Annons:
Etikettanhöriga
Läst 2793 ggr
OogleMoogle
2012-10-05 21:46

Hjälp för den som hjälper?

Jag har under hela mitt liv lidit av depressioner, ångest och andra psykiska problem. Det går upp och ner och långa perioder av må riktigt dåligt varvas med perioder där jag mår relativt bra.

Jag har ett förhållande som nu varat i ungefär ett år och i början av förhållandet så mådde jag ganska bra. Jag har under en lång period gått nedåt och är just nu på botten. Jag låg nyss inskriven på psyket och har kommit hem. Jag känner att det håller på att vända, men det kommer att ta tid.

Det som är mest jobbigt nu är att min sambo som alltid stöttar mig och försöker hjälpa inte längre klarar av situationen. Han vill hjälpa och han gör otroligt mycket för att jag ska må bra. Jag påpekar hela tiden att det han gör är bra nog och att det inte är hans ansvar att jag ska må bra, men han kan inte släppa skuldkänslorna. Han känner att han inte räcker till och jag tror att min depression har "smittat" honom.

Jag har bett honom att ta kontakt med vården och be om stöd eftersom jag vet att det är svårt att vara anhörig, men hur ska jag kunna hjälpa honom när jag knappt kan hjälpa mig själv? Jag ser hur han mer och mer sjunker och förlorar hoppet. Han känner sig värdelös och har förlorat all framtidstro. Allt det han säger känner jag ju själv, och hur ska två deprimerade människor kunna hjälpa varandra utan att det blir destruktivt?

Han säger att han inte vill söka hjälp för han tror inte att det finns någon att få. Han håller ofta sina känslor för sig själv och jag får tjata mig till ärliga svar på hur han mår.

Vart vänder man sig enklast som anhörig för att få rätt stöd?

Hur kan jag som psykiskt sjuk kunna hjälpa den som hjälper mig?

Annons:
Ddiana
2012-10-07 13:54
#1

Vilken jobbig situation, men den är nog tyvärr väldigt vanlig. Det finns anhöriggrupper där man får prata med andra i samma situation och kan stötta varandra. Jag har hört många säga att det har varit hjälpsamt. Var såna grupper finns vet jag tyvärr inte riktigt: det beror ju på var du bor och vilken mottagning du hör till osv. men om inte annat vet jag att det finns ett helt gäng med stödföreningar osv.

Enligt min uppfattning så kan du inte göra så mycket mer än att rekommendera honom att söka hjälp, att visa att du bryr dig om honom och att du ser honom. Lyssna på honom, men det är inte heller fel att säga "Jag förstår att du mår jättedåligt och jag vill verkligen finnas här för dig, men just nu orkar jag faktiskt inte höra det här". Jag tror visst att så länge man någonstans i sig ändå strävar uppåt att man kan stötta varandra trots att båda mår dåligt.

Ta hand om dig!

OogleMoogle
2012-10-08 13:06
#2

Jag ska ta upp det med min skötare i uppenvården att jag vill att min pojkvän ska få mer stöd och kanske få prata med någon ensam också, utan mig.

Han bröt ihop här för någon dag sedan och det är uppenbart att han mår jättedåligt. Han tvivlar på sig själv, känner inte att han kan hjälpa och att det inte finns utrymme för honom att må dåligt eftersom jag har det så svårt. Jag försökte övertyga honom om att det visst finns plats, och han har lika stor rätt att må dåligt, och att få stöd som jag har. Det känns skönt att kunna trösta honom så som han ofta får trösta mig, men det är ändå en riktigt jobbig situation.

Jag har en samtalstid om två veckor ungefär, så det gäller väl att stå ut tills dess och hoppas att det blir lättare. Det svåraste är att få honom att förstå att det inte är farligt att visa känslor och att det inte är hans ansvar att ta hand om mig. Samtidigt är det riktigt tugnt att höra att han faktiskt funderat på att göra slut med mig under tiden jag låg på psyk för att han inte kan hantera det. Jag förstår honom, men hur ska jag kunna gå vidare utan att ständigt vara rädd för att min sjukdom driver bort honom och får honom att må sämre?

Blä, det är nog mycket vanligare än man tror. Jag önskar bara att vården kunde ge mer vägledning istället för att jag ska behöva leta runt överallt efter nummer och tjata till mig hjälp för både min egen del och hans.

Upp till toppen
Annons: