Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
03. Allmän psykologi

Upp och ner i humöret

2013-01-29 02:31 #0 av: pixielutt

Hej!

Har i hela mitt liv (så länge jag kan minnas) haft ett väldigt konstigt "humör". Jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på varför jag beter mig såhär.

Vet inte alls hur jag ska förklara, tycker att det är ganska knepigt.
Ena dagen kan jag vara uppåt och vilja träffa nån vän o gå på stan o prata o fika, dagen därpå om jag träffat vännen kan jag ibland inte alls vilja ha med den att göra (trots att ingenting hänt dagen innan).

Kan sitta hos en släkting o fika och känna mig jätteglad och lycklig, men jag vill inte... jag bara vill inte finnas.

Så svårt att förklara....

Kan vara jätteglad en vecka sen vara deppig veckan därpå, eller vara glad ena dan o deppig andra dan.
Sen finns det dagar där jag är glad fast deppig samtidigt, låter konstigt jag vet...

Kan ena dagen känna mig övervinnerlig och riktigt uppåt medan jag nästa dag känner mig liten som en mus och blir sur över allt.

Detta blir ett problem för mig då jag ibland kan gå ner mig i flera veckor och verkligen få tvinga mig själv att gå till affären och mår då dåligt under hela tiden jag är ute.

Har aldrig riktigt talat ut om det här med någon då jag själv växt upp i en familj/släkt utan diagnoser. Eller ja, alla har väl minst 1 diagnos i dagens samhälle....

Jag går ner i mig själv så otroligt lätt helt utan anledning, har läst lite om bipolär sjukdom och känner igen mig i det men känns som om jag sitter här och har alla mina känslor för mig själv och att ingen riktigt förstår hur jag kan må vissa dagar.

Är det någon som känner igen sig och kanske kan ge tips på vad jag ska göra? Att ta kontakt med psykolog/kurator känns lite överdrivet (har som jag sa förut växt upp i släkt utan diagnoser)

 

Anmäl
2013-01-29 07:49 #1 av: Svion

Diagnos behöver absolut inte ha med att gå till en psykolog att göra. Se efter om det finns någon enhet i din kommun som erbjuder KBT (Kognitiv beteendeterapi) eller liknande och eventuellt kan du få prata av dig där och få tips och råd på hur det kan bli lättare.

Får man fråga hur gammal du är? Inte för att ta ut något i förskott men humöret kan ofta svänga mer eller mindre under exempelvis tonåren och till viss mån upp till runt 25 år då personlighet och liknande brukar anses ha utvecklats "färdigt".

Det bör förstås inte vara förklaring nog och sen är det bra, men utifall du oroar dig så finns det skäl som gör att det förhoppningsvis går bort med tiden. Återigen, kuratorer och liknande finns där för att hjälpa om man behöver prata ut och få mer ordentlig bekräftelse på vad det handlar om än vad människor i ens omgivning brukar kunna ge.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.