12. Personlighetsstörningar

Identitetsförvirring

2013-01-11 21:21 #0 av: [Qimsid]

Jag är på en nedstämd period och längtar egentligen bara tillbaka till sängen, men i mina negativa tankar så började en tanke om min identitet att fortplanta sig.

Jag är en sådan person som inte har någon fullständig idol, jag lyssnar inte till en person, jag lever inte som någon annan, jag är inte som någon annan utan har alltid plockat och tagit till mig av delar av omvärlden som jag tycker är mest logiskt och rätt. När jag också tänker efter är jag varken lik min mamma eller pappa till utseende heller, alla drag är blandade och ingen har någonsin sagt "Du har din mammas näsa" eller dylikt... jag är en ren mix och det går knappt att se vilka som är mina föräldrar!

Men eftersom att jag är en sådan person som alltid tänker på att välja, tänker moraliskt och hela tiden reflekterar olika scenarion och utgångar så börjar jag tycka det är otroligt jobbigt och det är ofta som jag har identitetskriser, tar nya vändningar i och med nya erfarenheter och jag får aldrig någon fast punkt. Det är som "en gåva men en förbannelse"...

Min mamma ringde nyss och jag kände ingen lust att prata med henne alls för hon var precis som vanligt. Tjatade om min vikt och mat och blir arg när jag säger att jag inte kommer ändra mig. Jag skrev dessutom ett inlägg i träning.ifokus eftersom att min axelled hoppat ur led. Då började hon direkt "Men vad kan sånna människor om sådant där! Dom är ju in doktorer, blablabla", jag får bara sådan lust att säga "Men inte fan är du någon doktor heller, många av dem kan ha erfarenheter om sånt här och ge tips, speciellt som doktorer suger och ändå inte hjälper en!"

Det här gör mig så arg. Det finns idioter till läkare, idioter till tandläkare, dietiser, etc! Och jag tror att många människor som ej har leg. är desto bättre än dessa yrkeskategorier då dem blivit riktigt pålästa och skaffat egna erfarenheter...

Men i alla fall... vet inte riktigt vad jag vill ha ut av det här. Det är bara det att jag tycker alla är så olika och man kan inte lita på någon, trots att dem har något jävla diplom för innerst inne så vet man ju inte. Man har bara sig själv och lita på och välja vilka man vill lita på. Och bara för att mamma aldrig varit inne på ett forum förut så ställer hon sig negativt till det. Det gör verkligen inte jag. Jag tycker om att diskutera, det väcker tankar och man lär sig otroligt mycket, inte minst att stå upp för sig själv.

Har sett att det finns många starka individer här inne som har svar på mycket och vet vad dem pratar om.

Jag bara... jag vet inte riktigt vem jag själv är för pusselbitarna... de liksom svävar.... och verkar inte vilja komma ner. Har mig insett några saker. Jag är absolut en djur människa. Jag är en ensamvarg. Jag är en vegan. Jag är mycket kreativ och lättlärd. Men resten är väldigt förvirrande. Socialt har jag ingen aning. Jag kan vara sur, tyst, pratsam, trevlig, otrevlig, kaxig... berg och dalbana. Ibland hatar jag folk, ibland är dem änglar i mina ögon. Ibland är jag så intresserad och lättrörd, ibland bryr jag mig inte alls.... Nä jag vet inte. Hjälp mig.

Anmäl
2013-01-11 23:27 #1 av: MissFlisan

Jag känner väldigt väl igen mig!

 

www.dbtochmmc.blogg.se

Anmäl
2013-07-21 14:56 #2 av: lurituri

Att vända "kappan efter vinden"!

Qimsid, när jag läser ditt inlägg kommer jag att tänka på något som jag tycker är högst irriterande i mitt eget liv. Jag undrar om det kan vara ett genomgående drag hos oss med Borderline? En dag tycker jag att jag har en glasklar uppfattning i en fråga eller gällande ett problem. Nästa dag har jag svängt helt om utan att jag vet hur det har gått till. Och bortom allt förnuft handlar jag tvärt emot det jag först bestämde mig för!

Detta har gjort att jag inte riktigt kan lita på mig själv. Dessutom är jag otroligt lättpåverkad av andra människor, såna som jag uppfattar som starkare än vad jag är. Och så har det varit i hela mitt liv. Jag t o m ändrar mitt sätt att uppföra mig beroende på vem jag är tillsammans med. Sättet att tala, röra mig osv. Därför känns det som om jag hela tiden "vänder kappan efter vinden".

Det här sättet att förhålla sig till omvärlden skapar en väldig förvirring inom mig angående min identitet. Ibland har jag också förstått att människor upofattar mig som väldigt diffus och otydlig. Och det kan jag rent förnuftsmässigt förstå.

Finns det någon annan med Borderlinediagnos som kan känna igen sig i det jag skrivit?

Lurituri

Anmäl
2013-07-23 18:11 #3 av: eirwen

Jag har Borderline och jag känner igen mig. Du borde uppsöka en psykiatri eller liknande och kolla detta. Borderline är ingen diagnos man tar hand om själv bara sådär och det finns bra hjälp att få. Allting i en Borderline persons liv är upp och ned nästan hela tiden och känslorna kan gå från en känsla till en helt annan inom bara några sekunder.

Det kanske inte hjälpte så mycket men om du vill veta mer om Borderline så är det bara att fråga :)

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Anmäl
2014-02-02 14:57 #4 av: graleh

I am here ^^

Problem med identitet, jepp. 

Vad jag vill, tycker om, anser, vill ha för kläder på mig, etc. etc. varierar kraftigt, vilket för mig är otroligt jobbigt. Och för omgivningen med.. 

Vända kappan efter vinden är ett bra uttryck, japp.

Anmäl
2014-02-03 11:20 #5 av: silversol35

Jag tycker inte det låter klockrent borderline att fundera över vad man tycker är rätt och fel och själv ta ut sin riktning i livet, måste jag säga.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.