Annons:
Etiketterstresstvångstankar
Läst 3784 ggr
[Qimsid]
2013-03-04 17:22

Självinsikt

Jag flyr från mig själv hela tiden, orkar inte ta upp det som en gång var jag. Men i vissa ögonblick så får jag en sådan glöd och finner mig själv, men det är tankarna. Sen när jag väl ska börja så vet jag inte vart jag ska börja och tankarna flyr förbi mig, fortare än mig. Jag blir förvirrad, lägger ner och går in i gamla mönster för att dämpa ångesten. Mindfulness. Det hjälpte faktiskt. Men jag är ännu på lärostigen. Det positiva är väl iallafall att jag ser det som jag på något vis trängt undan, det jobbiga med att leva och det jobbiga med att vara jag eftersom att världens befolkning (inte världen själv) inte accepterar den person jag sedan barnsben varit. Men jag tänker övervinna dem. Det är ett steg på vägen till att förändra, jag är i början av min återhämtning, jag kan se mig själv även om jag inte är jag ännu och jag har en lång väg att gå. Vart är du?

Annons:
JohannaN
2013-03-07 09:22
#1

bra att du jobbar med dig själv på detta vis :) 

jag har mycket att jobba med, mycket förflutet, har Borderline diagnos och detta gör att jag måste jobba med mig själv extra hårt hela mitt liv. är på god väg men kommer nog aldrig att vara riktigt i mål.

tamfåglar är inte bara fåglar i bur, dom är så mycket mer^^ Är sajtvärd på http://undulater.ifokus.se https://fageltorget.fria.ifokus.se/ samt http://burfaglar.ifokus.se .

[Qimsid]
2013-03-07 22:27
#2

#1 Jo jag har också Borderline, kämpa på min vän, maybe we'll get far enough =)

JohannaN
2013-03-07 23:12
#3

okej :)

som min kontaktperson på servisboendet säger (jobbat mycket på behandlingshem med just Borderline personlighet) säger, Borderline är en av dom värsta psykiska sjukdomar man kan lida av just för att man har att göra med det emotionella :/ vilket jag tycker hon har väldigt rätt i :/

det som jag måste jobba på är just mina sociala relationer då jag tror att personerna i min omgivning skall lämna mig, en oerhört stark känsla som inte vill försvinna men som jag benhårt försöker kämpa på med. som mina rädslor som är många och intensiva. ja, listan kan göras lång men jobbar med några få saker åt gången.

tamfåglar är inte bara fåglar i bur, dom är så mycket mer^^ Är sajtvärd på http://undulater.ifokus.se https://fageltorget.fria.ifokus.se/ samt http://burfaglar.ifokus.se .

[Qimsid]
2013-03-08 20:26
#4

Ja jag håller med din kontaktperson. Man mår så dåligt den mesta av tiden. Mycket handlar om att tänka, begrunda och hålla reda på känslorna. Det är svårt. Det tar så mycket energi från en. Men samtidigt så är iallafall jag en väldigt djup person och vad andra kallar för en diagnos är egentligen en del av mig. Det är bara sådan jag är och en diagnos är bara ett verktyg för att hålla reda på lite olika kategorier inom psykologins värld. Men alla är annorlunda en annan, ingen är som den andra. Så jag tar till mig av mina "symtom" som en del av mig och skulle nog inte vilja ändra det för allt i världen ändå, eftersom att det är det som formar mig. Livet skulle vara trist utan något att kämpa emot eller kämpa för!

blackfriday
2013-03-08 22:33
#5

Alltså, livet är ett jävla skämt. Sunda människor inser det och blir naturligt deprimerade. 

Men förnekelsen är stark. Man hinner inte prata länge om meningslösheten innan man får klyschor efter sig: "det blir vad du gör det till, fokusera på det positiva och inte på det negativa, efter regn kommer solsken, ta en dag i taget, alla mår dåligt ibland, du behöver hitta ett intresse, fundera inte så mycket, allt ordnar sig" osv.

[Qimsid]
2013-03-08 22:46
#6

#5 Ja gud ja, det har man fått höra efter sig hela tiden. Jag har också insett att psykiatrin inte kan hjälpa mig för jag vet redan vad som behöver göras för att jag ska må bättre, samhället behöver gå under och världen få en ny istid! In the mean time… kommer jag må som jag mår och vissa dagar är bättre än andra, 'aight? Resten har jag redan försökt. Jag har framtiden framför mig. Jag kan göra vad jag vill, jag har alla byggstenar. Men ändå, kommer jag aldrig kunna må bra och det är på grund av ett huvud som aldrig kommer sluta reflektera, kritisera och motsäga det som står framför mig. Och den medvetenheten är jag rätt glad för. En människa som inte är deprimerad ibland och inte ser verkligheten is no friend of mine.

Annons:
blackfriday
2013-03-08 23:09
#7

#6 Precis. Bara döda fiskar flyter med strömmen :)

[Qimsid]
2013-03-08 23:48
#8

#7 haha åh nej, melodifestivalen gud vad jag är trött på den… hör den där låten i hjärnan. Har inte sett ett enda avsnitt men ändå förföljer hela blaskan mig!

blackfriday
2013-03-09 08:37
#9

#8 hahaha :) samma här!

JohannaN
2013-03-09 23:53
#10

bra talat båda två :) håller med fullt och helt :)

har också fått höra att psykiatrin har gjort fel i att låsa in Borderline personer på sluten vård då människor som lider av just Borderline mår ännu sämre av att vara där inne så, nu får en Borderline person inte vara inne mer än 3 dagar där efter måste personen få åka hem. 

det har också kommit fram till att personer med Borderline inte skall mediciners för att få bort de så kallade "sjukdoms tillståndet" utan bara stöd behandlas med insomningstabletter o.s.v 

man får Borderline då man fötts med en emotionell svaghet som beroende på vad man råkar ut för i livet så som miljö, familjesituationer, sociala situationer som avgör om den bryter ut eller inte bryter ut. så det finns inget att behandla. det enda som hjälper är att jobba med sig själv både med DBT och annat vilket en annan gör dagligen ;) folk som inte har Borderline fattar inte hur det är att leva i en värld som enbart är svart och vit :/ mer svart ena stunden för att snabbt växla och vara vit i andra stunden :/ detta gör det så svårt att möta alla dessa "normala" personer där ute. om förstår helt enkelt inte :/

tamfåglar är inte bara fåglar i bur, dom är så mycket mer^^ Är sajtvärd på http://undulater.ifokus.se https://fageltorget.fria.ifokus.se/ samt http://burfaglar.ifokus.se .

Svion
2013-03-12 07:56
#11

Det är skitsnack att det inte går att behandlas. Däremot inte sagt att det är en fråga om det försvinner helt. Borderline i komorbida fall, där andra diagnoser läggs på, gör det svårare men där skulle jag hellre antyda att i situationen med exempelvis ADD eller liknande som attribut, gör det lätt att bilda sjukdomsbilden som än mer svart och vit än i fall med enbart Borderline. Det är logiskt att se uppfattningen av en självbild som kroniskt bristfällig som en grundläggande beskrivning på att "just jag" kommer vara det stora problemet både för mig själv och för andra. Att andra kommer bry sig måttligt och inte helhjärtat gör provokationen inför det kroniska ganska svårt att bortse från. Men återigen, inte en omöjlig sak.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

[Qimsid]
2013-03-12 15:05
#12

#11 Du ser bara diagnosen framför dig och inte personen, Svion.

Svion
2013-03-12 17:03
#13

#12 Nej. Jag ser statistiken och jag ser tiden det tar. Jag har sett personen många gånger, och sett utlåtandet från #10 motbevisas, över tid. Du vet inte vad jag ser. Vad du verkar göra är uppfatta mina ord som bevis på att jag inte ser personen, ej heller den kognitiva förankringen till att jag skriver uttryckligen vad som lämpas bäst, stämmer det?. Det betyder inte att det motsvarar vad jag vill förmedla, onekligen.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

Annons:
blackfriday
2013-03-12 22:30
#14

Men Svion. #10 skrev att det inte finns någon medicinsk behandling för Borderline (annat än kanske lindra depression, ångest, impulsgenombrott osv). 

Borderline vill dom gärna behandla med terapi i första hand. 

Vissa kan med tiden bli så pass bra att dom inte uppfyller diagnosen längre. Ingen som sagt nåt annat.

[Qimsid]
2013-03-12 23:32
#15

Svion, när jag menar att du bara ser diagnosen menar jag att du inser ser själen. Du pratar om att bli frisk. Men vi har pratat om att det här är en del av personligheten. I mitt fall kommer jag alltid att ha den sk "Borderline"-diagnosen, jag kommer aldrig bli frisk från mina tankar och det eviga sökandet efter en identitet eftersom jag är en mycket reflekterande människa. De delarna som depression och ångest och hur man hanterar olika situationer, ja, det går att bota, eller dämpa med terapi och behandling. Men inte själva grunden till att man är den man är. För om man skulle "bota" mig, då skulle jag inte vara mig själv längre. Jag skulle inte vilja byta mina starka känslor och tankar för något i världen eftersom att det är jag, det bygger upp min kreativitet, min talang och min mån om världen.

Svion
2013-03-13 12:27
#16

#14 Det missade jag. Ur det perspektivet tar jag tillbaka, om än vidhåller faktumet att medicinering i form av exempelvis stämningsstabiliserande till viss mån kan jämna ut tiden mellan skoven och göra det lättare att börja bygga utifrån. 

#15 Jag pratar om att låta tiden forma vad man anser vara en personlighet, vilket är långt från omöjligt. Jag känner inte dig och vet ej heller de grunder som utgör dig som person, men jag vet att mycket av allt som står mellan dig och något annat som skulle göra dig villrådig inför en förändring är en uppmanad bild av att inte kunna förändras. Intet sagt att det är tänkt att hända, men ångest och depressioner är direkt anknutna till vissa tankegångar som reflekteras över omvärlden och jaget. Jag tvivlar starkt på att man kan bota sådant utan att tappa starka känslor och tankar. Termerna definierar varandra i ett längre perspektiv. Ett längre perspektiv är exakt vad som saknas när man inte låter sig kontrollera sina känslor eller tankar i en balanserad takt, vilket utgörs av att låta tiden återbygga och förankra en tro i att kunna bli "frisk", eller vad du nu skulle välja att kalla det.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

Upp till toppen
Annons: