Annons:
Etikettbipolär-sjukdom
Läst 4765 ggr
Nathalie-nordstrom
12/7/12, 2:09 AM

Funderingar om bipolär

Hej! Jag heter nathalie och har precis upptäckt att jag antagligen har bipolär sjukdom. Har en tid på onsdag och få detta bekräftat. Efter att ha letat på internet vad de är för "fel" på mig stötte jag på bipolärsjukdom som jag aldrig hade hört talas om innan men matchade mig helt och hållet.. Har pratat med mina närmaste och dom blev nog häpna över hur bra det stämmde på mig. Själv tänkte jag att "oj jag som trodde de var mitt normala beteende var en sjukdom".. Tur att jag hade tröttnat på mitt beteende för annars hade jag aldrig hittat "min" sjukdom på nätet. Nu snurrar det ju massor av frågor om allt. Har läst massor om sjukdomen (som man ska göra) och ser likheter med många och mig själv.. Och jag tänker kan jag sjukskriva mig? För detta är ju ett handikapp, en funktionsnedsättning? Under dom 2 senaste åren har jag haft 5 jobb! Och som ni förstår har dom gått åt skogen. Samma visa varje gång! Sååå glad över att man äntligen fått ett jobb, man är entusiastik och skuttar till jobbet men sedan av loppet av en månad vända på steken och det bara vrider sig i magen när man ska till jobbet och efter det säga upp sig. 5 ggr på 2 år. Så många gånger man har klankat ner på sig själv pga detta vansinniga beteende och självförtroende ner i botten. Och sedan försöka förklara sitt handlande för dom runt omkring…*suck Nu går jag hemma och tar hand om hemmet. Vill säga går ut med hunden och diskar lite… Jag började plugga för en månad sen för att få upp betygen för att sedan komma in på en yrkeshögskola som jag ville gå på, eftersom jag trodde det var jobben jag hade haft det var fel på och då vara tvungen att hitta något jag verkligen ville göra.. Men som ni kanske räknat ut så gick det åt helvete med, efter en månad. Jag är både nervös och spänd för onsdagens möte men även rädd och ledsen… Inläggets mening var nog lite att få skriva av sig för att detta är så nytt för mig men också fråga hur det funkar med sjukbidrag för fixar inte jobb och plugg som det ser ut nu! Tack på förhand!

Annons:
Alwaysrandom
12/9/12, 10:12 PM
#1

Jag har diagnosen bipolär typ II och har haft den i snart 2 år. 

Är själv 18 år så jag går fortfarande i skolan, alltså kan jag inte säga något om arbetslivet men jag förstår vad du menar och känner igen mig i skolmiljön.

Jag var sjukskriven i ca ett halvår för att återhämta mig. Allt som krävs för att sjukskriva sig är ett läkarintyg vilket jag inte tror blir något större problem för dig. Har man fått diagnosen Bipolär sjukdom tar det ett tag innan man kan smälta det och kunna återhämta sig.

Jag önskar dig all lycka till i fortsättningen och det kommer lösa sig!

tearsandrain
12/10/12, 11:00 AM
#2

Fick diagnosen bipolär när jag var 17, alltså drygt fyra år sedan.

Jag tror inte du kan bli sjukskriven "bara" för att du är bipolär. Jag blev sjukskriven innan jag fick min diagnos och har varit sjukskriven på ett eller annat sätt sedan dess. 
De kommer vilja att du testar mediciner och antagligen terapi för att stabilisera, och om de sedan anser att du ändå inte kan jobba/plugga, kan de nog sjukskriva dig då. Men det är bara vad jag tror, det beror ju mycket på vad man har för läkare också.

Men visst tror jag det är lättare att få en sjukskrivning om man har någon diagnos. Känner vissa som trots inläggningar på slutenvården har svårt att få sjukskrivningar för att dom inte har någon diagnos svart och vitt på papper än.

Jag får pengar från försäkringskassan, jag får aktivitetsersättning, men det tror jag bara man kan få om man är under 30.

Lycka till!

Anna4077
1/29/13, 1:54 AM
#3

Är bipolär och add. Har haft jätte problem och när jag fick min diagnos talade jag för läkaren att jag tänkte åka hem och hänga mig. Men nu när jag fått hjälp och medicinering, smällt situationen och börjat hantera min sjukdom. Nu mår jag bättre än nånsin! Har precis börjat jobba och tankar på barn finns. Att läsa för mycket är farligt. (Men något man gör ändå) skulle du ha bipolär ändras inte något ändå. Du är fortfarande du. Men du kan förstå vad som är 'normalt' (brist påabättre ord) och lära dig hur du ska leva för att må bra. Jag är sån som antingen kör på 150% eller inget alls har lärt mig att om jag kör på, blir jag deprimerad och nästan utbränd jätte fort. Men om jag kontrollerar mig och vilar mycket håller jag mig frisk länge. Istället för att få en dödsdom (vilket det kändes som först) känns det nu ca 2 år senarepsom en välsignelse. Jag kan äntligen leva och förstå varför jag mår dåligt ibland. Mitt tips är att inte läsa massor på internet, ta emot hjälp, sätt gränser för dig själv och för andra i din närhet, vila men göm dig inte hemma och försöker att ibland ta distans från dina känslor och tänk igenom situationen innan du reagerar. Viktigast av allt är det där med gränser. Låt inte någon annan göra så att du mår dåligt. Tex. Om någon stressar upp sig och de smittas av på dig, säg åt dom att lugna ner sig, behålla stressen för sig själv eller gå helt enkelt där ifrån. Ja det låter kanske egoistiskt men med en sådan sjukdom som vi har måste man vara egoistisk när det gäller såna saker. Hoppas ni inte tror att jag är elak av mig. Är faktiskt en som är överdrivet snäll men insett att pga mina problem måste jag sätta gränser för att må bra och kunna vara en bra vän, flickvän, arbetskamrat eller vad det nu handlar om. Hur gick det för dig eller har du inte varit där än? Oroa dig inte. Det blir bättre

Anna och taxen Max

Upp till toppen
Annons: