Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
23. Tänkvärt

När ni diskuterar

2012-01-05 03:00 #0 av: Jellyfish

Först och främst, varför leder det till diskution? Är det okunskap eller tävlingsinriktat?

Och hur går det till väga när ni diskuterar, är ni opartiska och försöker lägga fram den information ni har att bjuda på för att alla ska få gå hem och bilda sin egna åsikt, eller försöker ni också vara den som låter smartast, mest insiktsfullast?

 

Anmäl
2012-01-05 03:23 #1 av: Jellyfish

Jag har märkt att flera av mina föredetta-närmsta vänner har en slags barriär vid diskutioner. Motparten försöker alltså hela tiden motarbeta, och kan ändra åsikt hur som helst under diskutionens gång, hvudsaken är att hålla det tydligt att dem inte håller med deras ursprungliga motpart, utan har en egen bättre åsikt. I mina andra umgängeskretsars - inte lika tävlingslystnade - diskutioner brukar vi komma fram till en viss förståelse, och det brukar byggas broar över argumenten för att se likheterna och skillnaderna. Detta är oftast när dem själva argumenten har blivit sagda. I de här nyare diskutionerna är det då dags för aggressivare tal, upprepade argument, ordmärkning, byte av ämne, personliga grejer, o.s.v. Det kan gå till riktigt löjliga situationer när en motpart i stort sett faktiskt säger upprepat "nej" till vad som än läggs fram.

Själv blir jag väldigt triggad, och även om jag i början av de flesta diskutioner försöker vara opartisk och saklig, så blir jag så förbannad av att inte bli lyssnad på, så jag lägger mig tyvärr i samma spår. Jag stänger mina öron och bara skjuter med. Det har liksom bildats små lag bland oss, och jag måste undvika dem som ställer sig på min sida om jag vill ha en chans att få en seriös diskution.

Nu när jag har märkt vad jag själv gör så har jag börjat försöka hålla en god min och undviker att själv dra upp diskutioner, men svarar ändå när någon börjar fiska efter argument. Men det funkar inte. Istället så har det blivit en ny -lika agressiv och tävlingslysten- stil att argumentera på, där de andra nu förtiden säger "jag förstår, men.." "Jag tänkte också så en gång i tiden, fast nu..." "Jag känner igen i det du säger, fast.." Och det här sättet måste ge någon riktigt confident-boost för vissa skjuter ut dem här i början av varje ny mening. Och det verkar inte handla om förståelse, för det finns alltid en påbyggning som antyder att den andra har vart där, men är i dagsläget bättre. Och det här gör mig ännu mer förbannad, för helt plötsligt så blev det så tydligt att vissa utav de här individerna ser sig som så mycket mer intelligenta än andra. Och detta måste visas dagligen.

Ingen av oss kan ta råd av någon annan. Alla av oss tycker att vi vet bäst, och visar faktiskt ingen respekt för de andras intelligens. Jag blir förbannad bara jag tänker på det-

 

Anmäl
2012-01-13 23:37 #2 av: Seerina

En människa som tror sig veta allt är egentligen livrädd inombords. Hon skälver av bara tanken på att inte veta. Hon grundar sin egen inre trygghet i att just veta. Hon är livrädd för att ha fel för då raseras hela tryggheten.

Testa dig i att inte veta.

Öva varje dag. Säg "Jag vet faktiskt inte".

Ju mer du övar på att inte veta desto mer stärks din inre trygghet i att lita på dig själv och livet utan att äga någon inre vetskap. Detta skapar ett öppet sinne och tro mig - du lär dig MER på att INTE VETA.

Jag tror, jag kan ha fel, du kanske har rätt är uttryck som vinner andras leenden och vänskap.

Jag vet - skapar tyvärr mest krig.

Anmäl
2012-01-14 10:26 #3 av: MimmiH

Jag försöker att inte vara en så kallad besserwisser. Man kan ha blivit uppfostrad så att man alltid måste vara så duktig, inte få svara fel, ha svar på allt osv - särskilt vanligt för storasyskon tror jag.

Det är helt klart att rekommendera att man ärligt säger: jag vet inte - istället för att mer eller mindre hitta på ett svar bara för att det ska verka som att man är så duktig.

 

 

Anmäl
2012-01-15 18:24 #4 av: [Cleopatra]

Själv diskuterar jag för att sprida information och för att snappa upp ny information om motparten är i den nivån.

Jag tror att det som många människor överlag har jättesvårt för är att LYSSNA på andra. De flesta är väldigt upptagna av sig själva och då kan det gå sådär tokigt som du beskriver.

Anmäl
2012-01-16 17:30 #5 av: Jellyfish

Jag håller med er tre ovanför totalt! Och det är det som gör att det känns så hopplöst att diskutera med de här personerna.. Jag tyckte att jag beskrev det i min kommentar, men när jag läser om så tycker jag inte alls det framgår i min kommentar.

Det som har blivit är en attityd där folk hela tiden prejar på sina goda självbild, och alla kan ju hålla med om att man inte kan lära sig något om man inte är villig att ge upp vad man tror sig veta. Men jag tror inte att så många översätter det till sitt beteende. En viss person som ofta drar diskutionerna åt det håll som jag inte eftersuktar - alltså det tävlingsinriktade hållet - kör stenhårt med detta, och säger det som att andra ska vara beredda på att överge sina argument. Men jag har inte en enda gång på den långa tiden jag kännt henne sett henne lyssna på någon, och ta in det som om det vore lika värdefullt som hennes egna ord.

Jag anstränger mig för att hålla liv i orden "andras tankar är mer värdefulla än dina egna" och det gör mig ganska frustrerad när man märker mönster över helt åtskiljda diskutioner,som ex. att det alltid är samma person som ställer sig emot en, och sedan gör allt i sin rätt för att det ska verka som att den har rätt.

Förstår om ni får en skev bild av vad jag säger, men jag försöker vara så ärlig som möjligt, och inte försköna för min egen fördel. Jag skulle gärna ta emot tips på hur man ska hantera en diskution som är upplagd som en tävling, när man i själva verket vill just (som ni sa) dela information och få en åsikt med mer underlag. För det borde finnas något bättre alternativ än att bara gå därifrån? För i dem här tävlingarna missar man ju en hel människas åsikter. Ska man bara strunta i det om personen inte visar intresse av att dela dem, utan bara att bli självuppfylld?

Anmäl
2012-01-16 18:51 #6 av: Seerina

#5

Själv blir jag väldigt triggad, och även om jag i början av de flesta diskutioner försöker vara opartisk och saklig, så blir jag så förbannad av att inte bli lyssnad på, så jag lägger mig tyvärr i samma spår.

Svaret till varför du har problem har du i texten ovanför.

Gör i stället som i texten nedanför.

* Tillåt dig att inte bli lyssnad på för då börjar de lyssna.

* Tillåt dig att ha fel för då slutar de övertala dig om att du har det.

* Tillåt dig att bli överkörd, nedtrampad och mosad för då slutar de argumentera för att så ska ske.

* Sluta försvara dig för då vågar de göra likadant.

* Sluta kriga för din rätt för då släpper de andra också sina vapen.

Hemligheten ligger i att någon måste BÖRJA föregå med gott exempel i en diskussion för då följer de andra efter och anammar samma beteende.

 

Anmäl