Annons:
Etikettoff-topic
Läst 4560 ggr
ladymiss
2011-11-15 21:06

räknar på fingrarna... skämmigt

ja… jag räknar på fingrarna, har sjukt svårt i matten då jag kan tolka frågorna på ett helt annat sätt.. (svårt att förklara) och jag måste räkna på fingrarna när jag t.ex. subtraherar ett tal :( Det är väldigt pinsamt men jag KLARAR VERKLIGEN inte att räkna utan det.. Hur "avvänjer" man sig? För det är sjukt jobbigt när andra ser att man räknar på fingrar..  -.- dessutom lärde jag mig klockan jättesent och har jättedålig tidsuppfattning.. varje mattelektion är plågsam… jag måste alltid visualisera och förstår inte om jag inte får veta varför en matematisk sak är som det är… jag känner mig så dålig :(

www.strangegirlyouknow.blogspot.com

Annons:
Sophey
2011-11-15 21:10
#1

Det ar val bara att andra manniskor ska acceptera det. Jag har raknat pa fingrarna i hela mitt liv och kommer inte att sluta for att folk kanske anser att det ar konstigt eller efterblivet.

De andra manniskorna gor sakert nagonting som de tycker at pinsamt eller som du tycker at helt konstigt sa det ar bara normalt att gora lite saker som att rakna pa fingarna. Glad

Medarbetare på matlust

StickyKitten
2011-11-15 21:32
#2

Om du har svårt för matte kanske du behöver extrahjälp helt enkelt?

Man slutar ju räkna på fingrarna i takt med att man blir bra på huvudräkning, eftersom det är mer effektivt och man kan beräkna större tal och så vidare. Blir man inte bra på huvudräkning så fortsätter man nog att använda fingrarna. Men jag tycker inte att du ska skämmas för det, alla kan inte vara bra på allt Glad

ladymiss
2011-11-15 21:35
#3

jag har bett om extrahjälp men jag får inte det, har alltid pendlat på gränsen mellan IG och G (ibland G+ men oftast på gränsen mellan nånting), eftersom vi är en så liten grupp så tycker dom väl att jag ska få den hjälp jag behöver men jag förstår helt enkelt inte lika snabbt ändå.. åååh

www.strangegirlyouknow.blogspot.com

StickyKitten
2011-11-16 13:16
#4

Då är mitt enda tips att försöka få så mycket hjälp på lektionerna som möjligt. Försök att inte skämmas för att du inte förstår, utan ligg på läraren tills du fattar.

Eller be om extrahjälp igen, om du riskerar att få IG. Du ska inte behöva bli underkänd liksom.

liawilson
2011-11-17 11:02
#5

Det är nog många som gör ska du se..fast folk inte pratar om det

*Kärlek & lycka*

[NinaCrown]
2011-11-27 15:31
#6

Jag räknar på fingrarna O.O Spec när jag är stressad, annars kan det hända att jag "ritar stickor" för varje tal mentalt i huvudet. Typ, visualiserar ett streck som betyder tex 1 eller 10. Jag fick ingen hjälp med matten förren jag började årskurs 9 och det är där jag lärde mig all matte jag kan idag för jag läste i princip inget på gymnasiet heller. Man måste vara benhård när man ber om extrahjälp i skolan tyvärr -_-'' Kanske kan dina föräldrar jaga på lärare och rektor en del så du får hjälp? Alla skolor ska tillse den hjälp eleven behöver, inte den hjälp dom anser får duga för eleven.

Annons:
[SweetRose]
2011-11-27 18:35
#7

Var stolt och räkna på du! Är det ett sätt som funkar för dig, varför vänja dig av med det?

Jag räknar själv på fingrarna och jag fick vg i matematik B på gymnasiet så det ska nog gå! Annars som någon sa, extralektioner för mattedelen :)

Rocktjejen
2012-01-03 08:35
#8

Jag gör dom du räknar också på fingrarna..jag är 41 år o har i hela mitt liv skämts för att jag e så urusel på matte..kunde inte ens hjälpa min dotter med matte läxor..och precis som du så kan jag tolka det helt på ett annat sätt..det finns något som heter dyspraxi..det är motsvarigheten till dyxlexi..jag lärde mig klockan sent också i skolan..jag skäms för att jag inte kan procent räkning.jag vet vad halva priset av vad en vara är..men andra saker måste jag fråga om i affärer osv. jag kan lära mig allt ena dagen i matte för att sen till nästa dag totalt har glömt av allting..Så jag förstår dig som är ung o har detta problem..kräv mer hjälp både i skolan och hemma.

Lycka till!!

Kram

Delfinen
2012-01-05 14:56
#9

Om jag inte har tillgång till miniräknare måste jag använda fingrarna när jag räknar. När det gäller huvudräkning klarar jag bara t. ex att 8+8 är  16 men för att sen veta vad 16+8 är blir det fingrarna jag använder. Är 51 år och har alltid gjort så.

Det viktigaste är inte HUR man räknar utan att man hittar ett sätt som fungerar för en själv.

Angående skolan att dom nekar dig hjälp så får dom inte neka. Det är skolans skyldighet att bidra med den hjälp en elev behöver.

Pialinn
2012-01-11 12:33
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#10

Har jag siffran framför mej, tänker jag ut punkter på själva siffran och räkanar dom med hjälp av pennan. Då är det inget som ser vad jag gör.

7:an räknar jag uppifrån o ned 2 ggr o själva strecket (på gamla sättet att skriva) sist. Hopas du förstår.

Jag är pesionär och gör fortfarande så här när jag ska addera.

Det är synd att du inte får bättre hjälp av din lärare, för matte är viktigt.

Far ej fortare fram än din skyddsängel flyger!

[Cleopatra]
2012-01-15 18:26
#11

Som det skrivits ovan så har vissa svårt med bokstäver och andra har svårt med siffror. Har man svårt med det ena eller det andra kanske man behöver en diagnos på det för att få extra stöd i studierna så att man kan bli bättre.

Rumblebee
2012-01-19 13:20
#12

Det kan vara någon form av dyskalkyli du har (som dyslexi fast med siffor). Det har jag, jag har alltid haft IG i matte, varje gång jag hade mattleketion så var ju det nästan rena rama tortyren, i och med att jag vet att allt blev åt helvete fel, (förlåt mitt dåliga språk där), speciellt i högstadiet och gymnasiet. Det enda jag kan räkna i princip, är plus och minus, gångertabellen är en plåga, i alla fall om det är 3x4 eller något annat tal som är mer än 3x3. Och jag sa ju aldrig till om det i skolan (hade visserligen lite hjälp i mellanstadiet), så det blev ju som det blev. Kanske hade det blivit bättre om jag sagt något, kanske inte.

När jag ska plussa ihop något t.ex när jag är och handlar och har begränsat med pengar med mig, så måste jag försöka att räkna enkronor först (tar hjälp av fingrarna, på ett litet diskret sätt). Sedan försöker jag räkna ihop alla tior som varorna kostar. Det brukar alltid bli så att jag plussar på för mycket, men det är mest en medveten sak, för då vet jag att jag garanterat har råd, även om jag kanske måste skippa att köpa något.

Klockan kan jag i princip inte, såvida det inte är digital, då går det hur bra som helst, men vanliga klockor med visare försöker jag undvika. Jag har även problem med att koppla att 17:00 är samma sak som kl. 5. så där måste jag tänka att 15:00 är samma sak som kl. 3, osv.. Vissa klockslag har jag lätt för att översätta från digitalt till analogt, och det är tack vare att jag går med min hund vid vissa bestämda tider.

Visserligen har jag blivit lite bättre på att räkna och kunna titta på vanliga klockan, även om jag känner mig väldigt osäker. Men helt bra kommer det aldrig att bli känner jag. Personligen så skäms inte jag direkt för att jag har svårt att räkna eller använder fingrarna, däremot så är det mer pinsamt att inte kunna den analoga klockan ordentligt.

[Northbridge]
2012-03-10 11:41
#13

Jag lärde mig matte genom att räkna på fingrar. Varför skulle jag nu upphöra det?

Annons:
[CajsaBajsa]
2012-03-11 15:23
#14

Problemet med dagens skola är att den utgår ifrån att alla tänker på samma sätt, men så är inte fallet, långt ifrån. Du tänker på ditt sätt och jag tänker på mitt sätt. Matteläraren ska ta hänsyn till det och uppmuntra dig att tänka som du tänker bäst, för då kommer du kunna lösa många problem som andra inte klarar.

Jag räknar också ofta på fingrarna. När jag var yngre tyckte jag det var lite pinsamt så då kunde jag ibland liksom titta på fingrarna istället för att peta på dem, om du förstår vad jag menar. Som att räkna med ett osynligt finger. Och så gör jag ofta som #10 och gör prickar på siffrorna.

Men nuförtiden skäms jag inte för att räkna på fingrarna och gör det helt öppet. Jag vet att jag har svårt för "enkel" matte men kan lösa mer komplicerade tal lättare än andra eftersom jag "ser" logiken istället för att räkna. Svårt att förklara. Men helt enkelt så tänker man olika och alla sätt att tänka har sina för- och nackdelar.

Upp till toppen
Annons: