Annons:
Etikettakuta-situationer
Läst 8823 ggr
iins
10/29/11, 9:21 PM

död inombords..

alla mina känslor är helt nollställda. förut den tiden innan jag gick in i min depression jag nu är fast i så glädje jag mig av ett gulligt sms från någon fin kille bara. nu skulle världens snyggaste kille kunna smsa mig med det finaste smset som kan skapas men ändå skulle mina känslor stå still.. det är oerhört jobbigt för jag kan inte känna känslor nåmera.

den enda som fungerar för mig är att gråta.. fast det har jag också svårt för, hur dåligt jag än mår så kan tårarna stå stilla och knappt komma ur mig fast jag är helt gråtfärdig inombords, osynliga tårar dvs. jag kan inte ens bli kär i någon längre.såhär har det vart i mer än 2 hela år nu. jag har vart helt tom inombords med att känna någon sorts känsla..

förut levde jag med minst tio olika känslor per dag,när jag vaknade, vaknade jag med en härlig känsla i min mage och med ett äkta leende på mina läppar, sedan snackade jag med mina kompisar och de skapade en ännu godare känsla till mig, sedan gick jag till skolan och då kom dendär utråkande känslan att jag bara ville gå från lektionen som va så tråkig sedan efter skolan va jag med min pojkvän och va såå himla kär, då jag kände hans närhet va jag lyckligast i världen och det va för jag fick en sån härlig känsla i hans närhet.

men nudå, nu står allt still, jag känner inte av nånting längre oavsett vad jag går egenom. ska det behöva vara såhär är det fan sjukt att ens fortsätta leva, för ska man leva ska man ju va som en normal människa, leva med känslor. känna är en stor del av ens liv, livets mening. att ha känslor. annars är man helt död inombords ju, just det jag är. 
varför ska det behöva vara såhära för. visst, jag är djupt deprimerad men det är redan så många symptom som jag lider av så ska jag lida av att inte ens känna några känslor längre.

ORKAR INTEEE HA DET SÅHÄR men jag kan inte ordna till det bara sådär…

Annons:
studerandemamman
10/29/11, 9:27 PM
#1

Eftersom jag inte vet så mycket om dig eller varför du mår som du gör.. Så är det svårt för mig att säga vad du ska göra osv.
Men jag kan bara säga att det blir bättre , du kommer kunna känna så igen. Svåratider kommer och går , men det gör oss även starkare.

iins
10/29/11, 11:11 PM
#2

hej! kan ta det lite kortfattat, jag som vem som helst som är lycklig kan få en sjukdom heltplötsligt. jag levde ett super bra liv innan besvärsymptomen börja ta över mig lite smått och som jag nu är heöt fylld av. det finns ingen alls anledning till varför jag mår som jag mår. utan allting började med att jag fick tvång på exakt allting jag gjorde, tappa min egnakontroll för en annan tanke än min egen vilja styrde mig och bad mig göra något upprepande eller annorlunda som ett tvång bara heltenkelt. om jag inte löd de så skulle något hemskt uppstå så det gjorde mig riktigt orolig så jag i stort sett av hela mina dagar följde vad tvånget bad mig göra, gick på toalletten där uppe istället för den där nere där jag var, satte på mig skinnjackan istället för dunjackan då de va as kallt ute för tanken sa det osv, de tankarna styrde hela min vardag, imed att tankarna ploppa fram i varje sak jag gjorde….

på så vis hamna jag i min djupa depression, just för jag fick en OCD tvångssjukdom som va svår för mig att hantera. så nu är jag djup deprimerad också och inget kan bli värre än vad det nu är för mig.

jag träffar minapsykologer (har flera olika) minst 2gånger i veckan och har gjort sedan jag beretta hur jag mådde sen förra sommarn dvs. mer än 1 år sedan nu. men det hjälper inte minsta dugg. de har själva sagt till mig att jag endast kan bli frisk och kry igen av hjälp av någon medicin som blir rätt för mig.

hittills har jag provat över 15olika mediciner men som bara förvärrat allting, och nu har jag just börjat med en ny, har bara fått massor med biverkningar nu till starten som man ska få men får hoppas det vänder tilld e positiva av medicinen snart..

jag är 16år och har hela livet framför mig, jag vet.

men nu i flera år, senaste åren har jag inte kunnat njuta av mitt liv, varken det eller ens kunnat "leva" det.

har vart så inne i mig själv och eftersom tvånget styr mig så oerhört så är det omöjligt för mig att göra det. jag är helt borta i mig själv också och kan inte fokussera på verkligheten för jag är så borta och okontrollerad.. om du förstår.

nu har jag förklarat lite så nu vet du hur det står till. gjorde denna förklaringen helt frivilligt för jag verkligen ville dela med mig av min "historia" för någon. hoppas du orkade läsa alltihop och tack så mycket för din kommentar här och i mitt andra forum.

studerandemamman
10/30/11, 8:55 AM
#3

Självklart så läste jag igenom allt du skrev , tycker du verkar vara en sån go tjej. Och du förtjänar att ha det mer än bra!

Eftersom jag själv ej har haft någon form av OCD , så kan jag ej säga att jag förstår hur du har det. Men i det du skriver så kan jag tänka mig att det är enormt jobbigt för dig.

Får du bra stöd hemma med? Oavsett vad det gäller så är det ju viktigt att känna stöd om man ska bryta ett beteende eller ta sig ur ett dåligt mående. Även fast man kanske vill , så är det svårt att klara allt ensam.

Du kommer klara det här ska du se!:)

iins
10/30/11, 10:23 AM
#4

stort tack för dina ord! de betyder att du bryr dig.

japp jag får bra stöd hemma. nu när mina föräldrar vet om hur jag mår respekterar dom det och mig suveränt så det är inga problem.

ja, jag hoppas jag lyckas besegra demonen i mig nångång snart innan jag inte står ut mer..

Saga85
11/1/11, 1:07 AM
#5

Kan inte mer än ge dig en stor kram! Skönt att du har hittat stöd hemifrån så pass tidigt - det är värt så mycket! Som sagt var så har du ju hela livet framför dig (även om det känns nattsvart just nu). Tråkigt det där med mediciner som inte funkar.

Jag ångrar mig så mycket att jag väntade i 12 år med att berätta för min familj hur jag mådde. All ångest och tårar. Har dock inte heller haft någon form av OCD. Men dock levt med ÄS, och där är det lite liknande symptom - det är något som tar över ens liv, som säger åt en vad man får och inte får göra, en besatthet, en känslolöshet.

Hoppas att du finner stöd i både familj och vänner. Se till att kramas mycket - låter kliché, men närhet har en läkande effekt. Även när man känner sig tom inombords *kram*

Upp till toppen
Annons: