Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 3984 ggr
[Koppsal]
5/18/12, 11:09 PM

tankarna kommer tillbaks

Jag vet inte när det började, Jag har varit så här så länge jag kan minnas. När jag var barn var det lätt att fantisera och drömma sig bort. Men nu har verkligheten verkligen slagit till mig.

Det kom smygande i grundskolan. Jag har alltid varit mobbad sådär lite lätt och aldrig riktigt tagit åt mig förrän jag började 7an. Sen gick det bara neråt.

Jag började gymnasiet hösten 2011. Började om på riktigt. Låtsades vara självsäker och liksom gick med rakrygg och log hela tiden och vågade prata med människor och sådant. Lyckades hålla mig glad och har hittills inte bråkat med någon, hamnade lätt i bråk i grundskolan dock.

Efter jul, på jullovet bara slog depressionen tillbaks. Och jag har inte kunnat sluta skära mig sen dess. Jag har över 100 synliga ärr men skärt mig betydligt fler gånger än så. Mest på höfterna, låren och magen. Även straffat mig själv genom att inte äta.

Jag kommer ihåg att för exakt 44 dagar sedan så hade jag planerat att jag skulle begå självmord. Jag hade skrivit mitt självmordsbrev på 5 sidor och små brev till speciella personer. planerat var, när och hur. Men jag ville inte dö så jag letade ihärdigt efter en anledning som kunde få mig att stanna kvar.
Jag kom att tänka på en kille som jag var lite småkär i men aldrig vågat prata med. och så tänkte jag: "visar det sig att han är dryg och elak mot mig, då tar jag livet av mig. För då är det sant att jag är irriterande, jobbig och äcklig. Ger han mig en chans så ger jag mitt liv 3 månader till. har det inte blivit bättre tills dess så begår jag självmord på riktigt"

Well jag lever ju och jag säger alltid att det är hans förtjänst. Han har varit super snäll mot mig och verklig super gullig. Han har lite samma historia som mig så jag har inte behövt gömma mina ärr för honom och så. 
Men nu börjar tankarna komma tillbaka. Men jag har inte skärt mig på 11 dagar vilket jag är stolt över. jag lovade honom att inte göra det. Men jag har suget hela tiden och jag förstår inte hur jag ska kunna sluta. För någon gång kommer jag falla tillbaka och det jag är rädd för är att jag ska falla så långt att när jag slår i så slår jag i hårt. 

Någon som förstår mig eller vet i alla fall vad jag kan göra?

Annons:
[Vargöga]
5/19/12, 7:00 PM
#1

Förstår dig. Styrkekram

[Koppsal]
5/19/12, 7:12 PM
#2

#1 tack styrkekram till dig med!

Svion
5/20/12, 5:42 PM
#3

Det jag kan säga är att oavsett hur många delar i livet som går förlorat eller "skiter sig", så är tiden alltid ett bevis på något annat än vad som ligger bakom.

Att lära sig dyrka tiden och leva för vad som händer och inte vad man låter hända är viktigt, tror jag. Gå till andra sidan gräset och se vad som händer, ungefär.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

[Koppsal]
5/20/12, 5:52 PM
#4

#3 hur menar du?

Svion
5/20/12, 6:57 PM
#5

#4 Jag menar att låta tiden bli något att värdera väldigt högt. Inte för någon speciell anledning, inte för något speciellt syfte.

En handling utan ett medvetet syfte rättfärdigar alltid sig självt om man kan lära sig att den görs utan en specifik baktanke eller ett konkret mål. (Givetvis tänker jag inte på kriminella handlingar eller liknande)

Och ja, det är många som tolkar handlingar utan syfte eller anledning som galet. Det behöver inte finnas något speciellt syfte med att gå ut en sväng, sätta sig i parken och småfnissa till dom som går förbi eller ge en hel helg åt att kolla igenom 15 filmer från 50-talet. 

Man kanske inte ens gillar det. Det kanske är det drygaste som finns för tillfället.

Bara stanna upp.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

[Koppsal]
5/20/12, 7:01 PM
#6

#5 jasså du menar så, jo får väl pröva det. Men jag orkar oftast inte gå ut om jag inte måste,  jag orkar aldrig göra något för mig själv. Jag känner att göra något för mig själv är värdelöst. Om däremot en kompis ber mig komma och sitta med denna i en park en hel dag skulle jag lätt åka dit. men skulle aldrig orka åka för min egna skull.

Annons:
Svion
5/20/12, 7:27 PM
#7

"Jag känner att göra något för mig själv är värdelöst."

Det är därför man ska sikta på att inte göra det för något speciellt syfte, inte ens för din egen skull. (Vilket blir en motsägande formulering ironiskt nog) Inte för någons skull.

Just do it.. 

Jag förnekar dock inte att det är mycket lättare sagt än gjort och säger emot väldigt många saker och ting, men det är värt att prova. Tro mig.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

[Koppsal]
5/20/12, 7:45 PM
#8

#7 hmm jo iof. Men det får ju ett syfte hur man än gör. 
Jag ska se om jag kan få tid till att dra iväg någonstans i morgon.

Jess89
6/7/12, 12:18 AM
#9

Ta en dag i taget och försök att göra saker som du tycker är roliga. Säg till dina vänner hur du känner så kanske de kan hjälpa dig att komma ut och hitta på saker. Vet själv hur tungt det kan vara att försöka komma ut och hitta på saker. Man drar gärna ut på det och känner att man inte orkar fast man gärna vill. Styrke kramar hoppas det blir bättre!

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Koppsal]
6/7/12, 7:15 AM
#10

#9 jo jag har förklarat för mina vänner gradvis hur jag mår men dem har bara sagt att jag kan prata med dem när jag vill, Dock vill jag inte riktigt göra det för dem har ganska svårt att förstå mig eller svara på det jag skriver. Jag får oftast sådana här svar: "ååh ok, vad synd :c"
när jag egentligen letar efter något som: "Åhh men vet du vad, du och jag drar dit så du kan få något annat att tänka på, eller pröva rita en sådan här teckning" eller liknande.

tack!

Jess89
6/7/12, 12:37 PM
#11

Har du inga vänner som känner som dig som kanske skulla kunna förstå dig? Kan känna igen mig i mycket av det du skriver, det är svårt att komma någon vart med den inställningen har ungefär samma ibland. Men försök att göra en liten sak varje dag som skulle kunna ändra din iställning. Har pratat med kurator om just det problemet tipset jag fick var:

Skriv dagligen något positivt som du har gjort under dagen (inget negativt) Jag vet iof inte om det fungerar men det är värt ett försök.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Koppsal]
6/7/12, 1:17 PM
#12

#11 nej inte riktigt, två av dem har själva skärt sig men inte blivit beroende så liksom. Dem förstår inte suget jag har och för dem är det bara att sluta.

Jag har ju massor av saker som gör mig glad men just det där, det går ju inte att undvika speglar, alls.

Jag får prova att göra det! tack för tipset!

Jess89
6/7/12, 1:25 PM
#13

#12 När jag var yngre och mådde dåligt höll jag på med samma sak. Men var inte så många gånger, men det kändes skönt efteråt på något lustigt sätt. Det är flera år sedan nu så vet nog inte riktigt hur det känns.

Har du gått hos en kurator eller psykolog för att prata om dina problem? Vet att det kanske inte alltid är bästa lösningen en kurator eller psykolog, men kanske värt en chans. Du kanske kan få medicin så att du mår bättre. Mår du ofta dåligt? Tänkte du kanske skulle behöva medicin.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

Annons:
[Koppsal]
6/7/12, 1:41 PM
#14

#13 mjo nu senaste tien har jag dock mått väldigt bra för han den där killen är kär i mig och vi har kyssts och allting och han går att prata med om mina problem och vet hur det är.Men sen nu har jag börjat känna mig något enormt äcklig och sexig. Suget är starkare och jag vill bara skära av allt extra fett som är överallt. Jag tycker verkligen verkligen inte om mig själv.

Jag går till kurator en gång i veckan men ska sluta nu när sommarlovet börjar, Min mamma vet om och har sätt mina armar, dock vet hon inte att jag fortfarande skär mig på höfterna och låren. hon har ringt Bup och vi ska dit om några veckor typ.
Så jag kommer väl få hjälp därifrån, men på ett sätt vill jag inte riktigt sluta skära mig just för att det är en sådan enorm lättnad att bli av med stress och ångest. förut var min lösning att ta ut den på andra därav massor av bråk och tillslut så förlorad jag alla mina vänner, Nu hålls jag det hellre för mig själv och kuttra än att riskera att förlora mina underbara vänner.

Jess89
6/7/12, 1:49 PM
#15

#14 Låter otroligt bra att du har din kille, håll hårt i honom han verkar få dig att må bra och alla behöver vi något i livet som får oss att må bra. Tänk på honom under de stunderna du känner att du mår dåligt och allt positivt som du har i ditt liv. Allt kan ju inte vara negativt även om det kan kännas så. Försök att hitta de få saker som är positiva i ditt liv.

Finns det inget annat som kan hjälpa dig istället för att skära dig? tex att gå ut och gå en promenad för att rensa tankarna?

Känner du att du får ut något av att gå hos en kurator? Av egna erfarenheter så vet jag att det kan vara svårt och jobbigt att byta kuratorer hit och dit. Jag har haft ett antal under gymnasietiden. En del har jag inte passat så bra med och andra har jag tyckt bra om. Det jobbiga är när man måste byta och berätta om sin historia igen. Jag har nog haft 4-5 stycken om inte fler.

Antar att det är därför jag vill bli kurator själv Glad

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Koppsal]
6/7/12, 2:28 PM
#16

#15 well, vi är ju inte tillsammans än… huhu
Jo well han får mig att glömma allting, när jag är med honom så tänker jag bara på honom och hur underbar han är, jag liksom glömmer mig själv i allt det där.
Och han är så gullig coh hittar på saker som får mig att känna mig så otroligt speciell, men annars kan jag tycka det är lite jobbigt, ibland, att jag har sådana speciella krav som jag har svårt att uppfylla och jag är så rädd för att göra honom besviken.

Jag är inte direkt typen som gillar att motionera eller 'ta en promenad'. Jag sitter hellre och häckar vid xboxet eller en bok. Vilket brukade hjälpa förut, försvinna in i en anann värld liksom.  

Ja jag tycker det är jätte mysigt, Han går till samma kurator som mig t.o.m. Men hon är jätte trevlig och väldigt ung i sitt sinne om man kan säga så.

Jag är själv sugen på att plugga psykologi senare c:

Jess89
6/7/12, 2:54 PM
#17

#16 Ett stort lycka till hoppas ni blir tillsammans! Ni verkar passa bra ihop med varandra. Försök att tänka på att du ska göra saker för din egen skull, så du inte glömmer bort dig själv i det hela även om det är väldigt enkelt när man inte mår bra.

Jag förstår dig jag är ingen människa heller som är ute och motionerar. Finns det inget annat som kan få dig att tänka på annat då? läsa är otroligt härligt, du kan inte hitta tillbaka till det igen genom att hitta en spännande bok?

Hälrigt och se att ni verkar ha en bra kurator, hoppas att nästa blir bra med.

Blir nog lätt så att man vill läsa om psykolgi när man vet vad det handlar om. jag vet delvis hur man kan känna ftersom att jag var ganska nere själv, men vill även gärna hjälpa andra att må bättre även att det är en kamp.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Koppsal]
6/7/12, 10:04 PM
#18

#17 tack! jag hoppa också det! c:

Jag har så svårt att koncentrera mig nu för tiden och kommer aldrig in i böckerna längre.. tyvärr. Jag har några böcker här hemma som jag inte läst men jag orkar aldrig ens öppna dem.

Well förhoppningsvis ska jag ha henne nästa termin med, vi ska ha kontakt under sommaren med så det blir nog rätt så bra (:

jo precis!!

Jess89
6/7/12, 10:09 PM
#19

#18 kan förstå att det är svårt att öppna böckerna känner så många gånger likadant och ibland har jag svårt att släppa böckerna. Känns ofta som att man har en massa annat som stressar upp en helt i onödan. Inte för att klaga men det var nog bättre förr utan datorer osv :)

Låter kanon hoppas att det blir bra och att du får behålla henne ett tag.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Koppsal]
6/7/12, 10:17 PM
#20

#19 mjo, jag har aldrig haft svårt att öppna böckerna förut jag har oftast läst ut alla på en gång utan paus. Nu kan jag knappt läsa två sidor utan att bli sjukt trött och uttråkad. 
Mjo ibland kan jag tänka lite likadant faktiskt huhu.

ja det hoppas jag med!

Annons:
Jess89
6/7/12, 10:24 PM
#21

#20 Vad gör du om dagarna föresten? tänkte om det har och göra med ditt dåliga mående. Självklart kan man må dåligt utan att vara arbetslös eller att bara gå hemma.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Koppsal]
6/7/12, 10:50 PM
#22

#21 well jag går i gymnasiet, Estet digitalt skapande. Är en väldigt tänkande och kreativ människa. Är väldig bra på att övertänka. När jag kommer hem från skolan typ 15.15 varje dag så sitter jag vid datorn och lyssnar på musik eller sjunger, photoshoppar eller ritar. Sitter och bara gör skit och random stuff på datorn tills jag ska sova. läge mig tunn 23.00 - 24.00 varje dag.
På helgerna är jag med mina kompisar, oftast. har myskvällar, lagar mat tillsammans och kollar film och sådant.  annars är jag väl hemma och sover eller spelar. huhuh.

Jess89
6/7/12, 10:55 PM
#23

#22 Du är ju ändå ute och gör saker, även om det är tufft. Bra gjort! Har du svårt att sova om nätterna? Musik är ganska avslappnande och det är bra att hålla sig sysselsatt med saker man tycker är roligt.

Vad spelar du för något? av ren nyfikenhet Glad

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Koppsal]
6/7/12, 11:18 PM
#24

#23 iband kan jag inte sova alls och ibland sover jag 14 timmar i sträck, föredrar dock att sova länge och bara glömma allting, Det är som att inte existera för en stund. mjo precis, men ibland tar tankarna över helt så slutar det med att jag sitts och stirrar in i datorskärmen utan att göra någonting alls. 

Har precis börjat spela Skyrim, innan dess så typ Dragon age, fable, assasins creed osv :)

Jess89
6/8/12, 11:55 AM
#25

#24 Tycker det låter ganska jobbigt. Har du varit kontakt med en läkare och fått sömntabletter utskriva? Minns att jag hade det ett tag och du somnar inom en timme otroligt skönt. Tabletterna jag hade hjälpte mig endast att somna inget annat. Som ung brukar det vara vanligt att man sover ganska mycket men kan vara bara att sova ungefär lika mycket varje dag, vilket ofta kan vara svårt.

Aldrig testat spelen faktiskt, vad går de ut på? Är det online spel allihop?

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Koppsal]
6/9/12, 10:42 AM
#26

#25 nejdå jag klarar mig, jag behöver inte sömntabletter. Det är bara ibland som jag har svårt att sova och då är det oftast bara några dagar i sträck och så drömmer jag oroligt och massor av mardrömmar. 

Nej det är roll-spel c:

Upp till toppen
Annons: