04. Personliga berättelser

våldtäkt 5månader sen. Fortfarande ingen hjälp

2011-11-02 12:55 #0 av: Jaquline

I hela mitt liv har jag fått höra det Svenska talspråket "det finns hjälp att få".

Verkligheten har börjat komma ifatt mej nu, om några dagar är det exakt fem månader sen.

Jag lades in på psyket, befann mej i chock, fick fenergan sprutor hela dagarna. Ingen i personalen fick prata med mej, det skulle den specialutbildade psykologen göra, han som var på väg men aldrig dök upp.

Efter två veckor placerades jag på ett jourhem, där bodde jag i ett uthus om dagarna, dem jobbade 8-17.. Jag fick inte befinna mej i deras hus under den tiden, Dvs jag fick ingen mat under dessa timmar.

Socialtjänsten ordnade tillslut en insatslägenhet.

Läkarna sjukskrev mej.

Nu väntar vi på min sjukpension.

MEN, En liten detalj bara.. Det så kallade "Hjälp" jag fick, har hittills (fortfarande) bara bestått av lugnande piller av diverse slag.

Jag har inte fått träffa en endaste psykolog eller terapeuth som Landstinget i somras bestämde.

Det värsta är att jag är bitter, jag har blivit arg, avstängd.. Jag skrattar inte längre. Jag gråter, mardrömmar, kan inte äta.

Fallet är såklart nedlagt, jag fick aldrig någon försvarare, jag har överklagat upp till Högsta Domstol. Igår fick jag brevet, fallet tas inte upp. Jag känner mej ensam.

Har träffat en bra kille för en månad sedan, i början var jag glad, nu kämpar jag så att det gör ont innuti mej för att han inte ska se hur jag mår.Han tror att jag är sur eller på dåligt humör när jag beter mej konstigt.

Igår var jag på psykakuten och sökte hjälp, jag ville läggas in. Men precis som förra gången jag kom in med självmord i tankarna, så skickades jag hem med ännu fler piller.

Finns det ingen i världen som bryr sej? Jag känner med människor som mår dåligt och råkar ut för saker.

Vart har "Det finns hjälp att få"-hjälpen tagit vägen? Eller är jag bitter och missnöjd med allt i mitt liv så att jag inte ser hjälpen? Varför fick jag ingen akut traumaterapi då?!
Är Sveriges psykvård raka vägen till självmord eller är det mej det är nåt fel på.
Inte ens kvinnojouren här i stan kunde erbjuda mej samtal i somras när jag ringde helt hysterisk och panikslagen.

 

Blir livet inte bättre än såhär? 
Kommer det bli bra, någonsin?

Anmäl
2011-11-12 21:51 #1 av: Gips

Tråkigt att höra, om det blir bättre hänger ju lite på dig själv med..

Anmäl
2011-11-13 01:31 #2 av: Ratlings

Nu vet jag inte ritkigt vad #1 har varit med om själv, men jag tycker det är fel att säga "om det blir bättre hänger ju lite på dig själv med" i en sånhär situation.

Psykvården är mer eller mindre bra beroende på vart man bor. 
Går man till psykakuten med självmordstankar så borde dom göra något, men det är inte alltid dom gör det. Men du är iallafall inte ensam, inte överhuvudtaget. Nästa gång du går dit, vägra åk hem. Säg att du behöver hjälp, stå på dig. Jag vet att det inte är lätt, men i dagens samhälle måste man kräva hjälp från psyk, tyvärr.

Hoppas det blir bättre och att du får hjälp någongång. Det underlättar ju att prata med någon, även om det kanske inte känns så i början. Ring till psyk/VC och säg att du behöver gå i terapi pga det så borde dom göra något.

Men återigen - du är inte ensam!

Styrkekram!

// Lise
When nothing goes right, go left!

Anmäl
2011-11-13 13:49 #3 av: Hawknestgrove

har du kontaktat  Brottsofferjouren?

http://www.boj.se/?c=4&pg=73

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-11-13 13:56 #4 av: Hawknestgrove

För övrigt en väldigt bra hemsida, där du kan få massa hjälp bara genom att klicka dig runt lite!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-11-17 14:34 #5 av: [kersteriksson]

Gips! Tror tyvärr inte du vet vad det handlar om! Hur kan du bara yttra dig som du gjorde?  Kanske beror på inskränkta referensramar från din sida, hoppas det för din skull..../ Linda

Anmäl
2011-11-20 15:19 #6 av: Hawknestgrove

Ja, samtidigt, som jag tror inte det var illa menat. Man får så hopplösa facetter när man bara har det skrivna ordet....Tyvärr, så är det ju så, att man måste jobba på det själv också, fast man  är oskyldig. Ens inre kan man ju inte bara låta andra styra, det vore ju hjärntvätt. det är kanske så gips menar....

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl