Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 3201 ggr
campiella
8/3/12, 10:22 PM

saknar att skada mey

Oj det lät sjukare när jag läste det än när jag tänkte det, men lik förbannat är det sant. Jag saknar det. Känslan av att vilja skada mey själv. Att skära mey. Jag saknar att VILJA skada mey själv !!!

Ibland gör spriten att jag känner " en grogg till så kommer jag vilja skära mey själv" men det händer aldrig. fegheten kommer imellan och jag avleder mey själv.

Då är jue allt bra, jag undviker att skada mey själv så allt är fridochfröjd eller hur …….

Men saknaden finns där hela tiden…. Jag VILL skära mey. vill ha den utvägen, den lösningen på problemen som jag hade förr….

Usch vad konstigt allt blir. kanske någon som fattar och känner igen sey ? eller är jag bara konstig i största allmänhet ……..

Blääää …….

Annons:
Insidan
8/4/12, 9:49 AM
#1

Att du skriver att du vill ha den lösningen,utvägen…
Du vet att de inte är en utväg, utvägen är att stå emot och tillslut inte ha dessa tankar, har du dessa tankar dagligen, oavsett en bra eller dålig dag ?

och varför skulle du vilja skada dig nu, när du är fri från det ?
jag tror inte de är fegheten som talar till dej, utan din styrka, att du är
starkare än så, du behöver inte skära/skada dig.

Svion
8/4/12, 10:43 AM
#2

Jag känner igen mig. Men jag har inget intresse av att provocera ett ömsesidigt intresse med risk för all den dissonans som följer med sådana diskussioner.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

sali
10/11/12, 8:34 PM
#3

Känner så väl igen mig i det du skriver, jag har varit fri i ett år men ibland kommer saknaden, eller rätt ofta faktist.

Det är som en intensiv tanke som man måste slåss med men man måste vinna !

OogleMoogle
10/13/12, 11:02 PM
#4

Känner igen mig mycket i det där. Men jag reagerar på att du säger att fegheten kommer emellan. Det är inte feghet att inte skada sig, tvärtom. Du är stark och modig varje gång du avstår och lyckas med att inte skada dig. Det är lätt att tänka tvärtom när man är mitt i det, men det är bara ångesten som pratar.

Vänd på det. Du kan sakna känslan men egentligen så är det ju ingenting bra som kommer med att skada sig. Att du står emot är ett tecken på att du har en starkare vilja att stå emot dina egna destruktiva impulser. Jag försöker att se på alla ångestattacker som inte leder till självskada som något bra. Det är då jag har lyckats hålla mig från att göra det.

Det finns annat att göra. Skrika, gråta, slå på sängen, soffan, vad som helst som inte är du och som inte går sönder. Hitta andra sätt för ångesten att komma ur kroppen.

PiganX
10/16/12, 2:59 PM
#5

Jag känner absolut igen mig. När jag skadar mig så kan jag kontrollera mig själv på ett helt annat sätt, jag styr tankarna åt ett annat håll och fokuserar på min fysiska smärta istället för min psykiska. Och när jag försöker sluta skada mig så är det det jag saknar. Har många gånger funderat över vem jag är utan mitt självskadande, vem jag är utan mina ärr och mina sår. Det blir en trygghet trots att det inte är en utväg, bara en fälla.

Och jag håller med #4 i det hen säger, att det är modigt att stå emot att skada sig själv. För då väljer du en annan väg än den där tryggheten du saknar, och när man väljer att inte alltid göra det som känns "tryggt" så är man modig. Så jag tycker att du bör vända på ordet feg till modig. För du är modig som vågar och klarar av att stå emot, trots den s.k saknaden.

Du måste hitta andra sätt att hantera det jobbiga, och om du vill prata så finns jag här som stöd, för jag vet precis hur det känns. Det är fruktansvärt att skada sig, men ännu värre att försöka stå emot. Men jag finns verkligen här ifall du vill prata med någon om det, när som helst.

Varma styrkekramar till dig!

Upp till toppen
Annons: