen och ingen chimär
aldrig låta *pojken* bli sekundär
vila i att vara, vara i att vila
förlåtelsens enskilda rum
där jaget *pojken* och man
vågar att visas upp
har samma blodgrupp
står i samma kärntrupp
sam-vetande tillsammans
hand i hand i en värld där
förvirringen ibland är total
*pojken* och en man
kb
_