01. Akuta situationer

Efter ett självmordsförsök

2012-01-24 18:44 #0 av: millionmilesaway

Det har nu gått en vecka sedan jag gjorde mitt första självmordsförsök,har varit inlag sen dess. Hur ska man orka efter en sån här sak? Jag är rädd för mig själv,litar inte alls på mig själv just nu,och det gör inte mina föräldrar heller så jag blir kvar här på avdelningen ett tag till. Det gör iofs inget,jag är livrädd för att komma hem igen,komma hem dit jag gjorde det,det är jättejobbigt. Jag får ångest så fort jag ser en ambulans. Jag vill bara ifrån mig själv och allt det hemska jag gjort i mitt liv. Hur ska man göra för att gå vidare efter det här? Det känns omöjligt just nu.

Anmäl
2012-01-25 00:07 #1 av: MimmiH

Hej, jag sänder en stor styrkekram till dig. Bra att du överlevde! Lasta inte dig själv för saker du har gjort - det fanns anledningar till att du handlade som du gjorde.

Var snäll mot dig själv. Jag har inte så många råd att komma med, men jag hoppas att du får hjälp av kunnig personal, bl a rätt medicinering.

Men anklaga inte dig själv för tidigare misstag - misstag kan alla göra.

KRAM!

Anmäl
2012-01-26 18:18 #2 av: [Vargöga]

Håller med Mimmi. Har själv legat inne men kanske inte för självmordsförsök fast det var det jag ville från början. Kunde inte gå igenom en sån när jag var med mina flickor här hemma så jag valde själv att lägga in mig.

Tack vare att jag kom in till psykakuten så fick jag rätt mediciner och det visade sig att jag var undermedicinerad i massor av år. Totalt var jag inlagd i en månad.

Kram.

Anmäl
2012-01-26 20:02 #3 av: Eeia

Har dess värre inte heller jag något handfast råd.

Vill bara önska dig lycka och välmående. Jag hoppas verkligen du får den hjälp du behöver och att du snart kan se ljusare på tillvaron.

Är själv deprimerad så vet hur svårt det är att positiv fastän man försöker. Var snäll mot dig själv och ge dig själv tid att läka.

Anmäl
2012-01-26 20:44 #4 av: Monsva

Millionmilesaway....

Läste ditt inlägg igår och det berörde mig så mycket. Har tänkt på dig många gånger under dagen idag.  Jag har mått väldigt dåligt tidigare i mitt liv men mår idag bra. Så rådet jag vill ge är : Ge inte upp! Och försök lyfta fram och prata om det som får dig att må dåligt. Finns ju också medicinsk hjälp att få. Önskar jag kunde skicka dig styrka! KRAM.

Anmäl
2012-01-26 21:31 #5 av: millionmilesaway

Tack för svaren,det värmer...jag tar en dag i taget och gör mitt bästa för att må bättre,men det är svårt...

Anmäl
2012-01-26 21:52 #6 av: MimmiH

Underbart att höra ifrån dig :) Det låter bra. Jag hoppas du har stöd av någon - annars har du oss här iaf :) KRAM

Anmäl
2012-01-27 17:26 #7 av: Saga85

Kan inte ge ett annat tips om att vara ärlig. Och stark. Vet själv hur det är, gjorde en sk "intox" för lite mer än ett år sedan, låg inne på en sluten avdelning i ett halvår, sedan till ett gruppboende några månader. Hade någon för ett år sedan sagt "det kommer bli bättre" skulle jag inte ens skrattat dem i ansiktet, utan bara glott på dom.

Men det kommer bli bättre (glo på bara), ta hand om dig själv, tänk inte för mycket framåt, ta dagen som den kommer och våga prata om det. Vare sig det är familj, vänner, personal eller oss här på ifokus! Massa kram och kärlek till dig!

Anmäl
2012-01-27 19:46 #8 av: Monsva

Ja, det är ohyggligt svårt men du ska veta att det går! Ta en dag i taget och koncentrera dig på att klara av den. Just nu behöver du inte anstränga dig att må bättre, det får andra runt omkring dig ta hand om. Bara var, försök äta, sova, vila och prata, prata, prata om du orkar.

Du ska veta att för de allra flesta går det bra och glädjen o livslusten återvänder. Du är värdefull och jag önskar av hela mitt hjärta att du snart är igenom detta.

Kram

Anmäl
2012-01-29 17:48 #9 av: [ankibl]

Jag blev väldigt berörd när jag läste ditt inlägg.

Vi är många som tänker på dig och hoppas du snart känner dig bättre.

Var snälll mot dig själv och gläds åt de små framstegen.

Sänder en bamsekram!!

Anmäl
2012-02-29 07:30 #10 av: millionmilesaway

Det går åt helvete allting. Skulle blivit utskriven denna veckan men mina föräldrar ger mig inget annat val än att åka tillbaka till psyk. Mamma har sparkat ut mig och pappa är jag inte heller välkommen till längre. Dom säger att jag är jobbig och förstör allas liv. Varför fortsätta när inte ens familjen orkar med en?

Anmäl
2012-02-29 08:35 #11 av: [Vargöga]

Men gu vilka föräldrar du har. Klart du skall kämpa. Kontakta din kommun och berätta om hur det är så kanske dom kan hjälpa dig.

Anmäl
2012-02-29 09:20 #12 av: Eeia

Ja, det klart du skall kämpa! Som ensam_mamma säger så kan kommunen säkert hjälpa dig på ngt vis. Det kan vara svårt för föräldrar att faktiskt förstå hur man har det när dem inte själva har vart i ens skor. Jag hoppas du får hjälp och att du fortsätter att kämpa på för det är du värd! Ta väl hand om dig och hoppas verkigen det löser sig!

Anmäl
2012-02-29 10:16 #13 av: MimmiH

Herregud vilken hemsk mamma o pappa du har! Måste vara jättetufft i din situation! Jag hoppas du hittar andra människor som vill stödja dig! Och får hjälp ännu ett tag av psyk tills din boendesituation har löst sig!

Du är verkligen värd att kämpa för! Sänder massor av styrkekramar!

 

Anmäl
2012-04-19 17:02 #14 av: [theoneandonly]

millionmilesaway,

När jag läste vad du hade skrivit förstod jag exakt vad du går igenom.

Det tips jag kan ge till dig är att du ALLTID ska vara ärlig emot dig själv och våga alltid ta dig tid att känna efter hur du mår. Att be om hjälp är inget tecken på svaghet.

Jag hoppas att du fick/får den hjälp du behövde.

Kram!

Anmäl
2012-04-28 11:30 #15 av: tearsandrain

litar du inte på dig själv är det viktigt att du stannar kvar på avdelningen, hur jobbigt och hemskt det än är där! För faktum är att det är du som känner dig själv bäst, ingen annan.

Har själv flera försök bakom mig och jag kan också få ångest av ambulanser,  men jag tror faktiskt att man kan lära sig hantera det med hjälp av rätt terapi och i vissa fall medicin.
Det viktigaste är att inte sluta kämpa, utan inse att du faktiskt är starkare än vad du tror!

Vill inte komma och säga till dig att det kommer bli bättre, för jag vet hur det är att höra det när man verkligen mår som sämst, men, personligen har jag kommit långt från att ha varit självmordsbenägen med akuta inläggningar var och varannan vecka till att vara lite mer stabil och må lite lite bättre. Allt tack  vare det behandlingshem jag är på där jag får rätt mediciner och rätt terapi.

Det finns inga "kommer bli bättre", det finns bara "det SKA bli bättre"

Håller tummarna för dig!

Anmäl
2012-05-14 13:25 #16 av: Alone

Styrkekram till dig! va stark och kämpa vidare! önskar dig all lycka!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.