09. Depression/Ångest

Drar mig undan

2013-02-10 09:09 #0 av: Ghosthunter

Trots att jag är mycket ensam.....har egentligen bara mina föräldrar som bor långt ifrån mig, så drar jag mig ännu djupare in i min ensamhet när jag mår riktigt dåligt. Jag lider av mycket tung depression från och till.

De flesta vill helst möta och framför allt prata med folk när dom mår dåligt....men jag vill bara vara ifred.

Är det nån annan här som känner likadant?

**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**

"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"

"Världen skulle må bra med lite mer Värmland"



Anmäl
2013-02-10 15:04 #1 av: Svion

Det är inget ovanligt. Varför det kan uppfattas som ovanligt är för att folk som drar sig undan när de börjar må dåligt syns, logiskt sett, inte. Man skulle lätt kunna se det ur perspektivet att de som tenderar vara mer extroverta än introverta lättare pratar om det vilket gör att de som samlar måendet hos sig själva inte syns och gör det ovanligt utåt sett, men knappast övergripande. 

Vissa människor har lättare att skapa en förhöjd misstänksamhet mot omgivningen när de faller i perioder av dåligt mående. Stämmer detta in på dig, tror du?

Anmäl
2013-02-10 15:26 #2 av: Wide Awake Dreamer

Jag har varit med om både och. Oftast vill jag nog dra mig undan och inte prata med någon om hur jag mår, men jag har också känt några gånger att det varit bra att få "prata av sig". Det beror nog också på hur pass dåligt jag mår. Mår jag riktigt dåligt vill jag nog helst hålla mig undan, men samtidigt tror jag att det kanske är då man mest behöver andras stöd. 

Som Svion säger blir vissa mer misstänksamma mot andra när de mår dåligt. Själv drar jag mig undan mer för att jag skäms för mig själv och hur jag mår. Hur upplever du det själv? 

Anmäl
2013-02-10 15:43 #3 av: Ghosthunter

Svion - Nej, jag blir inte mer misstänksam mot andra när jag faller in i perioder av dåligt mående. Jag har däremot en konstant höjd misstanke och har svårt för att lita på folk. Men det beror myckrt på att jag har blivit utsatt för mycket brott, bl.a svår misshandel, mordförsök, stölder och sabotage...etc..etc.

Wide Awake Dreamer - Nej, jag drar mig inte undan för att jag skäms. Det är svårt att förklara....men jag orkar inte med folk, blir bara irriterad, helt osocial och vill helt enkelt inte.

**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**

"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"

"Världen skulle må bra med lite mer Värmland"



Anmäl
2013-02-11 22:00 #4 av: Svion

Klart man varit där. Ironin ligger i att vad jag uppfattar ditt tillstånd som, utifrån igenkänningsfaktor, är att dra sig undan = vill inte ha med människor att göra, vill inte ha med människors omtanke att göra, vill inte ha med människors förmåga att märka nedstämdhet att göra, vill inte ha att göra med vad 'vanligt', glatt, trevligt folk gör, för de går runt i sina små ignoranta bubblor dag ut och in och skiter i vad som ligger synligt framför deras egen fasad. 

Det spelar mindre roll vad som stämmer in där. Vad jag kan säga är att om du anser din passivitet vara befogad som följd av vad som hänt i det förflutna, så kommer framtiden troligtvis inge samma förväntningar.  Om du vill och kan, ge dig ut och promenera en mil eller två - ge det en dag. Om inte - besök farbrorn med stetoskop och be om antidepp/ stämningsstabiliserande. Det sistnämnda är vanligtvis avsett för individer med epilepsiattacker o dylikt, samt generellt effektivt hos bipolära patienter samt personer med borderlineproblematik, men fråga på och hoppas på svar. 

Om det inte låter kul just nu - låt det vara där om du skulle ångra dig.

Anmäl
2013-02-12 14:59 #5 av: Ghosthunter

Just glatt trevligt folk blir faktiskt ännu värre att möta. Jag blir avundsjuk och tänker bara varför ska andra må så bra, medans man själv mår skit?....jag har nästan lust att sabotera dagen för muntergökarna

Jag har varit hos psykologer....men det ger mig ingenting. Antidepp käkade jag för 10 år sedan, men det gav inte nån önskad effekt. Alla remisser till spec psyk får jag avslag på.....så jag kommer inte in i psykvården

**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**

"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"

"Världen skulle må bra med lite mer Värmland"



Anmäl
2013-02-12 18:17 #6 av: Svion

Har du funderat på att undersöka utbudet av mediciner i dagsläget? Om det nu inte av någon anledning skulle ge grova bieffekter kanske det är likväl värt att prova som att hålla sig borta från det, intet sagt att det bör finnas övertygande argument för att de skulle vara bättre nu men kanske finns det anledning att prova i slutändan om depressionerna blir outhärdliga. 

I sådana fall kan en effekt, ett annat varierande mönster eller bara en slumpmässig reaktion vara så mycket som bättre för att leva med vad du utstår i normala fall? Det är trots allt förändringar i vardagen som kan påverka ens psyke långt mer än vad någon medicin eller psykolog någonsin skulle kunna trolla fram..

Anmäl
2013-02-17 18:32 #7 av: [Oniq]

Hej Ghosthunter!

Trist att du inte mår bra och jag tror det är rätt vanligt att folk som inte mår så bra väljer ensamhet och drar sig undan folk. Om du ej mår sämre av det så är det väl helt ok, varför utsätta dig att vara bland folk om du börjar må sämre av det? Det är ju inte bra för någon av dem du möter och dig om du känner avundsjuka och vill förstöra för dem. Jag tror att du gör helt rätt som väljer att vara ensam i och med ditt mående då, det är ju också en värdefull insikt att du vet varför du väljer det.

När det gäller dina föräldrar så har jag förstått av tidigare inlägg från dig att du känner dig missförstådd och att de inte fyller de förväntningar du har av dem. Där tror jag att det är bäst att du ej har förväntningar hur de eller andra ska vara, bete sig, göra mot dig etc för om det ej blir som du önskar så kan det föda mer dåligt mående. Jag vet ju inte hur er relation annars ser ut men tänk över den och vad det är för typ av relation, hur ni umgås, hur kan du förändra, förbättra relationen istället för att vänta att de ska göra det. 

Hur som helst så tror jag ej att du ska förvänta dig bara så där att du börjar må och få det bättre, du måste nog börja göra förändringar bryta dina ovanor och vanor, se över hur du lever. Du verkar ha insikt över dig och ditt mående det kanske bara fattas ett beslut till att förändra.

 Hoppas att du får det liv du önskar :)

Denna länk kanske kan ge dig någon ide. http://www.mindfulnesscenter.se/blogg/ 


Anmäl
2013-02-17 19:37 #8 av: Ghosthunter

oniq - Jag skadar egentligen inte andra, men det blir att jag kan tänka onda tankar om andra, vilket i sin tur gör att jag inte mår bra själv.

Jo, det kanske är bäst att dra sig undan och vara för sig själv. Det är ju iofs inte så svårt, för jag är mycket ensam....men det blir ju svårt på jobbet. Men egentligen vill jag inte vara ensam heller...jag skulle också vilja ha vänner...kanske likasinnade, med samma problematik....man kan ju alltid deppa tillsammans..hahahaSkrattar

F.ö så är det inga problem med mina föräldrar.....bara det att dom inte kan detta med att stötta och trösta och förstå mitt problem.

Tack för din omtanke!!Glad

**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**

"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"

"Världen skulle må bra med lite mer Värmland"



Anmäl
2013-02-17 20:17 #9 av: [Oniq]

Tror att det blev lite missförstånd. Jag tror inte att du direkt skadar andra men indirekt gör du ju det om du träffar folk och har negativa, onda tankar om dem. "vibbarna" kan ju oftast tala för sig. Förstår att det kan kännas tungt på arbetet om du ej mår bra. 

Tror inte att det skulle vara en hit att deppa tillsammans däremot försöka uppmuntra och stötta varandra till att göra positiva förändringar på alla möjliga plan. 

Så bra att relationerna till dina föräldrar är ok. 

Hoppas att det vänder för dig och att du finner din väg till ett bättre mående. :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.