Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
02. Allmän psykiatri

Hur går jag vidare nu då?

2011-09-28 17:47 #0 av: Ketang

Jag har alltid haft svårt för att jobba. Varför vet jag inte. Hittade i våras ett perfekt jobb med bra chef och kanon bra arbetskolegor! Jobbade på som aldrig förr och det fungerade kanon! Sen började det strula med mina föräldrar och nu har vi nästan ingen kontakt alls! Dottern har varit sjuk endel så jag har fått vabba efter som min man nyligen opererat sitt knä och inte kan göra något.

I dag bad min chef att jag skulle komma in på hans rum. Sen släppte han bomben. Jag får inte vara kvar för han tycker att han ser "ett mönster" i min frånvaro! Dottern har tydligen "varit sjuk" många måndagar och fredagar enligt honom. Jag fattade till en början ingenting. Sen bröt jag ihop, det är bara för mycket just nu! Ska man inte kunna vara hemma med en sjuk dotter nu heller!? Jag har ingen aning om det påstådda mönstret. Men jag vet att hon varit sjuk några helger så det kan säkert stämma att det varit någon måndag eller fredag. Men om han inte trott att jag vabbade kunde han väl bett om papper på det!? Jag bröt som sagt ihop och sa att jag inte visste hur jag skulle orka komma dit och jobba i över en månad till med vetskapen om att jag inte fick vara kvar. Så jag fick betalt tiden ut men får vara hemma. Känns hur sjukt som helst! Jag bara tog mina saker och åkte där ifrån. Sa inte ens hejdå till dom andra! Känner mig SÅ DUM!

Och nu känns det i hjärtat och själen att mina föräldrar inte finns här så jag kan ventilera detta med dom. Även om dom kanske inte förstått så känns det ändå konstigt att inte kunna ringa och prata med dom....

Men! Nu till frågan då. Hur går man vidare med detta utan att ramla ner i gamla hålor igen. Jag stretar emot så gott jag bara kan för att INTE ramla i något av dessa hål jag en gång tagit mig upp ur...

Det värsta jag känner nu är att jag känner mig dum och som en dålig medarbetare som dom inte vill ha kvar! 

Anmäl
2011-09-30 14:02 #1 av: rolnor

Faan vad taskigt, kan dom verkligen göra så??? Idiotiskt!

Anmäl
2011-09-30 14:30 #2 av: Ketang

Japp, jag var bara provanställd så dom verkar kunna göra lite som dom vill! Och jag var den enda med små barn... dom andra hade barn över 10år... om det nu spelat in vet jag ju inte. Men jag är den enda som vabbat.....

Anmäl
2011-10-01 16:08 #3 av: Hawknestgrove

ja för man får inte vabba med barn som är  över 10 de räknas kunna klara sig själva på dagarna.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-10-01 16:20 #4 av: Ketang

#3 Det var inte riktigt så jag menade. Grejjen är ju att jag är den enda på företaget som har små barn och som vabbat. En av killarna har en adopterad liten tjej på fem år, men hans fru vabbar alltid när hon är sjuk. Så faktum är att jag är den enda som vabbat...

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.