Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 11663 ggr
[Märkligt]
5/20/13, 4:06 PM

Fylld med hat och ilska, vad göra?

Jag har så länge jag kan minnas haft problem med hat och ilska, jag har ovanligt lätt för att hata folk och jag kan knappt kontrollera mig när jag väl blir arg. 

När jag var tillsammans med min sambo så hade jag ofta problem med ilska och hat, det var ofta jag blev arg för småsaker och överreagerade och började skrika och hade jag kunnat hade jag gärna slagit sönder något. Det krävdes inte mycket av min sambo för att göra mig arg, när vi hade småbråk och tjabbade lite så blev jag alltid jättearg och sa elaka saker. 

Två exempel där det spårat ur på riktigt, båda var av samma orsak, småbråk med sambo:
1. Vi hade bråkat om något minns inte ens vad, jag blev arg och satt i ett hörn och tjurade. Min sambo bestämde sig då för att ignorera mig så jag fick lugna ner mig själv, han gick in på toa och det gjorde mig ännu mer arg av någon konstig anledning, så jag tog min mobiltelefon och kastade på toadörren så hårt jag kunde…
2. Ett annat fall när vi tjabbat så reagerade jag ovanligt mycket och det har aldrig hänt förut, jag blev så arg att jag började kasta saker omkring mig, kastade även saker på min sambo, han kom då och försökte stoppa mig, höll om mig så hårt han kunde för att jag inte skulle slå på honom, jag var verkligen helt galen då och jag var nästan rädd för mig själv. 

Vad ska jag göra för att kunna bli av med dom här känslorna? Hur ska jag kunna kontrollera min ilska och få bort den utan att känna att jag ska behöva ha ihjäl någon? Hur ska jag kunna få bort dom här starka hatkänslorna jag får? Jag har verkligen jättelätt för att hata och ibland känns det som jag har lättare för o hata än o älska…

Annons:
nlinds
5/20/13, 4:10 PM
#1

Lägger en *tass* här för jag har samma problem. Dock har jag lugnat mig en aning, men blir fortfarande sur för småsaker.

"After every storm, comes a rainbow" Regnbåge

Min blogg, titta gärna in ! http://www.nattstad.se/mikomi

Gronstedt
5/20/13, 4:19 PM
#2

Till att börja med: Acceptera att ni har all rätt i världen att bli förbannade och hat är en helt tillåten känsla! Så länge man försöker undertrycka och förneka vreden blir man sjuk och betryckt och sedan exploderar man okontrollerat. Man FÅR hata, man FÅR vara apförbannad för ingenting och för småsaker. För det ÄR inte ingenting, det ÄR inte småsaker - det är stora saker, viktiga saker, annars skulle ni inte känna så starkt.

Däremot måste man lära sig att styra hat och vrede, så man inte till exempel blir elak mot sambon när det egentligen är chefen man är arg på.

Om man accepterar sitt hat och sin vrede och vågar titta närmare på sina känslor, kommer man med tiden också att lära sig att styra dem - och de kommer att krympa när man inte försöker låtsas att de inte finns. Om man inte håller tillbaka tills det inte går längre får man i stället tid att titta på sina känslor och kunna se vad som utlöser dem, och därmed kan man också lära sig att hantera situationen som utlöser hatet och vreden INNAN det har brutit ut.

Låter som värsta pekpinnarna, men jag vet av erfarenhet att det fungerar. Om det är någon tröst så blir man med åren mer cynisk och mindre våldsam och lär sig att släppa ut vreden på ett mer generellt sätt, så att man inte råkar knosa till dem som står närmast.

Lycka till båda två!

PS, #0: Att ignorera någon så som din sambo gjorde är enligt min uppfattning det mest grymma och svinaktiga man kan göra mot en annan människa. För det finns INGEN ursäkt, så där tycker jag din vrede var helt berättigad.

Svion
5/20/13, 5:30 PM
#3

#0 Det finns mycket väl behandlingsmetoder för den här sortens problematik, även om jag nu inte vet hur ofta det händer eller vad som utlöser det för att kunna säga att det nu skulle vara rätt. Får man fråga hur gammal du är? Varför det kan vara intressant är av den anledningen att under exempelvis tonår brukar humöret och liknande vara mer förekommande än senare. I annat fall är det kanske värt att tipsa lite om andningsövningar som brukar läras ut via dialektiska och kognitiva beteendeterapier. Värt att nämna är att det inte handlar om att ändra sitt beteende upp och ner utan snarare göra sig medveten om vad som faktiskt händer och försöka tolka det på ett sätt som inte gör att saker och ting blir overkligt stora. 

I vilket fall som helst. Andning i fyrkant är en metod som brukar kunna vara både effektiv, diskret och snäll mot kroppen. http://www.elqvital.se/elqvitalpilar.gif Bilden i länken visar hur detta brukar gå till och är förstås en variant av djupa andetag men har visat sig vara bra för att lugna ner individen, oavsett vad som nu ligger bakom. 

Återigen, det är omöjligt att veta rätt sätt då det finns stora skillnader i när det rör sig om hur ofta det händer och vad utgången av detta blir, men som redan nämnts är det väldigt viktigt att kunna se dessa "utfall" av ilska och hat som någonting du uppenbarligen inte har en direkt vilja till eftersom du kan återge dem med en viss distans. Det vill säga, det är något du kanske varken vill ha närvarande eller direkt kan styra. Det kan ta en lång tid att lära sig styra, men det finns många exempel på när en sådan insikt har hjälpt väldigt mycket. 

#2 Det finns väl visst ursäkter för att man inte är beredd att närma sig någon som råkar bli tjurig? Det är minst lika befogat som att man överhuvud taget bryr sig om sina närmastes behov, även om de nu inte är helt konkreta för stunden? Jag tycker det är lite väl lätt att måla upp bilder av hur det utspelade sig utifrån några rader text, det finns faktiskt fler än ett tänkbart scenario utifrån det TS berättar.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

Gronstedt
5/20/13, 5:44 PM
#4

#2: Jag tolkade ordet "ignorera" som "ignorera" och att ignorera någon är inte i något avseende detsamma som att inte vara "beredd att närma sig någon som råkar bli tjurig" (vilket för övrigt är en förminskande beskrivning av TS, eftersom orden "råkar bli" antyder att det var något helt obefogat). Att du väljer att hitta på andra betydelser av ordet gör inte automatiskt din tolkning bättre.

Svion
5/20/13, 5:57 PM
#5

#3: Det är förstås väldigt olika, men du har en poäng. Jag ville betona att det inte inte är helt glasklart av vad som hände och hur båda parterna var förmögna att reagera i just den situationen då jag inte anser TS förmedlade tillräckligt mycket information för att vi ska kunna säga "bu eller bä", så att säga.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

ettlitetalias
5/20/13, 10:27 PM
#6

Tjejer, ser ni något mönster i er ilska? Jag har gått i typ 10 år och trott att jag var psykiskt sjuk i princip pga min ilska tills jag insåg att den var hormonrelaterad! Det tog slut med dåvarande pojkvännen pga mina utbrott, så jag slutade med p-pillren, och vips så mådde jag bättre! Träffade nya killen och började med piller igen och snart var jag ett rasande monster igen. Slutade igen och satte in kopparspiral - mådde jättebra halva månaden, och sen var jag galen andra halvan igen. Har nu äntligen fått PMDD diagnosticerat och precis börjat behandling för den så håller tummarna för att kunna vara stabil iaf 3/4 av månaden nu!

Annons:
[Märkligt]
5/21/13, 12:53 AM
#7

Svårt att försöka svara på alla era inlägg men jag ska försöka sammanfatta mig i det mesta ni verkar lagt märke till, vad mina anledningar varit till att jag fått mina raseriutbrott… men det är just det att jag kan inte svara på det för jag vet inte exakt vad det är som triggar min ilska men det jag skulle kunna gissa på är att när jag inte får precis som jag vill så blir jag förbannad, när saker inte går som jag vill eller om folk går emot min vilja så bryter jag ihop totalt och det var med största sannolikhet det min sambo gjorde, antingen sa han eller så gjorde han något som jag inte var okej med och reagerade därför som jag gjorde och just därför tror jag också han valde att ignorera mig i den stunden för att han kände att det han gjort var rätt, att han hade rätt i det han sa/gjorde och ska inte behöva vika sig bara för att tillfredsställa mina önskemål eller så. Han är väldigt klok av sig och jag tror att han tyckte att han gjorde rätt i att ignorera mig, i vissa fall kan det hjälpa och i vissa andra inte. För mig spelar det inte riktigt någon roll för jag blir lika arg oavsett om jag får uppmärksamhet eller inte. 

#6 Det mönster jag kan se är väl i så fall att jag alltid reagerar när jag inte får min vilja igenom, att jag är väldigt egoistisk och att jag vill att allting ska vara perfekt för mig och är det inte det så blir jag rosenrasande. Men det gäller ju inte för dom här hatkänslorna jag har, och jag vet inte om det är något jag är okej med, något jag kommer klara av att acceptera för det är nästan onaturligt att kunna hata en människa man knappt känner och vet nånting om… men ändå känner jag sånt fruktansvärt agg mot personen att jag skulle kunna slita denne i stycke. Ibland kan jag faktiskt känna mig psykiskt sjuk med allting som går igenom mitt huvud ibland..

nlinds
5/21/13, 9:22 AM
#8

jag har hormonspiral.. dock har jag lugnat mig markant från i början jag träffade min sambo. jag gör övningar, stänga ögonlocken, fokusera på något jag tycker är kul i några minuter, sen kan jag fortsätta disskutera med min sambo, det har funkar till 50% för mig !

"After every storm, comes a rainbow" Regnbåge

Min blogg, titta gärna in ! http://www.nattstad.se/mikomi

Upp till toppen
Annons: