Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 4252 ggr
Eywa
2012-03-05 22:33

Blir kär i karaktärer

Sedan jag var liten (runt 10 år gammal) kan jag minnas hur jag alltid lyckades bli kär i karaktärer från böcker, serier och filmer och det har följt med mig hela livet.

Jag blir verkligen dödsförälskad och samtidigt som det är en mysig känsla så är det väldigt jobbigt. Personerna existerar ju inte på riktigt. Skådespelarna som spelar vissa av karaktärerna bryr jag mig inte ett dugg om, det är rollen dom spelar som jag blir kär i.

Jag kan vara kär jättelänge, i flera olika karaktärer samtidigt. Jag känner mig ofta olyckligt kär.

Någon som vill leka Freud och berätta vad det här beror på?

Annons:
Jerrie
2012-03-06 10:20
#1

Jag kan delvis relatera till det där. Jag tror att det är kopplat till någon sorts verklighetsflykt.

Sedan är ju karaktärer från böcker och filmer rätt bekväma på så vis att de inte ställer till några större bekymmer. Det är lite tryggt att rota ner sig i fantasifigurer då de aldrig kan bli jobbiga eller bråkiga som levande människor kan. Det kanske spelar in?

[trewq]
2012-03-17 21:11
#2

Hej,

Förälskelse i karaktärer som inte finns kanske ligger i det faktum att man skapar varje karaktär i hjärnan. Även de människor som finns. Allt man ser, och varje person är bara en konstruktion, eller en spegelbild som hjärnan producerar, och som registreras i medvetandet.

Trots att en del av dig vet att karaktären inte finns i den mening att du inte kan träffa den fysiskt som med andra människor, har en del av hjärnan roligt i att skapa karaktären som att den vore verklig. Du tror på det av anledningen att du gillar att vara förälskad, kanske du inte vet det medvetet?

Man kan komma så nära den verkliga delen av en människa, genom att ens sinne filterar så lite som möjligt. Bilden man ser är så nära verkligheten som bara går.

Så; de  karaktärer man kan bli förälskad i är en riktig karaktär för en själv. Ett exempel är om  man blir förälskad i någon figur på nätet som man tror existerar i någon stad i Sverige. En människa sitter på andra sidan nätet, och spelar en människa, hittar på olika saker om den, och gör ett helt liv och livshistoria som den berättar för dig via internet.

Du kanske tycker att du passar bra ihop med den människan som du tror finns (din hjärna skapar en bild som du tror på). Sedan efter ett år av kontakt visar den verkliga människan på andra sidan internetkabeln, att den är en helt annan person. Helt annat liv, och allt den berättat för dig fanns bara i en historia verklighetens människa skapat.

Nu har du fått denna bild i ditt sinne, och du har kanske gjort egna historier till denna karaktär. Tänkt på när ni ska ses, att du vill ha familj, och barn, etc. Även om du får veta sanningen finns bilden kvar i hjärnan, och minnet :) Du är medveten om sanningen, den verkliga människan, och med största sannolikhet finns fortfarande förälskelsen kvar. Åtminstonde ett tag…

Sätter man det i situation med en rollfigur, eller en filmkaraktär…som man hela tiden följer, och ens historia blir hela tiden stimulerad skulle jag tro att man till och med har svårare att släppa personen.

Gick in i en lycktstolpe med mitt tänk nu så fick lite huvudvärk. Men kanske mitt babblande ger ett perspektiv på saken.

Mvh, trewq

Upp till toppen
Annons: