Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
09. Depression/Ångest

Inläggning?

2011-09-03 14:10 #0 av: Ellax7834

Någon som har lagt in sig på någon psykiatrisk enhet förut? Jag mår jävlig piss och funderar på att lägga in mig. Barnens farmor kommer nu ikväll och då skall jag ringa igen och fråga om det är möjligt med en inläggning. Behöver komma bort från mitt vanliga liv där jag blir deprimerad.

Kanske räcker med några dagar men vi får se hur det går när jag är där. Kanske det räcker med att jag pratar med dom på plats. Har försökt att göra vad dom sagt att jag skall göra idag som vi pratade om i telefon flera gånger.

Berätta om era inläggningar. Vad får man göra där och hur länge stannade ni? Har ni varit flera gånger?

Anmäl
2011-09-03 14:19 #1 av: [hyperiion]

Jag har varit inlagd. Jag har bara bra erfarenheter av de. Underbar personal och livet utanför stannar upp lite. Du får en chans att andas, gråta, skrika och sova hur mycket du vill. Inga krav ställs och de är läkare och psykologer runt om kring. Man märker att man är klar där inne för då brukar man bli utråkad. Iomf så ska man väl tänka på att de inte är den bästa miljön att vara i och alla runt en mår ju precis som man själv gör. Men när man läggs in så är man ju ofta så dålig att man inte gör annat än sover och gråter. En gång va ja inne i 3 dygn mer behövdes inte. Jag åkte in och var helt förstörd kom inte ihåg namnet på mina hundar inte min personnummer osv. Plus att ja kände att livet inte var värr något. Första två dagarna va ja som en zombi och pratade knappt. Men tredje dan vände det. Antar att jag den gången bara behövde komma bort. Hade jobbat väldigt mycket och hade en helt del stress hemma. Med tanke på att du har barn också så blir ju det lite jobbigt då man måste försöka för deras skull. Man kan sällan lägga lika mycket tid på sig själv och sitt eget mående...
Jag var inne på danderyd och tycker att dom är bäst.

Mvh Elin

Anmäl
2011-09-03 14:25 #2 av: Ellax7834

Jo man vill ju försöka för sina barn men det är inte lätt att ta hand om sig själv när dom kräver all ens uppmärksamhet. Barnen har tråkigt och och hänger efter mig och mannen borta på jobb. Blir ingen vidare med mat heller men dom får något enkelt och "sliskigt" till mat och dom tar för sig i skåperna om det skulle krisa så det är ju bra.

Men jag skulle behöva åka någonstans och bara ta hand om mig själv ett tag. Jag är med dom dygnet runt, förutom när dom är i skolan och på dagis några timmar om dagen men det räcker inte.

Alla mina intressen är som bortblåsta. Jag försökte med att sticka som en sköterska tipsade mig om eftersom det var ett stort intresse förut och inte hålla på och småsnitta mig. Eller ta en isbit och hålla i handen tills det gör ont.

Anmäl
2011-09-03 14:32 #3 av: [hyperiion]

Jo jag har också fått många sådana tips. Jag tycker att du ska ringa och säga att du inte orkar mer och inget funkar. Att du måste in. Där får man faktiskt också sticka. Det är ju inte kul heller när de går ut över ens barn. För hur man en försöker så kan man inte följa för sin omgivning hur man mår. Tycker det låter som att du är på bristningsgränsen. Så för att undvika att du gör något drastiskt och tappar greppet så tycker jag absolut att dom ska ta in dig. Ring och stå på dig. Problemet är att dom försöker hålla en hemma så länge som möjligt pga platsbrist med de är deras problem och inget som ska behöva gå ut över dig. Ring igen och stå på dig ta inte nej som ett svar. Du får säga att om dom inte kan ta in dig så kommer de troligtvis att sluta illa. Du behöver hjälp nu! Det ska dom inte neka dej!

Anmäl
2011-09-03 14:38 #4 av: Ellax7834

Ja det låter som om dom försöker att få mig att stanna hemma. Jag vet att dom har fler sängar nu för dom har fått nya lokaler nu i veckan så det borde ju finnas plats. Barnens famror försöker även hon att jag skall stanna hemma. Men jag orkar inte. Jag har proppat i mig en massa mediciner under ett dygn nu. Mer än vad jag brukar jag göra men jag har svårt att sova ändå. Fick lite sömn men inte lätt att få sova ordentligt när barnen kommer och frågar något hela tiden. Lättare att få dom tidigt i sängs så jag själv får sova.

Jag är så feg och väntar på att dom skall erbjuda mig inläggning. Men jag tänkte ringa efter 17 när den sköterska jag pratat med slutar för dagen. Kanske en annan kan hjälpa mig.

Anmäl
2011-09-03 14:48 #5 av: [hyperiion]

Jo tyvärr så kommer dom inte erbjuda dig en plast utan att du kräver en:/. Du får säga att du behöver hjälp nu och att du inte kan vara henne längre. Sen tycker tag att de är lite dåligt av barnens farmor att försöka hålla dig hemma. Om du mår så dåligt att du måste bort kan väl hon försöka stötta dig istället för att försöka få dej att vara hemma. Igen känner hur du mår bättre än dej. Därför gäller de att gå på hårt. Sen så kan man lätt få det att låta som om de inte är så illa som de är för man blir lite svag och mesig i andra sidan telen och man orkar inte stå på sig. Men tyvärr är de här man får försöka göra en sista kraftansträngning så du kan få en plats.

Anmäl
2011-09-03 14:54 #6 av: Ellax7834

Ja jag får göra ett försök. Sköterksan tyckte att jag inte skulle ligga i sängen hela dagen för det är då tankarna maler och maler.

Mitt liv går lätt att avsluta med hjälp av alla mina mediciner men jag vet bara inte när jag skall ta dom för jag vill ändå inte att barnen skall se mig död. Kommer nog inte att få ha mina mediciner hemma mera utan åka och hämta en dosett på apoteket eller psyket efter det jag berättade om hur jag tänkte ta mitt liv. Var nära en gång i maj och inte har jag blivit bättre sen dess. Då skrev jag inte in mig utan jag ringde bara och fick tag i någon läkare att prata med och en tillfällig psykolog men nu är jag utan så hjälp ett tag fast jag står på Prio 1.

Anmäl
2011-09-03 15:00 #7 av: [hyperiion]

Jag blir ledsen när jag hör hur lite respekt vården verkar ha för dig. Att säga åt dig att inte ligga i sängen är kanske ett tips men samtidigt ligger man ju inte i sängen för att de är kul utan för att det är allt man orkar göra. Tycker den psykiska vården är snåla med sina resurser. Du som dessutom är benägen att avsluta ditt liv ska absolut inte vara hemma. Att prata i telen är inte så mycket till hjälp dom kan ge tips men när man är så långt nergången så kan man ändå inte ta dom till sig.

Anmäl
2011-09-03 15:12 #8 av: Ellax7834

Jo det är mycket svårare i telefonen. Inte lätt för dom heller skulle jag tror. Jag sa bara att jag hade tankar på en överdos men inga planer. Dom är som vilken sjuksköterska som helst skulle jag tro. Det är väl som när man ringer SOS och man tror att man har fått en hjärtinfarkt och ber en att ta två alvedon.

Men du har rätt jag måste stå på mig och ringa igen. Farmor tror att hon kan lösa allt bara hon kommer dit. Det blir bara jobbigare för mig att visa att jag mår dåligt. Som en utböling som inte kan ta hand om mina barn. Dom kommer från en gammal släkt där typ ingen är psykisk sjuk. Tror jag.

Anmäl
2011-09-03 15:21 #9 av: [hyperiion]

Jo de förstår jag men samtidigt så måste hon ju tänka på att du känner dig utsatt och dumförklarad. Du kan inte ta hand om dig själv just nu och inte dina barn heller. Det betyder absolut inte att du är en dålig mamma. Men du är sjuk. Dom skulle ju knappast säga till någon som lider av cancer att skärpa till sig eller säga att jag kommer över och tar hand om barnen. Man mår ju inte bättre för det. Hur man än gör så är man fortfarande sjuk. Ju snabbare du kan få jobba med dig själv desto större är chansen att du mår bättre snabbare och kan vara den person som du vill vara. Ingen vill känna sig som en värdelöst vrak som bara är till problem. Du behöver vård i kombination av läkare och mediciner. Precis som vilken sjukdom som helst.

Anmäl
2011-09-03 15:30 #10 av: Ellax7834

Mmmm. Saken är den att hon har sin mamma som är väldans sjuk med och skulle inte vilja vara borta så länge heller så kanske en natt kan jag vara borta men en natt känner jag att jag inte klarar av utan måste få vara flera. Mannen kommer hem på tisdag och kan ta över barnen från henne i såna fall. Hon vill hem men hon skulle komma imorgon annars och stanna tills måndag. Kanske hon kan stanna lika länge och lite till. Barnen klarar sig själv till skolan med cykeln medan yngsta dottern kan vara hemma med farmor. Farmor har ingen bil nämligen.

Anmäl
2011-09-03 15:35 #11 av: [hyperiion]

Jo men det där får lösas på ett eller annat sätt. Sånt fixar sig du kan inte åka hem efter en dag då ska du inte göra de heller..

Anmäl
2011-09-03 15:45 #12 av: Ellax7834

Precis men jag vill ändå inte att hennes mamma skall gå och bli sämre medan hon är här. Hon är det enda barnet (min svärmor alltså och hennes mamma är gammal och skruttig). Hon har gått ner mycket i vikt sen i somras.

ÅÅååh vilket dilemma. Nä jag måste bli frisk nån gång. Har varit så här i många år nu.

Anmäl
2011-09-03 16:27 #13 av: [hyperiion]

Har du ingen vänn eller syskon som kan ställa upp några dagar?:/

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.