Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 3207 ggr
[postmortum91]
12/17/12, 7:43 PM

vad tror ni?

Jag vet inte vart riktigt jag ska vända mig, men jag känner att jag behöver utomståendes åsikter och tankar kring det hela. 

Jag är 21 år, när jag var 6 år och började skolan så blev jag bästa vän med en tjej. Redan på lågstadiet så var det hon, jag och en till tjej som lekte på rasterna, varje rast. Och nästan varje rast så bråkade vi också. Men det konstiga var att det alltid var den här tjejen som vi kallas för Stina som var med en av oss och bråkade med den tredje. Alltså Det var jag, stina och Maria och varje rast bråkade antingen jag och stina mot Maria eller jag mot Maria och Stina. Det var aldrig jag och Maria mot Stina. Vi brukade alltid börja bråka för att stina vände mig och maria mot varandra. 

När vi kom upp i mellanstadiet umgicks vi inte längre med Maria, hon blev "populär". Så jag och stina fortsatte att umgås. Och ibland umgicks vi även med min absolut bästa vän som jag känt sedan jag var 1 år, Lina och en annan nära vän, Mona. Vi fyra var bästa vänner, men jag och Lina har de ultimata vännerna. Hur som helst, ibland när man skulle leka med Stina så kunde hon som hon även gjorde i lågstadiet helt utan anledning vara skitarg på någon av oss och säga att vi hade pratat skit om henne. Varje gång vi fick anklagelsen så stämde den inte, men ändå slutade det med att vi bad om ursäkt för att Stina skulle bli glada på oss igen. Som 10 år så ifrågasatte vi aldrig beteendet på henne.

En gång blev Mona kär i en kille i sin klass och såfort Stina fick reda på det så blev hon tillsammans med samma kille. Samma hände när jag blev "vuxenkär" för första gången, jag var bara 11 men mina känslor var på riktigt, tro det eller ej. Han hette Erik, och jag var helt galet kär i honom, och Stina visste detta. Jag och Erik blev tsm men eftersom han var fortfarande omogen i kärlekeksdelen och att det bara var på lek för honom så gjorde han slut lite rätt som det var. Men en gång när jag var tsm med honom så kom Stina till mig på skolan och berättade: Öj, Erik och jag hånglade förut. 
Detta berättade hon för mig, och på något sätt blev jag aldrig arg på henne. Och hon VISSTE hur kär jag var i denna killen, senare blev hon även tsm med honom.

I 6an så blev jag så trött på henne och allt hon gjort, så jag bröt kontakten med henne. Strax efter det bröt även Mona med henne. Lina höll ut längst och även hon råkade ut för hennes dåd när det gällde pojkvänner. Hon försökte även ta Linas pojkvän när de var 13 år. Så tillslut bröt även Lina med henne. Och än idag så HATAR Lina Stina. och vi har inte pratat med henne sedan dess. Jag och Lina har alltid varit vänner, och i år är det 20 års jubileum. Vi har i efterhand hört hur vän efter vän till Stina har sagt upp bekantskapen och ogillat henne skarpt. 

Förutom det jag berättat vad hon gjort så har hon även: 
*En gång fick hon Lina bryta kontakten med mig, utan anledning i flera veckor, jag var helt förkrossad. 
*På lågstadiet kunde stina ibland börja prata som en kille och sa att hon inte gjorde det med flit, om jag inte kommer ihåg fel så sa hon även att hon ville bli kallad för ett killnamn. 
*Hon ljög och manipulerade oss, samtidigt som vi aldrig förstod hur dumt hon betedde sig. 
*Vi hade ju bra tider med henne också, men de dåliga tog över
*När vi lekte skulle Stina ALLTID vara den elaka i leken.

Nu 10 år senare är jag vuxen och jag tog kontakt med Stina förra veckan. Hon bad om förlåt, och sa att hon förstod varför vi hade brutit med henne. Hon berättade även att Jag, Lina och Mona var hennes förebilder, och anledningen till att hon hånglade med min kille i mellanstadiet var för att "Jag tyckte väll att jag blev hävdad på nått sätt eftersom att du var min förebild. Ville också vara och se ut som dig, vara blond och långhårig, så här sitter jag nu med andra ord och säger att jag kände mig glad över att någon kunde "gilla" (Aa, nu pratar vi om gilla på mellanstadie nivå, på riktigt) mig som någon kunde gilla dig."

Jag, Lina och Mona var blonda när vi var små och Stina är halviranska och ville alltid vara blond, jag kommer ihåg att hon färgade håret blond i 6an när jag inte umgicks med henne längre. Så jag antar att det hon säger är sant. Så jag erbjöd henne en träff där vi kan prata ut och avsluta detta på ett bra sätt. Så vi kan gå vifare i livet.

Men samtidigt är jag rädd för att hon är samma person som då, hon säger att hon ändrats, men jag och Lina har trott i typ 6 år att hon varit en psykopat eller liknande. Så det jag vill fråga er är: vad för signaler sänder detta er?

Jag kommer träffa henne oavsett för det verkar som hon fortfarande ältar detta, och jag är mer storsint än att fortsätta hata henne. Jag tror vi behöver prata ut, men jag är rädd att hon kommer manipulera mig eller nått. Tänk om hon bara ljuger för mig?

Jag förstår att ni inte kan sätta er in för fullt, är omöjligt att skriva allt här och få en rättvis bild.

Annons:
[Qimsid]
12/18/12, 12:11 AM
#1

Svårt. Hon verkar inte vara den snällaste tjejen på jorden direkt. Men när du säger att hon är halviransk, kan det vara att hon hade det lite taskigt i familjen eller något bakomliggande problem eller var allt frid och fröjd där? För om hon är vuxen nu och kommit ifrån sina gamla problem så kan hon vara förändrad. Men jag antar att det är lite svårt o säga, det har gått 10 år, och det är en lång tid. Och från tonåren har de flesta utvecklats enormt. Hon verkar ha insyn i sina problem, vilket är bra.

Om jag var du… nu har jag väldigt svårt att förlåta personer och jag skulle nog gå vidare utan att träffa henne eftersom att vi gick skilda vägar förut… men. Kom jag till den situationen att träffa henne så skulle jag 1. Vara helt klar med att detta är ett avslut, jag skulle aldrig bli riktigt nära vän med henne igen.2. Om hon börjar bråka och argumentera i mot så skulle jag inte ödsla energi på att få rätt utan bara hålla med och tänka att jag inte behöver träffa henne igen.

Och ja, det är väl de enda tipsen jag har egentligen. För mig känns det som alldeles för mycket historia och det behöver glömmas, jag skulle verkligen inte kunna gå vidare med henne. Men träffas nån gång och lösa gammalt groll, det är bara nyttigt om det går smidigt. Annars är det bara o lägga åt sidan. Du kan inte förlora speciellt mycket på o träffa henne.

[postmortum91]
12/18/12, 12:52 AM
#2

Tack för svaret, var rädd att ingen skulle svara:P
Nej jag skulle aldrig kunna umgås med henne igen, de broarna är brända. Men på senare år har jag känt ett större och större behov av att avsluta på rätt sätt. För ett par år sedan gick jag fram till en kille jag hade mobbat som tonåring och bad om ursäkt, och det kändes verkligen bra, för jag har tänkt på honom i flera år. Och jag såg på honom att han blev helt till sig och efter det ville hans mamma hälsa på mig igen. Så kanske är det att jag kommer känna mig som en bättre person om jag låter henne få ett bra avslut, eller så är jag bara nyfiken på hur hon är idag.

Hon har aldrig haft problem inom familjen, iallafall inte på det sättet som du kanske tänker. Men anledningen till att jag tog upp att hon är halviranska var för att det verkar (hon sa det till och med till mig på facebook förra veckan) att hon kände sig ful i jämförelse med sina alla blonda tre vänner, när hon själv var väldigt mörkhårig. 

Men jag har tänkt många gånger på alla konstiga saker hon gjorde, kanske var/är hon psykopat, eller något annat. Det är tankar som gått runt i mitt huvud i flera år. Och det är otroligt fel att jag tänker en sån hemsk tanke om henne.

Tack för svaret :)

[Qimsid]
12/18/12, 1:08 AM
#3

Är man psykopat så har man inga känslor överhuvudtaget, det är ett väldigt väldigt ovanligt tillstånd… om hon varit psykopat hade det säkerligen blivit upptäckt nu och hon hade nog skadat ett antal personer mycket illa! När man är psykopat som barn finns risken att man skulle råka döda sina vänner runtom sig, så psykopat kan jag med all säkerhet säga att hon inte är! Och hon har väl inte förföljt dig under alla år? Så jag tror nog du kan pusta ut! Hon har lekt med dina och andras känslor, och det är väl för att hon själv känt sig osäker, så hon är nog bara mänsklig! Lite elak.. men mänsklig! Så var inte rädd!

[Qimsid]
12/18/12, 1:10 AM
#4

Känslor av empati* rättelse.

[postmortum91]
12/18/12, 1:15 AM
#5

Okej, känns bra. Då är/var hon bara en hemsk människa :P
Jag kan uppdatera när jag träffat henne om du vill, ska träffa henne på onsdag.

Svion
12/18/12, 11:52 AM
#6

Oavsett om hon varit elak eller inte så försök betrakta henne som människa med känslor, uppfattningar och tankar. Att hon förklarat sig och ber om förlåtelse tyder på att hon på ett plan gör raka motsatsen till vad en psykopat någonsin skulle komma på tanken att göra. Trots hennes beteende historiskt sett tror jag det är väldigt viktigt att inte döma henne som person.

Det är en annan sak att vara medveten om att det inte går att veta hur hon kommer bete sig, men kan man sätta sig in i läget hos en annan människa och försöka ana varför saker och ting sker utan att ta detta för givet så räcker det väldigt långt för att kunna ge henne och dig själv ett bra avslut.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

Annons:
alifra
11/27/14, 4:29 PM
#7

Jag är medveten om att jag svarar på en 2 år gammal tråd, men kunde inte låta bli efter att ha läst igenom allting. Det finns ingen ökad risk att ett barn med psykopati råkar döda sina kamrater; det är inte alla psykopater som är våldsamma. De är manipulativa, gör allt för att få sin vilja igenom, saknar empati och sympati, kan lätt charmera och dupera, skifta mellan snäll och elak snabbt, etc. 

Nu måste vi inse att denna tråd handlar om en tonåring, och enligt vetenskapliga studier så saknar alla tonåringar en fullt utvecklad empati. I Stinas fall kan hennes utländska härkomst vara en bidragande orsak till hennes otrevliga beteende; det är svårt att hitta sin plats i ett nytt land, där alla ser annorlunda ut och det är en helt annan kultur. Barn och ungdomar vill gärna passa in och bli accepterade, och kan då bli utagerande av frustration, och gå för långt i sina försök att passa in. Stina nämnde själv sin avundsjuka på att inte ha ett skandinaviskt utseende och jag antar att hon var ganska ensam med utländskt utseende i skolan; hon var därmed också rätt ensam med den kultur och uppfostran hon fått. 

Det är tyvärr en vanlig företeelse att barn och ungdomar är elaka och manipulativa mot jämnåriga kamrater, och det kan bero på att man vill passa in, faller för grupptryck för att få höra till, eller ett rop på hjälp pga dåliga hemmaförhållanden, etc. Det är en väldigt liten procent av svensk befolkning som faktiskt lider av ren psykopati, men kan däremot ha beteendestörning med psykopatiska drag. 

Hur elak man än varit i sin ungdom så kan man bli världens snällaste när man växer upp; man kanske får rätt vägledning, hamnar med rätt människor, livet lugnar sig och man får ordning i själ och hjärta. Även empatin utvecklas ju äldre man blir, och man inser att man inte kan behandla folk illa för att få som man vill, att det är trevligare att umgås med människor som tycker om än, än som umgås med en för att de är rädda, de inser att de förlorar vänner, att de själva inte vill bli behandlade på det sättet, och behovet att hävda sig och passa in minskar. Det finns många orsaker både till tarvligt beteende och gott beteende, och alla förändras vi med åldern. 

Jag avfärdar givetvis inte att det kan handla om psykopati, men att hon själv erkänner att hon gjorde fel och plågades av sina dåliga val i ungdomen tyder på att hon är en normal person med ånger. En psykopat inser aldrig att denne gjort fel och skjuter över skulden på andra/annat. 

En ung psykopat är oftast en ensamvarg, kan verka väldigt normal och charmerande, men samtidigt verka lite udda. Många psykopater blir väldigt framgångsrika i sin utbildning och yrkesliv, och de kan även lära sig att bete sig relativt normalt bland folk, om det gagnar dem. De gör det inte för någon annans skull än för sin egen, och även om de Vet rätt och fel, så kommer de aldrig Förstå rätt och fel.

Ebolaa
11/27/14, 9:01 PM
#8

Alltså, en otrygg anknytning kan också förklara Stinas problematik. Många barn med anti-sociala beteenden har haft föräldrar som inte vet hur de ska vara föräldrar och låter i princip sina barn vara deras egen förälder. Anti-sociala beteenden tydfer inte på en antisocialpersonlighetsstörning, det kan också handla om ADHD eller som sagt hemförhållanden som inte är bra…

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Upp till toppen
Annons: