Annons:
Etikettdagens-fråga
Läst 3663 ggr
ette
5/25/13, 11:14 PM

Mytomani

Sonen har en vän dom är i övre tonåren som vi lärde känna för några år sedan o han ljuger hela tiden om allt från sin familj, bakgrund, vardag mm. Vi genomskådade detta tidigt o tänkte det blir bättre när han inte behöver "hävda" sig för oss utan förstår att vi tar honom för den han är. Men det har inte blivit det, vissa saker ljugs det inte lika mycket om som sin familj, men om hans vardag är det så ännu. Han inte haft den bästa uppväxten en pappa som aldrig funnits där, en mamma som övergav sina barn hos den man hon levde med för en annan man. Har aldrig någon som ställer upp o är delaktig, ingen som ser till hygien mm.. I början sa vi inget men idag kan jag påtala saker som att för en kvart sedan sa du o nu säger du… Då finns det alltid någon förklaring men då min son stödjer mig o säger - du sa så då blir det tyst istället. Vi släpper det också då! Han bor här flera dagar i veckan o när jag frågar vad "pappan" säger då, får jag inget direkt svar men en att han vet vad jag är så det är ok. "Pappan" har aldrig varit i kontakt med mig, aldrig träffat min son eller mig - känns för mig underligt. Men tror han ljuger om att han har tjej som han är hos för dom. Han ljuger om allt från vad han skall göra till helgen, om tjejer, kompisar, pengar.. Säger till sonen på fredag skall vi på bio- du hänger med, på lördag är det fest - du skall med, när det är dags så svarar han inte alls varken på SMS - telefon eller liknande utan dyker upp här sent om sider för att sova o då har han alltid varit på fritidsgården bland ungdomar som är flera år yngre - högstadiebarn. Nu gick det för långt sist o jag vart arg pg av att det inte bara handlade om min son o vår familj utan en annan person vart indragen i lögnerna o jag fick ringa upp o tala om att redde han inte ut detta innan jag slutade jobbet så vart jag tvungen att åka hem till honom o ta tag i problemet. Han redde ut det med killarna på en timme men är sedan dess försvunnen ur våra liv då han är för feg för att träffa mig, om han tror att jag är arg eller skäms det kan vi inte tyda. När han väl dyker upp igen så ljuger han en massa om varför han hållt sig borta - hänt tidigare. Hur hanterar man detta är det bästa o vara ärlig o säga när man vet att han ljuger mm?? Väljer idag situation efter situation hur vi hanterar det. Sonen har nästan gett upp men vill ända finnas där om han kan o stötta, med dom brister som finns bara inte andra vänner kommer i kläm. Dottern har gett upp då hon tycker han är jobbig då han kan vara lite på henne, inte tafsa men söker ändå på något sätt närhet, så hon håller sig undan när han är här. Någon som har tips o råd hur vi skall hantera ljugandet??

Annons:
Magrat
5/25/13, 11:36 PM
#1

Kontakta pappan och se om det kanske finns något fel där, inte tillräckligt närvarande, kanske  (OBS Kanske!) kan det förekomma våld, psykiskt eller fysiskt i pojkens hem och att han därför drar till er. Även missbruk, eller en allmänt deppad pappa som inte orkar med sin son?
Verkar lögnerna vara ett sätt att skydda hur pojkens situation ser ut. Eller är det mer av det grandiosa slaget om absolut ingenting. Jag tycker att du beskriver ganska klart en pojke som har problem, men som din familj verkar ha stöttat. Så hur är det han ljuger, och vad ljuger han om?

Edit: Jag undrar om det här inte hör lite mer hemma på relationer? Säg till om jag har fel.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

Upp till toppen
Annons: