08. Bipolär sjukdom/Manodepression

Detta eviga bergochdalbaneliv

2012-01-26 18:32 #0 av: [Vargöga]

Har bipolärt syndrom typ 2. Har haft det i säkert 10 år nu. har varit undermedicinerad väldigt länge och det var först i höstas som jag fick en höjning av mina mediciner då jag låg inlagd på psyket i en hel månad.

Någon vecka efter sjukskrivningen mådde jag superbra ganska länge och skaffade mig en massa saker på avbetalning utan att tänka mig för konsekvenserna.

Nu är jag på väg ner efter denna långa och braiga period och jag hatar verkligen detta upp och ner mående för det tar ju verkligen knäcken på mig. Hade en tid till psykiatrikern den första mars men nu fick jag slänga iväg ett mejl till henne och sa att det är på väg ner och att vi måste träffas väldigt snart samt att hon skall fixa lite annat åt mig som jag kan häva mina avbetalningar osv. (det gäller mest mobilabonnemang).

Någon mer som lever som bipolär?

Anmäl
2012-02-01 21:45 #1 av: sara_joa

Hej!

Jag lever inte med bipolär utan med borderline men har precis som du mina svackor som är enormt svåra att ta sig upp ur. Men mitt problem är nog framförallt att ingen förstår av väner mm, att man känner sig ensam, det e nog det som gör mest ont!

//Joa

Anmäl
2012-07-03 23:14 #2 av: Förvirrad_tjej

jag ska utredas för bipolär, misstänker att jag har det (typ  2 isf). Och ja, jag känner igen det där så väl. Att man blir lika besviken och ledsen varje gång man kraschar. samma visa VARENDA gång, iaf för mig. Att jag tänker att "nu orkar jag fan inte med detta mer". Men det gör man, och några dagar/veckor/månader senare mår man toppen och har glömt bort hur jobbigtr man hade det bara en stund tidigare. Så fungerar iaf jag. Man blir liksom så trött på det. Men samtidigt kan jag älska det. att ena stunder känner hur det spritter i hela kroppen, och man man måste göra saker i ultrarapid för att inte blodkärlen i huvet ska sprängas, och i nästa sekund deppa ihop totalt. På något sätt tkr jag det finns någon charm med det. Min personnlighet och vill nog inte medicinera bort det. Men det säger jag nu efter en bra vecka, det sa jag inte för två veckor sedan när jag mådde dåligt.

Får man fråga hur länge du brukar vara deppig? Och blir du riktigt deprimerad varje gång, alltså att du inte vill leva? Kan du vara pigg och glad en dag och nästa ledsen osv?

 

lycka till och glöm aldrig att det vänder igen ! Och att det alltid alltid är värt att leva,. kramar

Anmäl
2012-07-04 10:03 #3 av: [skogsstigen2]

 

Vad är hela grejen med överdiagnosering?!
Det är väl inget fel att det går lite upp och ned?!

 

Anmäl
2012-07-04 10:16 #4 av: Svion

#3 Har du någon som helst kunskap om bipolärt syndrom?

Det går oftast inte "lite" upp och ned för de som lider av det. Det finns en anledning till att det är en diagnos med så pass grov intensitet vad gäller humörsvängningar och andra personegenskaper. Det handlar verkligen inte om att den drabbade mår "lite" dåligt, det övergår till potentiellt allvarliga situationer som, obehandlat, kan utgöra fråga mellan liv och död.

Anmäl
2012-07-04 16:02 #5 av: Jess89

Jag har ingen diagnos men kan känna att jag är ganska nere ofta, och när jag väl är glad då flyger jag som på moln. vet inte om det just liknar er diagnos, men lider verkligen med er för att jag vet hur det känns att vara på botten.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.