Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 6300 ggr
ericaf
10/31/12, 10:49 PM

Vad är det för fel på mig? ÄR det något fel på mig

Hej! Jag heter Erica och är 15 år, jag tycker att detta känns lite läskigt att skriva om, men jag måste börja någonstans. Jag har nog aldrig riktigt mått riktigt bra inombords sedan jag var.. 12 kanske? alltså när jag började mogna till lite, jag tror att jag hamnade på fel väg redan från början. Jag behöver inte berätta allting som jag varit med om, men jag kan säga att när jag tänker tillbaka så förstår jag inte att det är jag, jag ångrar och skäms så mycket över vem jag var och vad jag gjorde. Men, nu idag mår jag fortfarande inte bra tror jag. Jag känner mig liksom konstig. Nu kommer jag vara helt ärlig och säga hur jag känner. Jag känner ibland att jag är vuxen i en tonårings kropp, jag irriterar mig på allt och alla, tycker att allt är löjligt, jag tycker att alla mina vänner tänker konstigt, och jag blir liksom irriterad på dom. Jag lägger ner så mycket tid till att tänka hur fel och omoget andra tänker, så jag glömmer att ha roligt och bete mig som en tonåring, och istället blir jag bara irriterad och arg. Jag blir också avundsjuk på alla som har så roligt med andra och skrattar, jag vill vara som dom. Jag har liksom svårt att prata med folk i min ålder på det sätt som vi nu pratar, jag svarar liksom konstigt och ibland blir jag så arg över hur knäppt jag svarar folk och över hur knäppa saker jag säger att jag vill slå ihjäl mig själv! Men jag har inga problem att gå fram och fråga en främling något eller att vara artig mot en vuxen, men jag kan verkligen inte kommunicera med folk, jag skäms och känner hur folk dömer mig och tycker jag verkar dum. Jag vill inte längre vara med mina kompisar längre för att jag känner inte mig bekväm vid det längre, jag känner mig så ful och knäpp och att om jag umgås med dom kommer dom inse hur konstig och avskyvärd och patetisk jag är. Jag gråter hela tiden över hur ensam och värdelös jag känner mig, jag gråter för att jag inte vill vara annorlunda, jag vet inte vem jag är och trivs verkligen inte med den som jag är just nu, jag gråter jämt för att inget nånsin går som jag vill, att allt vänds emot mig. och än en gång, över hur irriterad jag blir! jag har gått och blivit lättirriterad över små saker, te.x min lugg hänger framför ögonen, när jag städar mitt rum men alla saker är ivägen och jag trampar på allt, när stiften i pennan tar slut eller som nu, när jag från mobilen försöker skriva en sak men allt laggar, jag blir så irriterad så jag kokar inombords och börjar gråta. Jag känner jämt att jag bara vill explodera, skrika högt, bryta mina fingrar, det är så himls mycket känslor just nu. Jag har nyss förlorat min bästa vän pga att jag är patetisk, jag splittras från mina andra vänner, jag känner hur jag för varje dag blir mer och mer ensam, jag ser hur alla är lyckliga medans jag aldrig lyckas med någonting, ett ex eller vad man ska säga rör runder i mitt huvud hela tiden, sprider rykten om mig och ger mig skuldkänslor, jag äcklas av mig själv, jag känner mig så tom inombords, jag vet inte vad jag känner riktigt, det är så mycket känns det som. Innan var jag inne på en på en sida dör man kunde testa sig på olika psykiska sjukdomar. Enligt testerna tydde många av mina svar på Borderline, depression, panikångest och paranoia, jag vet att sådana tester inte är rimliga, men man undrar ju.. Men, det jag vill komma till då är, vet någon om mitt läge är så att jag borde prata med någon? Är det normalt att känna så i flera år när man är i min ålder? Vad ska jag göra?

Annons:
Maria
11/1/12, 1:06 PM
#1

Mycket av det du beskriver låter som ganska normala pubertetssymtom.

Puberteten är en period där många har stora problem både fysiskt och psykiskt.

Kroppen förändras och även sättet att tänka och tycka. Många känner sig hjälplösa och utvecklar aggresioner. Man får kort stubin och grunnar mycket på livet och livets mening.

Det behöver inte vara onormalt bara en väldigt jobbig tid.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

scillainmyheart
11/1/12, 5:02 PM
#2

Känner nästan likadant…

Haft "panikattacker" som de kallas flera gånger…

Man hyperventilerar i nån timme eller mer, för att man har så mycket panik/ångest… Det är tydligen vanligt att få en sån 1 gång i livet… Men jag har fått de kanske 5 gånger detta år..

Känner mig så igen mig på din beskrivning… Alla säger att man är så normal och att det kommer att fixa sig. Oså sitter man där 1 år senare, och så har det fortfarande inte fixat sig… :(

-Be yourself, everyone else is already taken-

http://pytti.blogg.se/

Maria
11/1/12, 5:06 PM
#3

Självklart ska man söka hjälp om man känner att problemet påverkar hela ens liv.

Har man återkommande panikattacker så ska man också söka hjälp.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

JohannaEkroth
11/8/12, 12:45 AM
#4

Hur går det för dig i skolan?

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

ericaf
12/30/12, 8:35 AM
#5

#4, Jag har väldigt bra betyg. Det enda jag gör om dagarna är att plugga, det hjälper mig att hålla mig på rätt tankar så jag inte börjar klandra mig själv för allting helt plötsligt.

JohannaEkroth
12/30/12, 7:24 PM
#6

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Annons:
[Qimsid]
12/31/12, 3:24 AM
#7

Kan säga att jag har länge känt mig mycket mognare än alla andra.. vet inte om det är för att jag haft dåligt med vänner och mest umgåtts med vuxna eller mycket äldre personer. Jag är t.o.m. tillsammans med en som är 20 år äldre än mig nu, och det bara hände, det klickade, inget som jag direkt ville, det var ingen rebell och han och jag är fortfarande tillsammans från att jag va 16, är 20 nu.

Jag sitter ofta och länge och funderar på hur dumma människor är. Nu när det kommit till min ålder så tänker jag mest på hur folk blir lurade av samhället och hur de lägger så mycket pengar på massa materialistiskt och försöker att vara precis som alla andra.

När jag var yngre hade jag mycket lättare att kommunicera med äldre personer, i "gruppen" var det jämt jag som gjorde det som ingen annan vågade. Jag va alltid smart, pluggade halvmycket, gjorde mitt och höll höga betyg och läste mig lätt till saker, skippade typ halva skolan, skolkade och satt hemma och spelade Tv-spel "sjuk", men lärarna kunde inte sätta något medelbetyg på mig eftersom jag alltid gjorde dåtidens "MVG" på alla prov.

Den jag var, en ensamvarg försvann aldrig. Jag var aldrig som alla andra och jag såg jämt igenom andras tråkiga fasader, jag ville aldrig vara som dom för att dom var så fjantiga men ja, ledsen var jag för att jag var väldigt ensam trots att jag i grunden alltid har varit väldigt självständig.

Jag ville ha givande samtal, men allt jag fick var ungefär "Tihi jaha är du så ba öh ja jag typ tycker också så typ hihi" *smiley smiley smiley*…. jag verkligen fattar inte hur man kan vara så puntad och prata på det där viset? Det har aldrig varit jag.

Det här var inget som gick bort, det var ingen pubertet, det var bara den jag var och fortfarande är. Jag är fortfarande ett barn i vissa delar, jag är lekfull, tycker om djur, spelar datorspel… men i mitt huvud är jag helt mogen.

Jag tror du är "en av oss", en sådan person som helt enkelt är före alla andra och inte passar in för att du är för mogen och klok. T.o.m. i ditt sätt att skriva kan jag se att det är mer till dig än många, många andra i din ålder. Tappa det inte, du är väldigt unik på riktigt.

Svion
12/31/12, 7:30 AM
#8

#6 Varför uppmanar du TS att göra ett sådant test? Retorisk fråga.

Och varför då inte inkludera bildtestet i länkningen om nu autism är på tapeten av någon konstig anledning?

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

Maria
12/31/12, 7:31 AM
#9

#7 Alla människorär unika på sitt sätt och att gå omkring och tycka att man är mer mogen och fundera på hur dumma människor är skulle inte jag rekommendera.

Jag är helt övertygad om att man får försöka se det fina hos varje individ.

I alla dessa "puntade" personer finns en unik människa också. Glöm aldrig det.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

JohannaEkroth
12/31/12, 9:40 AM
#10

Svion - Jag hade inte tid att skriva mera. Jag känner igen mig mycket av det TS skriver och jag själv har Aspergers Syndrom. Vet inte om jag känner igen tänket att i den ålderna tänka att andra är korkade. Jag tänkte nog inte alls i det djupet på andra människor. Såg dem mest som skal. Det tänket har kommit på senare år. Jag är 31 nu ska tillåggas. Hade inte lätt för mig i skolan heller, men det är individuellt hos Aspergare.

Vilket bildtest? Du får gärna länka. AQ-testet var det enda jag kom på just då, som finns på internet.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Svion
12/31/12, 1:58 PM
#11

#10 https://sites.google.com/site/l7r3g8of/

Ok. Vad jag vill påpeka är att känslor av att alla andra är korkade och liknande är väldigt vanligt för vem som helst i 15-årsåldern oavsett tillstånd och vissa känner det mer frekvent i utloppet av hormoner eller vad du vill för att uppleva stora problem. Därmed inte sagt att TS har samma förhållanden som de flesta andra i samma ålder men jag tycker testning och diagnostik helt och hållet ska hänvisas till BUP eller liknande. Internet-tester under tonåren är kanske inte optimalt med tanke på att, utan att dra alla över en kam, väldigt många är lättpåverkade av vad som blir träffpunkter mot dem själva.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

[Qimsid]
12/31/12, 3:45 PM
#12

#9 Håller inte med dig, sry.

vallhund
12/31/12, 9:11 PM
#13

# 12

O jag håller inte med dig, o det är jag inte ledsen för.

Att du är tillsammans med en omogen man med pedofila tendenser gör det inte rätt på något sätt. Hur du o din partner lever era liv är er ensak o är inget du skall belasta TS med. Hon är ung o sårbar o ev inte autistisk öht.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annons:
[Qimsid]
12/31/12, 9:47 PM
#14

#13. Jag ger endast en vink om att det är okej att vara annorlunda. Du har ingen rätt att döma min partner på det viset, vad du just sa visar att du är en rakt igenom omogen människa, just en sådan jag föraktar, en i mängden.

ericaf
1/6/13, 12:25 AM
#15

Jag kanske var otydlig när jag skrev tidigare, det är så att mitt problem är inte att jag tycker folk är korkade, mitt problem är att jag mår dåligt över att jag inte är lika.. Tonårlig, busig och rolig av mig eftersom jag jämt känner mig som en vuxen (inom vissa områden!) i en tonårings kropp. Jag vill inte låta otrevlig men jag kan tycka att jag är mycket mognare än mina vänner och andra i min ålder, och som jag skrev kan jag sitta och tänka hur unga och dumma de är, men jag vill ju bli precis lika unga och dumma som de så att jag också kan ha kul, smälta in lite och vara en tonåring. Jag tycker ni har uppfattat mig som En otrevlig person som ser ner på alla och tycker att jag är bäst, men det ör väldigt väldigt fel!

ericaf
1/6/13, 12:37 AM
#16

#6 Jag har gjort testet nu, men vad ger det mig när jag inte fick något svar på hur det ligger till med mig?

JohannaEkroth
1/6/13, 1:42 PM
#17

#16 Fick du inget resultat skickat till e-posten?

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

rebeckaan
1/10/13, 2:14 PM
#18

Vill bara säga att jag känner igen mig jätte mycket! Jag är ett år äldre än dig.

Under hela högstadiet så kände jag mig mognare än mina kompisar. I sjuan så anpassade jag mitt språk bara för dem skulle förstå vad jag sa. Sedan hamnade jag i ett jätte smart gäng i åttan och nian. Men kände alltid att de var lite för stela och tillbakadragna. Nu är jag, på första året i ett gäng där jag är med människor som är som jag. Vi kan både fjanta och skratta, men sen kan vi sitta och diskutera djupgående i olika ämnen. Det blir bättre! Du måste veta det. Inget är fel på dig. Du har bara inte hittat rätt gäng än. Hoppas allt löser sig!
Kram

Upp till toppen
Annons: