Annons:
Etiketterstresstvångstankar
Läst 2593 ggr
[tililili]
2012-07-22 16:38

Jag snattar från de mest utsatta.

Jag snattar i butiker ibland med.

Det är så enkelt.

Jag vet inte hur jag ska sluta.

Jag vill sluta.

Men det är så enkelt, så ofta kommer det upp i huvudet att varför ska jag betala dyrt för något när jag inte behöver.

Men det allra värsta är när jag äter av brukarnas mat. Jag jobbar i hemtjänsten.  JAG SKÄMS SÅ MEN VET INTE HUR JAG SKA KUNNA SLUTA!!

Jag lider av ätstörningar och plockar ibland av deras godis eller smörgåsar. Ibland för att jag är så hungrig att jag inte orkar stå emot. Ibland för att jag är sugen…oftast bara för att tillfället ges…sånt jag inte ens vill ha.
Ibland kan jag ta en kaka där för att jag är sugen och vet att om jag köper ett eget paket så äter jag upp allihop, så att ta en kaka där är bättre… JAG ÄR SÅ JÄVLA DUM I HUVUDET.

Även om det egentligen spelar mindre roll, så hindrar detta ju även min efterlängtade viktminskning… är bulemiker med inslag av träningsanorexi.

Jag vet inte vad jag ska göra, skäms så mycket att jag aldrig kommer kunna prata ens med en psykolog eller annan person med tystnadsplikt!!

Det där med att tillfället ges, det gäller ju mat hemma med, kan inte ha mat hemma, för då äter jag, mätt eller hungrig, suget uppstår om jag vet att maten finns.
Eller blir bjuden på något, någon ställer fram något på bordet. Jag kan inte låta bli det! Precis som jag inte kan låta bli att äta av osten när jag står och gör smörgåsar till en brukare. Det spelar ingen roll hur skitigt och äckligt det är i lägenheten heller.

Annons:
[Grassland44]
2012-07-23 01:15
#1

Till att börja med ska du nog sluta se så negativt på dig själv. Man behöver inte prata med någon bara låta bli att vara kritisk. Börja med att se dig och allt för vad det är, och fortsätt så tillls du kan acceptera den som är Du.

Upp till toppen
Annons: