04. Personliga berättelser

Orkar inte med min mamma

2013-05-16 13:35 #0 av: [Zlarviig]

Nu orkar jag fan iinte längre. Min mamma är sjuk i huvudet och jag vet inte vad jag ska göra. Det går inte ens att förklara oom man inte vet varenda minsta detalj, men hon driver mig till vansinne och jag kommer ta livet av antingen mig eller henne snart. Jag orkar inte med att hon ska skrika varenda jävla dag. Det är helt sjukt att hon ens orkar.
Jag vet inte vad det är för fel på henne men hon är utan tvekan världens största dramaqueen. Om hunden råkar trampa på hennes fot kan hon skrika så man tror att hon har blivit knivhuggen. Om katten hoppar upp på matbordet skriker hon som en idiot så katten flyr i ren panik. När man försöker prata lugnt med henne kan hon skrika åt en att man inte ska skrika, fastän man i själva verket har höjt rösten en aning för att hon ska höra vad man säger genom hennes egna skrik och gap.
Hon kan den ena stunden säga att hon tycker att lila är fint och nästa stund påstår hon att det var jag som sa det. Hon tror att hon får sin vilja igenom genom att skrika och gråta och alla hennes problem är alltid större än våra.
Jag berättade för henne att jag hade social fobi och då viftade hon bara bort det och svarade inte ens.
Det är dessutom jag som gör allt i det här hemmet och bara jag som tänker på någon annan än mig själv. Det är jag som dammsuger, går ut och handlar, lagar mat, går ut med hunden osv. Mamma diskar och hänger tvätt, min syster tömmer kattlådan och min bror spelar eller är ute.
mamma är rädd för min bror, men vågar inte erkänna det. Han har stora problem med att hantera sin ilska och har puttat och slagit mig flera gånger men det skiter/ vågar inte mamma bry sig om. Sist när han knuffa in mig i en ståldörr och hotade med att döda mig stog mamma kvar i köket och kokade kaffe. Sen sa hon att jag var en fjant som blev ledsen för det.
Och så skyller hon allt på mig. Om en penna är borta så är det jag som har tagit den, vem skulle det annars vara?
Om jag tex inte går till skolan så ropar hon på min bror och han hotar mig och sliter ut mig i hallen och tvingar mig att gå, även om jag har sagt åt mamma att jag mår illa, för det är bara en lögn om det kommer från min mun.
Och sen har hon dessutom fått för sig att jag inte går ut med hunden.. Jag går ut ungefär en timme tre gånger om dagen, ibbland med min kompis och ibland själv. Jag går inte ens ut utan hunden, förutom när jag ska till skolan. Men det värsta är att 9 av 10 gånger som jag går ut med hunden så är det bara mamma hemma. Hon är alltså den enda som vet det förutom min kompis. Och när mamma då tvärnekar och säger att jag inte alls har gått ut med hunden så tror alla henne, för varför skulle dem tro mig? Och alltså jag blir galen när hon gör så, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag blir så jävla förbannad när folk säger att jag ljuger eller när folk ljuger själlva för att få mig att framstå som en idiot. Och jag vet inte om hon gör så med flit eller om hon verkligen inte kommer ihåg.
jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med henne.. Det är föressten inte bara jag som märker att allt inte står rätt till där uppe, hela familjen märker det, fast jag är den som lider av det mest så jag är väl den enda som inte tål det längre.
jag skulle så gärna vilja slippa henne och jag skulle så gärna vilja få bort djuren från allt gap och skrik men jag vet inte vad jag ska göra. Jag har försökt att prata med henne som om hon vore drottningen men det funkar inte, hon skriker likförbannat, och nu orkar jag inte mer. Jag kommer spricka snart. All ilska som jag har hållit tillbaks kommer bara välla ur mig och jag kommer slå sönder hela huset. Jag har dessutom ADHD och det gör inte hela saken bättre.

Behövde bara skriva av mig, förväntar mig inte ens att någon orkar läsa igenom hela texten.

Anmäl
2013-05-16 14:05 #1 av: [theoneandonly]

Jag har precis läst igenom hela texten.
Det är verkligen starkt av dig att dela med dig av det du skrev. Tycker det är hemskt att du och djuren är dem som ska få lida mest för din mammas raseri utbrott.

Det är svårt att veta hur man skall gå tillväga i sådana situationer. Jag själv var i en ungefärlig situation, dock att min mamma är alkoholist och jag fick skäll för allt. Jag var den odugliga. Den misslyckade. Den min mamma alltid hade en åsikt om. Jag var den fula ankungen.

Jag pratade med en killkompis och han visste om situationen och hans mamma ringde upp socialen och berättade om det hela. Dock trodde socialen mest på mammas historia och jag blev undangömd. Dom tillochmed lovade mig att få en kurator på socialen att prata med, men dom hörde inte av sig.

Jag säger inte att det kan bli samma, men kanske bör du prata med någon om situationen? Kanske gå till vårdcentralen och berätta att du inte mår bra i hemmet. Att du känner dig utsatt, plågad och att du har större tankar på att ta ditt liv. Dom måste agera snabbt. Det är inte meningen att du ska behöva ta ditt liv för att du inte mår bra av att vara hemma. Möjligtvis kan vården erbjuda någon slags behandling eller att du får "stödföräldrar" eller något sådant. För detta är fan inte rättvist. Du ska inte behöva plågas för andras misslyckanden.
Prata ut med kompisen? Med din kompis föräldrar om du är nära till dem.

Och det verkar som du är den enda vettiga som faktiskt inser hur stort problemet är. Jag hoppas innerligt att du får hjälp och att det finns en bättre lösning än döden. Du förtjänar att må bra och trivas i hemmet.

Ta hand om dig!
Massa kramar!

Anmäl
2013-05-16 14:33 #2 av: JohannaEkroth

*styrkekramar* Tycker att du ska visa detta, mejla det eller berätta för skolsyster eller din mentor på skolan. Såhär kan ni ju inte ha det. Hjärta

Ballong

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2013-05-16 15:32 #3 av: [Zlarviig]

Tack för era svar.
Jag vill inte prata med soc eller så, det skulle bli helt omöjligt med tanke på min sociala fobi. Dessutom har mamma ms och behöver hjälp med ganska mycket och jag är den enda som hjälper till. Har faktiskt pratat med soc förut när jag skolkade jättemycket och det var rena tortyren för mig.. Det ända dem kom fram till var att jag hade för stort ansvar här hemma, men mamma höll inte med. Men jag blev överlycklig när jag inte behövde träffa dem mer.
Jag vill ju jättegärna bara slippa mamma och funderar ibland på att sova ute bara för att få en paus, men hon är ju ändå min mamma och jag vet inte ens om hon har mycket kvar att leva eftersom dem flesta med ms blir förlamade eller dör innan 50.
Men ta livet av mig kommer jag förmodligen inte göra. För det första är jag för feg och dessutom har jag hunden att ta hand om, vem vet vad dem skulle göra av henne då, avliva henne eller sälja henne, och så vill jag inte att någon ska bli ledsen.
Men jag ska fundera på det ni har skrivit. Kanske får jag prata med min storasyster, hon är den ända mamma lyssnar på.

Anmäl
2013-05-16 15:41 #4 av: JohannaEkroth

Hur gamla är ni "barn" i hushållet?

Kanske din mamma borde ansöka om att få personlig assistent eller boendestöd som hjälper till hemma.

Om du och dina syskon är under 18 år så kan soc hjälpa er med med en kontaktfamilj som ni kan få komma till ibland för att få avlastning. 

Storasyster, har hon flyttat hemifrån? Bor hon nära? Kan du få komma till henne och sova över kanske en gång i veckan eller så så du får lite space? Eller finns det någon annan släkting?

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2013-05-16 18:03 #5 av: [theoneandonly]

Jag förstår att hon måste ha en tuff period nu då hon har MS.
Men det är inte meningen att DU ska ta hand om allt inom hushållet (Eller jag menar, det mesta!) För din mamma har fortfarande inte rätt att bara låta dig ta hand om alltihopa!

Och hon måste få förstå att du blir lidande av hennes attityd. Bara för att hon har MS betyder det inte att hon har rätt att skrika på dig eller någon annan öht? Inte enligt mig.

Hoppas du kan på något sätt prata med din storasyster och verkligen förklara hur läget är, både med dig och din mamma och eran relation. Och hur stort ansvar som satts på dig. Du förtjänar att få må bra. Du förtjänar hjälp och du förtjänar att få vara en ungdom också!

Ta hand om dig!
KRAM

Anmäl
2013-05-16 18:09 #6 av: [Zlarviig]

Min bror är 19, jag är snart 17 och min syster är 15. Har en till bror som är 20 som flyttade till min pappa när han var 16 (mamma och pappa är särbo).

Mamma skulle aldrig göra något sånt, trots att hon skyller på och gnäller över sin sjukdom hela tiden så vägrar hon visa det för andra utanför familjen eller ta hjälp av något. Hon använder inte ens rullator eller käpp fast hon skulle behöva det. Hon skulle bli sur bara man nämnde det, men jag får föreslå det ändå. Kostar det något? För vi har i princip inga pengar alls..

Ja, min bror är ju över 18 så isåfall skulle det väl vara jag och min syster då, men min syster skulle aldrig vilja det.

Ja storasyster är 34 och bor bara en kvart bort med tunnelbana. Jag brukar sova hos henne någon gång ibland, men hon och hennes sambo ska snart få barn och då blir det nog inte lika ofta jag kan sova där. Och problemet är att jag inte kan ta med mig hunden eftersom hon har katter och då måste lillasyster gå ut med henne osv, men då får hon bara korta rastningar utanför huset och sitter dessutom och saknar mig hela tiden.
Sen när jag kommer hem blir det nästan alltid bråk direkt och massor av saker jag måste göra osv.
Hos min kompis kan jag sova med hunden eftersom hon också har hund men bara när det bara är hennes mamma hemma annars håller hennes föräldrar ofta på att bråka och det är ju jobbigt det också. Och sen blir det samma sak där när jag kommer hem.

Längtar så efter att jag kan flytta hemifrån.. Men mamma har dessutom tömt mitt sparkonto så jag har inga pengar till lägenhet eller så heller..

Anmäl
2013-05-16 18:14 #7 av: [theoneandonly]

Om det gäller assistent så brukar det oftast betalas via komunen om det är något som verkligen är behövligt. Det kostar inget vad jag vet. Men det går säkerligen ringa komunkontoret och fråga sådana frågor. Om du inte klarar så kanske någon av dina syskon kan hjälpa dig. Om du pratar med dem ang. den idén.


Anmäl
2013-05-16 18:16 #8 av: [theoneandonly]

Och vad gäller för dig om du vill flytta till lägenhet så finns det alltid någon inom komunen som kan hjälpa dig. Det finns alltid lösningar på allt. Man måste bara leta väldigt länge efter en del, hoppas det löser sig! Du förtjänar bättre, likaså hunden.

Anmäl
2013-05-16 18:24 #9 av: [Zlarviig]

Nej precis. Hon kan dessutom mer än vad hon säger att hon kan. Dammsuga kan hon göra. Så skulle jag slippa göra det som lätt får ont i ryggen och ena knät.

Nej hon förstår tyvärr inte det. För det är enligt henne omöjligt att någon annan kan må dåligt eller bli ledsen. Hon tycker dessutom inte att hon har dålig attityd eller skriker mycket, det är bara jag som gör det.

Ja, jag får hoppas att hon kan tala lite vett i mamma.
Tack så mycket! :')

Anmäl
2013-05-16 18:36 #10 av: [Zlarviig]

Förlåt att jag är lite seg, skriver på mobilen och det går inte så bra.. Förra inlägget var alltså riktat till #8.

Vad skönt att kommunen kan hjälpa iallafall. Får se till så att hon tar tag i det här nu.
Tack igen för din omtanke!

Anmäl
2013-05-19 03:40 #11 av: Cahira

Undrar om det inte skulle ge henne en tankeställare om du skulle filma hur hon beter sig och visa henne då hon är någorlunda bättre. Såg ett sånt avsnitt på dr phil där föräldrarna tog med sina "problembarn" in i dr phil huset och han spelade in hur de betedde sig mot barnen, spelade upp och förklarade att det var trakassering och de hade ingen aning om hur illa de faktiskt betedde sig.

Antingen skulle det göra henne argare eller så skulle det ge en tankeställare, du känner henne bäst. 

Försök gå ihop med din syster så ni inte är ensamma iallafall. Ni är under samma tak och går igenom samma sak ändå liksom. 

Stor kram! 

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2013-05-19 17:38 #12 av: [Zlarviig]

#11 Det var en bra idé! Jag tror nog att hon skulle bli riktigt förvånad..

Jag får göra det nästa gång hon håller på.

Fast min syster blir mycket bättre behandlad än vad jag blir. Hon slipper undan allt, sitter hemma hela dagarna och spelar data om hon inte är ute med sina kompisar.  Snopen

 

Vi har inte bråkat sen jag skrev här. Däremot har hon sagt att hon ska ta hälften mitt studiebidrag den här månaden och betala räkningar med. Förra månaden tog hon alla mina pengar (1000 kr) men min syster och bror fick ha kvar sina pengar. Jag sa att hon kunde ta min systers pengar den här gången men då sa hon att det är ju elakt att ta alla hennes pengar (men tydligen inte att ta alla mina pengar..?). Jag kommer dessutom inte få pengar på sommarlovet, men det kommer min syster eftersom hon fortfarande har barnbidrag. Min bror behöver inte ens komma på fråga för honom skulle hon ALDRIG ta pengar ifrån. Han får dessutom ha sin flickvän här varje dag (om han är hemma) och då är det självklart att hon ska äta fast vi knappt har mat så det räcker till oss. Mamma har till och med sagt åt mig att jag inte får ta mer mat bara för att det skulle räcka till min brors flickvän som skulle komma hit och äta mitt i natten efter att hon varit ute och festat. Det är ju iallafall tydligt vilka av barnen hon gillar mest... Till och med någon som inte är hennes eget barn gillar hon mer än mig. Ledsen 

Anmäl
2013-05-19 23:43 #13 av: Cahira

#12 vet hur det känns. Blomma

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2013-05-26 21:27 #14 av: [Geekinblack]

Hu :/ vilken jobbig situation...  känner igen en del av det dock, min mamma kan vara rätt speciell hon också....

Önskar jag kunde säga "kom och bo på min soffa när du vill!" för det känns som att du behöver komma bort! Men snart kan du försöka flytta hemifrån, jag är säker på att soc skulle betala en lägenhet åt dig om du sökte hjälp från dom. Min kompis som haft det jobbigt fick en lägenhet av soc redan när vi gick i högstadiet.

Anmäl
2013-05-26 22:17 #15 av: [Zlarviig]

Tack för ditt stöd :)

Hur gör man för att få en lägenhet av soc? Är det inte bara för dem som har det allvarligare och jobbigare hemma? :/

Anmäl
2013-05-26 22:40 #16 av: [theoneandonly]

Det räcker med att du tar och bokar in ett besök hos soc.
Sedan berättar du om dina problem hemma. du måste vara ärlig och berätta att du inte mår bra av att vara hemma! Det är väldigt viktigt att du är 100% ärlig. Kram

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.