Annons:
Etikettbipolär-sjukdom
Läst 6020 ggr
[Amnesia]
2012-07-05 17:40

Hjälp angående skolgång.

Vad finns det för alternativ för en ungdom som lider av ätstörningar, social fobi, bdd och bipolär sjukdom under gymnasietiden?

Har misslyckats i ett år och det slutade med att jag blev 75 % sjuksriven. Hann inte med allt skolarbete, fick panik och hoppade av skolan till slut.

Men nu har jag hoppat på igen, för innerst inne vill jag ju såklart lyckas. Nu har jag valt en estetisk linje (förut gick jag yrkesprogram). Jag börjar till hösten och vill sträva efter slutgiltigt gymnasiebetyg, men jag klarar inte av att gå efter det utvalda schemat, har så fruktansvärt svårt att ta mig till skolan vissa dagar och det är frånvaron som gör att jag inte klarar det.

Kan man vara sjukskriven men samtidigt ta sig igenom dessa tre år, eller finns det någonting annat? Vill försöka ta tag i det så fort som möjligt så att det ska bli så man kan åtgärda det. Jag hoppas att någon kan hjälpa till.

Annons:
Jess89
2012-07-05 20:42
#1

Jag hade samma problem jag var där väldigt sällan. Klarade mig, men kämpade in i det sista och fick mina betyg. Men tycker du ska prata med studievägledaren på skolan och se om de har någon bra lösning på ditt problem.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

tearsandrain
2012-07-11 10:59
#2

jag är övver 20 och håller på att läsa klart gymnasiet. men jag klarade inte av skolan, blev sjukskriven och skolkade och allt det där. Det man kan göra är att gå ett fjärde år. eller göra som jag, byta till en distansskola, eller kolla med ditt nuvarande gymnasium om det finns något sådant alternativ.

Distansstudier är ju definitvt inte för alla, vissa klarar inte av det, men jag har läst några ämnen och det funkar bra, så länge man har disciplinen.

lycka till!

htt
2012-07-19 01:33
#3

Jag känner igen mig så väl. Har varit sjukskriven hela våren (skulle ha tagit studenten i juni egentligen) men har insett mina begränsningar och har accepterat det faktum att min skolgång kommer ta längre tid. Ska läsa någon kurs på distans nu till hösten och ta det i min egna takt :)

PiganX
2012-07-21 00:46
#4

Vet inte hur det fungerar på gymnasiet, men i grundskolan finns det massor av olika alternativ. Hemundervisning, specialklasser, extralärare osv.

dragonstar
2012-09-18 13:27
#5

Jag hadde problem med min skolgång, Har nu visat sig att jag är bipolär men redan då fick jag diagnosen panikångest och ospecifiserad personlighetstörning.

Jag gick på en estetisk linje och och detta lädde till att jag klarade av strässen bättre. Mina lärare fick från början veta att jag hadde det svårt oc hperjodvis tog jag hem och gjorde uppgifter och arbeten hemma. hadde nog ignetligne för hög frånvaro men eftesom att jag visade framfötterna när ajg var i skolan och gjorde alla uppgifter med bra betyg tyckte lärarna att det var helt okej. Kyrator och rektor var medvetna om min problematik.

Jag var dessutom sjuksriven under näramre etthalvår då jag fick tarmvred och fick tillagt ett år till så att jag fick gå färdigt mina studier utan att känna press.

Så de finns ju alltid möjligheter, sen finns det ju som andra nämner oliak specialklasser och skolorm Hemundervisning, finns skolos som man bor på vilket ka nvara avsträssande för vissa.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.

OogleMoogle
2012-09-18 14:36
#6

Jag var tvungen att hoppa av gymnasiet pga psykiska problem. Depression och ångest. Jag lyckades lösa det genom att plugga på folkhögskola på distans. Det funkar bara om man fyllt 18 år vad jag vet.

För mig fungerade det väldigt bra. Jag är inte världens mest diciplinerade människa, men målen gick att uppnå och jag kunde fokusera på kurserna mycket enklare när jag kunde sitta själv vid min dator och göra saker i min egen takt. Då kunde jag sitta med en kopp te, lugn musik och studera på ett sätt som faktiskt kändes mysigt och behagligt istället för den tortyr jag upplevde att det var att sitta i ett klassrum. Oftast så mår man ju inte dåligt i skolan för att man inte gillar att studera, det är ju sättet man tvingas att studera på som inte passar alla.

Man ska inte behöva missa allt skolan har att erbjuda bara för att man mår dåligt psykiskt. Hoppas att du kan få hjälp och råd så att du kan hitta sätt att ta dig igenom det utan att må ännu sämre. Det är så skönt när man vet att man har klarat av det samhället kräver av en, även om man gör det på sitt eget sätt och i sin egen takt. :)

Annons:
dragonstar
2012-09-18 15:17
#7

Folkhögskola funkar ävne om man är under 18 och har speciell anlednign. Det är vad jag hört =)

Gymnasiet kan man ju även förlänga och så att ma ninte går i så hög takt.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.

OogleMoogle
2012-09-18 16:19
#8

Önskar att jag hade vetat det när det var aktuellt för mig :P Hade dock ingen diagnos på den tiden och min kontakt med psykvården var minst sagt underlig. (Fick höra att jag verkade för glad, så självmordstankar kunde jag ju inte ha. Skrevs ut utan uppföljning.) Jag fick vänta ett år efter mitt avhopp från gymnasiet till att få börja folkhögskola och under tiden så försökte kommunen sätta mig i en specialklass för de som inte klarat högstadiet. Läraren i den klassen blev minst sagt förvånad när hon såg mina betyg :P Fick gå hem och vänta på födelsedagen istället.

Det var ett helt år av intensiv ångest och depression utan förståelse eller vård. Folkhögskolan blev verkligen en räddning. Jag fick dock leta upp den själv och övertyga mina föräldrar som inte alls trodde att det var en bra idé.

Det borde ju gå att fråga både läkare, lärare och studievägledare om alternativ till den normala skolgången. Det borde finnas någon slags samlad information om detta tycker jag. Det kan vara så svårt att hitta rätt själv, speciellt när man inte mår bra. Det kanske finns?

dragonstar
2012-09-18 19:22
#9

Jag har ochså fått höra att jag är för engagerad, för drivande och för glad för att vara sjuk, mycket sådanan fördommar om man inte ser mig när jag har mina sämre perjoder. Men hypomanika/ normala/ blandperjoder kan ju ge de utrycket.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.

Ddiana
2012-09-29 10:11
#10

Jag är i sammas sits. Blev sjukskriven förra hösten, skulle komma igång i våras men var inlagd. Bestämde mig för att börja om tvåan istället, men blev återigen inlagd så även det sket sig.

Nu har jag insett att gymnasiet inte passar mig just nu. Jag har hoppat av och fått ett bra jobb. Jag satsar på folkhögskola nästa år istället.

Jag har väl fått höra en del olika alternativ från alla jag pratat med:
- Reducerad kursplan, dvs att du väljer bort några ämnen som du kan läsa igen senare istället.
- Folkhögskola. Det sköna där är ju att det inte är betyg på det sättet och jag tror att det kommer passa mig bra pga. mina prestationskrav.
- Rehabiliteringslinje på folkhögskola. För att komma igång helt enkelt.
- Distans. Det skulle jag egentligen inte rekomendera, eftersom att man trots att det kan vara jobbigt faktiskt behöver träffa andra människor. Även om det känns skönt för stunden blir få saker bättre när man isolerar sig. Kanske går det att köra vissa ämnen på distans och vissa på plats?

Lycka till!

Upp till toppen
Annons: