30. Bok/Filmtips

Slutstation Rättspsyk

2013-06-15 19:14 #0 av: Mia

"När jag förstod var jag var blev jag så förtvivlad att jag ringde till min pappa och sa att jag inte ville leva längre. Jag ringde också till psykiatrin i min hemstad för att fråga dem varför de hade lurat mig. Jag sa samma sak till dem, att jag tänkte ta mitt liv, men fick inte mycket till svar. De bad knappast om ursäkt, utan de sa att det brukar lösa sig. Jag har inte brytt mig om att gå vidare med det, för det är sådana övergrepp man har blivit utsatt för hela tiden. Allting inom rättspsykiatrin syftar till att tvinga fram beteenden som rör sig så nära normen som möjligt. När jag kom hit använde man sig av dygnslånga isoleringar, hot om isolering och allmän skrämseltaktik för att nå önskat resultat. Det är lättare med bältesläggning i isoleringscellen än att vara "bara" isolerad eftersom en personal måste vara med vid bältesläggning. Men att vara isolerad i fyra dygn alldeles ensam.. Det skulle knäcka självrespekten hos vem som helst. Jag har fått ha tvångshandskar på mig nattetid under fem månaders tid. De fick spänna åt dem med ett plastband eftersom mina handleder egentligen är för smala för tvångshandskarna de har här."

ALLA borde läsa denna bok, Slutstation Rättspsyk! Det är helt sjukt att Socialstyrelsen och andra myndigheter blundar för att t ex rättspsyk får använda sig av olagliga tvångsmedel såsom tvångshandskar, tvångshjälm, bältesläggning/isolering i flera dygn utan rapporter. Det mest skrämmande är väl att boken är ifrån 2012, har vi inte kommit längre?! Ännu mer galet är väl att de sätter unga kvinnor med självskadeproblematik på rättspsyk, där endast dömda människor får sitta. Tänk er, dessa unga tjejer/kvinnor ska sitta på samma avdelning med mördare, pedofiler, pyromaner osvosv.

Har ni några erfarenheter av detta?

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Anmäl
2013-06-16 21:54 #1 av: Svion

Det är väl knappast så mycket om att blunda för någonting för att se att samhället inte lyckas avlägga så mycket pengar eller resurser på psykiatrisk vård eftersom det inte får diskuteras öppet? Det rör sig väl om enstaka personal och inte hela verksamheten i sig, eller?

Det som är lätt att störa sig på är att eftersom så många avdelningar är underbemannade så blir vårdhem tvungna att sänka krav på kompetens för att över huvud taget lyckas ta hand om människor som inte klarar av vardagen på egen hand. Inte helt ovanligt lär en del av personalen uppleva svårigheter att själva sköta saker och ting på ett sansat vis när situationen ser ut som den gör. Och som vem som helst skulle svara på det så är det förstås ingen ursäkt för vad som händer, men min bild av tillgångar inom psykvården gör det svårt att kunna blunda för att det blir negativa konsekvenser av att psykiatrin inte är tillräckligt skyltad för att uppmana fler människor att engagera sig inom yrkesområdet. 

Anmäl
2013-08-20 17:58 #2 av: tessbess


Har läst den, riktigt bra men otroligt skrämmande vilken "hjälp" människor som mår dåligt får.

Anmäl
2013-10-02 10:20 #3 av: fuckmybrain

Har också läst den och blev galet förbannad. Idag vågar jag inte ens öppna mig för min psykolog om hur jag tänker och känner. Litar inte på psykvården överhuvudtaget.

Anmäl
2013-10-03 08:17 #4 av: Shine

Håller inte med om det har med kompetens att göra när vi pratar olagliga medel. Det känns som en lam ursäkt.
"Resursbrist så vi har inget annat val än att bryta mot lagen". Vägra sånt Skitsnack.

Jag vet att resursbrist hävdas på olika ställen. Vården är inget undantag.
det är fullständigt orimligt. Varje individ leds heller inte av en diktatur i landstinget. De anställda är individer med eget vett och egna beslut.
Vägra resonemanget både som patient och som anställd.
Ställ lite krav.

I detta fall räcker att man som anställd kan lagen och följer den. olagliga medel ska inte över huvud taget vara tillgängliga och framstå som något alternativ. Allt annat än lagligheter som utövas i någon form av maktposition och i synnerhet av denna grad ska polisanmälas. Både av anställd om denne har eget vett kvar samt av patient.

En anställd inom vården får lära sig i utbildningen att patienten kommer i första rummet generellt. Att oroa sig över sin egen anställning om det är det det gäller, istället för att skydda sin patient mot u-lands vård i ett i-land borde rimligen vara den utlösande faktorn som gör att nån får sparken.

Jag känner till fall där överläkaren på en psykvårdsavdelning inte hade nån aning om vad personalen höll på med. Och det är faktiskt vad jag förstått inte helt ovanligt. läkaren få infon som står i journalen. Personalen tar egna beslut. Så i första hand. Ta det med läkaren.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.