12. Personlighetsstörningar

Äcklad...

2012-11-19 09:27 #0 av: [hallonglass]

Jag vet inte om jag lägger upp det här på rätt ställe nu menmen..

Jag är en tjej på snart 17 år som är väldigt ensam. Har nästan inte umgåts med någon vän på mer än 3 år nu. Har dock träffat någon gamal kompis någongång, men det är inte mycket...

Har dock kommit på en ganska konstig sak med mig nu.

Det är att jag mår jätte dåligt över att få höra komplimanger om mitt utseende, eller om någon säger att dom gillar mig. Jag gillar inte att någon gillar mig :S. Jag börjar att undvika den personen ,tycka illa om den och sedan börjar jag drömma läskiga drömmar om den personen då. Jag vet att det låter jätte konstigt, men det är faktiskt sant. Och jag tycker det är jätte jobbigt verkligen.

Med läskiga drömmar menar jag att dom typ nästan våldtar mig osv i drömmarna. Eller att dom tar på mig eller gör saker jag inte vill.. :(

Så fort någon försöker komma nära mig eller något så mår jag jätte dåligt då också. Jag blir rädd för personen då. Jag känner mig äcklad.. Kan inte förklara på något annat sätt tyvärr.

Vet någon vad det är för fel på mig? Eller är det här kanske normalt i min ålder?

Tack på förhand!

Anmäl
2012-11-19 22:16 #1 av: pernillaa

Det handlar nog om att du tror att dom ljuger när dom säger de här snälla sakerna, att dom inte menar det....
Du tycker ju uppenbarligen inte om dig själv. Har varit i samma sits när jag var yngre. Väldigt ensam och slutade tro att jag någonsin skulle få må bra eller ha vänner osv. Ansåg att jag inte förtjänade det, att jag var jordens avskum och ett guds stora misstag.
Det bara skriker i kroppen och man bara kräks inombords när någon är snäll för man tror att de bara ställer in sig typ. Sen är det nog en del av en mur man bygger upp om man är ensam mycket och saknar bekräftelse. Man vill inte bli beroende av folk. man vill inte vilja ha bekräftelse av rädsla att man inte ska få det. Det gör mindre ont att inte få bekräftelse om man är inställd på att inte få det så du kämpar säkert emot för att inte bli allt för sårad. Ungefär som att undvika en relation av rädsla att man ska få hjärtat krossat. Man vill inte börja hoppas....
Lär dig älska dig själv! Det är mitt råd. Det får ta sin tid för man kan inte forcera fram kärlek till sig själv. Men du är ung och har du haft det svårt socialt är det inte så konstigt. Det är i tonåren man ska lära sig om sig själv och det är mycket som händer med ens självbild under de här åren.
Jag är 27 år nu och har först idag fått en kompis i en relation där jag känner att vi är jämlikar. Alltså att jag inte har som syfte att krypa för kompisen och alltid ställa upp och bara ge av mig själv för att jag vill bli omtyckt och bekräftad.
Det tog mig så lång tid att få ordning på den här rädslan att jag inte ska duga och inte bli omtyckt.
Jag hoppas att det löser sig. Jag känner dig inte men kan ändå säga med all säkerhet att du visst är älskvärd. För det är alla. =)

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2012-11-20 06:53 #2 av: vallhund

Känner du igen dig i det här?

http://socialfobi.ifokus.se/articles/4ddbbfb188f47256a30005e8-vanliga-symtom-vid-social-fobi?articles-1

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2012-11-20 07:42 #3 av: Roamer

Väldigt bra sagt av #1 och håller med. Du bör först lära dig älska dig själv och borde ta tag i det. Antingen själv med de självhjälps böcker som finns eller prata med skolkuratorn. De kan hjälpa dig att hitta ett sätt för dig att acceptera att andra faktiskt menar det som de säger. Alla tvivlar på sig själva nån gång ibland så det är fullkomligt normalt men om du inte gör något åt detta kommer det bli ett ganska utmanande liv framför dig då allt idag bygger på social kontakt, oavsett man gillar det eller inte.

Anmäl
2012-11-20 17:48 #4 av: [hallonglass]

1# Ja, jag vet att dom ljuger, men jag blir samtidigt rädd om dom säger något sådant till mig. För jag vill inte att någon ska tycka om mig på det sättet. Dom får gärna tycka om mig som vän, men inte något mer..Och komplimanger vill jag verkligen inte heller ha. Annars känner jag igen mig i princip allt du skrivit! Har haft det väldigt tufft med det sociala dom senaste 3-4 åren också. Det där med att jag inte vill bli sårad är något jag tror stämmer in också.

Skönt att det blivit bättre för dig nu iaf!

2# Japp, för jag har social fobi! Så allt det där vet jag redan :) Men tycker ändå inte att det är det som är problemet nu, men det kanske det är egentligen?

3# Usch vad jobbigt, jag vill inte gilla mig själv. Och jag vill inte att andra ska gilla mig heller.. För det är bara läskigt och jobbigt.

 

Anmäl
2012-11-21 12:26 #5 av: pernillaa

Hur kan du veta att dom ljuger?

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2012-11-21 12:39 #6 av: Roamer

Tycke detta låter ganska allvarligt. Om du inte kan ta att någon tycker om dig eller vill tycka om dig själv blir ditt liv ganska ensamt, vilket iofs kanske i sig inte är ett problem för det finns de som vill ha det så. Men jag tycker ändå du ska gå till kuratorn och få hjälp med detta.

Anmäl
2012-11-21 17:26 #7 av: [hallonglass]

5# För att alla ljuger. Dom vill bara vara snälla, men saken är att det bara blir värre då. Men det kan ju inte dom veta i och för sig.

6# Mitt liv är ganska ensamt men jag blir ju rädd om någon gillar mig så därför vill jag inte att någon ska gilla mig. För jag vill inte vara rädd. Det finns ingen kurator här, tur som är.

Anmäl
2012-11-21 22:46 #8 av: pernillaa

Jag vet precis vad det är du går igenom och minns exakt den där känslan du pratar om och det där tänket.
Jag ska säga dig något som jag aldrig själv hade trott på när jag var där du är nu - människor omkring dig bryr sig ärligt och tycker att du är bra på många fler sätt än du själv inser och du förtjänar också att må bra och vara älskad.
Du har fel - alla ljuger inte!
Däremot kan folk bli nervösa och osäkra på hur du ska ta emot deras välmenande och ärliga komplimanger eftersom du är så anti. Det blir en ond cirkel för du förväntar dig lögner och de som säger snälla saker ärligt vet att du kommer ta det på ett dåligt sätt och blir spända och du kanske uppfattar det som en lögn bara för det. Det blir en självuppfyllande profetia!
Det sitter bara i ditt huvud. Eller ja... klart att det finns folk som ljuger och så. Världen är ju inte gjord av sockervadd och gummibjörnar precis, men världen blir så mörk eller ljus som du själv gör den.
Jämför det här med en religion. Att höra någon säga "Gud är med dig och älskar dig mitt barn" om du verkligen verkligen inte tror på Gud sticker i ögonen på samma sätt som om någon säger åt dig att du är älskvärd om du verkligen inte tror det själv.
Det här kommer släppa så småningom ska du se men det kan ta tid. Det bästa är om du börjar så smått att aktivt, kanske med hjälp av psykiatrin jobbar på det här och försöka tänka om. Du har något obearbetat som ligger och gror som ett motstånd till sån här typ av bekräftelse. Det ordnar sig.

 

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2012-11-21 23:54 #9 av: Svion

Nej, alla ljuger inte. Många har själva problem med att ställa in sig socialt av potentiellt samma anledning som du, vilket kan skilja att de faktiskt försöker ta sig ur det. Många försöker varje dag lära sig vara bättre människor för att de tycker sig vara alldeles för dåliga vilket gör att de ser sociala bitar som svårt, hursomhelst något nödvändigt för att faktiskt få gå vidare och inte vara tvungna att stanna i situationer de kanske fått alldeles för mycket av. Och helt riktigt, de flesta vill faktiskt vara snälla.

Ur egen erfarenhet handlar mycket om att ju mindre tycka sig behöva egen såväl som andras kärlek till sig själv, desto mer problem att se någon kortsiktig poäng med andras vänlighet eller vilja att lära känna dig bättre. Vilket leder till att man långsiktigt blir väldigt, väldigt ensam. Folk kommer hur som helst ljuga IBLAND. INTE hela tiden.

De som föredrar att vara ensamma skulle troligtvis inte reflektera över det mycket mer än att gå-och-handla skulle vara irriterande. Faktumet att folk ljuger skulle ses som ganska onödigt att lägga vikt på.

Vad poängen med att säga detta är att det är en enorm skillnad mellan att föredra ensamhet på grund av rädsla, och att föredra den på grund av brist på intresse för socialt samspel med andra människor. Det sistnämnda gäller säkerligen inte dig om du ändå mår dåligt och ser det tydliga problemet i när andra gillar dig.

Jag kan lova att det längre fram kommer vara det minsta problemet om du inte lyckas prata om det med någon annan. Det är för övrigt väldigt positivt att vända sig till forumet för att slippa diverse intryck och uttryck som kan påverka ditt mående.

Angående mardrömmar om folk som tycker om dig: Det är knappast någon nyhet att drömmar påverkas av intryck i vardagen, men dina intryck av andras åsikter om dig verkar påverka dina drömmar. Det behöver inte vara konstigare än så, utåt sett. Hur du påverkas av detta är långt mer allvarligt, vilket är en anledning till att se över om du kan prata med någon, eller åtminstone undersöka möjligheterna.

Och jo, du förtjänar att få höra bra saker om dig själv och folk kommer troligtvis fortsätta ge dig komplimanger ju mer du avspisar det. Inte nödvändigtvis för att de ska muntra upp dig, men om du så vill: Försök se om du kan sålla ljuget från vad som kan anses vara uppskattat..

Anmäl
2012-11-22 10:24 #10 av: [hallonglass]

Jag har kommit fram till att jag är rädd för närhet. Har läst på internet och allting stämmer in på mig tyvärr.. Men tror inte att min rädsla för komplimanger tillhör det dock. Men saken är att jag nog aldrig kommer bli av med detta eftersom jag itne kan lita på någon. Har blivit sviken och lämnad så himla många gånger så jag kan verkligen inte lita på någon. Kanske min familj kanske.. Men samtidigt så ger jag ju ingen chansen eftersom att så fort någon kommer för nära så blir jag rädd och undviker den personen. Så jag hinner aldrig lära känna någon bra och dom hinner aldrig lära känna mig heller. Menmen.

Fattar dock inte varför jag behöver drömma så jobbiga drömmar dock. Allting blir bara värre pga dom. Det är lite konstigt tycker jag, men det är något jag får lära mig att leva med helt enkelt.

Jag är inte en sån som gillar att prata om vad jag känner framför någon människa. Gick ju hos BUP tidigare men pga andra anlednignar, men jag vågade inte säga hur jag egentligen kände/tyckte till den personen. Så det hjälpte inte direkt att gå där. Hade bara ångest över att behöva åka dit.

Anmäl
2012-11-22 12:04 #11 av: pernillaa

Jag har skickat dig ett privat meddelande.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.