Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
12. Personlighetsstörningar

Vad är det som är fel med mig? Hormoner?

2012-05-09 19:05 #0 av: Johannana

Jag känner mig tom innombords. Jag går alltid och väntar på nått. Jag kan höra ett skrik i mina öron och det känns som om jag skulle röra mig snabbare än jag gör. Jag kan få panik om det är mycket ljud, människor som är ilskna, nån som städar ilsket, människor fräser åt varandra. Jag byter livsplan hela tiden. Ena stunden vill jag bli frisör nästa nått helt annat. Jag är glad ena stunden, sen är jag trött, sen ilsken, sen glad igen. Jag har inte självmordstankar, bara tankar om att jag vill isolera mig själv från omvärlden.

Vad är det med mig? Är det bara hormoner eller något mer allvarligt? Finns det nått som kan balansera ut det?

Anmäl
2012-08-10 22:31 #1 av: sarakaka

Under livet händer mycket i kropp och själ. Hormoner kan ju ge en sånt där klassiskt "tonårshumör" när man blir sur och smäller igen dörrar. :P
Men det händer sååå mycket mer än hormoner i din ålder! Man är på väg mot vuxenlivet och att hitta sig själv och sin nya identitet, där man inte längre är ett barn utan står på egna ben. Det kan bli mycket tankar, funderingar, man vet inte riktigt hur man ska ta ställning till saker, vad man vill göra, undrar vad som är normalt o.s.v. - det blir jobbigt, en livskris och allt känns som kaos! Ibland vill man bli frisör, sen vill man bli kock. Det är helt normalt och en del av vägen till att hitta sig själv. Du är inte så gammal än, du har hela livet på dig att bestämma dig för vad du vill göra. Även vuxna kan ha svårt att bestämma sig. Det är naturligt att ändra sig, byta väg, byta riktning. Klandra inte dig själv för det, det är något helt normalt och som alla går igenom, flera gånger under livet! Du är du, och du går igenom en stor och viktig del i livet. Att frigöra sig, flytta hemifrån, hitta sig själv.

Det jag där emot blir lite orolig för är att du har det jobbigt med mycket jobbiga tankar och panikångest. Oavsett om det är vanligt eller inte hos tonåringar så är det något det är bra om man pratar med någon om, BUP (barn- och ungdomspsykiatrin)/psykolog, en skolkurator eller så.

Lycka till vännen!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.